Uncategorized

En sak som verkligen definierar ett ansikte är ögonbrynen. Tänk bara på hur det är just med ögonbrynen man ändrar ett ansiktsuttryck. Speciellt tydligt på emojis där man gör ett v av brynen vid ilska, höjda vid förvåning, ett höjt vid sarkasm osv. På åttiotalet var ögonbrynen tjocka, sen kom 90- och början av 2000-talet då vi tvärtom plockade brynen till smala streck. Tyvärr växte de inte tillbaka igen så många dras med de där supersmala brynen som känns både omoderna och osmickrande nu. Sen finns det ju de som faktiskt VILL ha supersmala ögonbryn. Smaken är ju som baken.

Själv har jag fyllt i mina sönderplockade (och blonda) bryn i många år för jag vill ha lite mer karaktär till ansiktet. Dock inte sånadär jättebryn som också varit modernt de senare åren. Nej mer lagom liksom. Och inte sådär supersminkade heller där man har jättedefinierade, superskarpa linjer. Inte min grej. Jag vill att det ska se naturligt ut.

Så för att även ha bryn som syns när jag inte sminkat mig gick jag och fick en 3D tatuering för snart två år sedan. Microblading görs stå för strå och blandas med de egna befintliga ögonbrynen för att naturligt resultat. Det känns såklart, men det gör inte så himla ont eftersom de inte skär ner lika djupt som en vanlig tatuering. Microblading håller 1-5 år beroende på hudtyp. Jag har som sagt var haft mina i snart två år nu och de håller bra än. Jag har fått en fråga om hur det står till med brynen så här kommer några närbilder 🙂

Mitt högra ögonbryn (sett från mitt håll) blev bäst i form (här hade jag precis färgat ögonfransarna dessutom).

Det vänstra skulle egentligen behöva lite fler strån då det ser ut att fattas en del. Men så flyttade jag ju från Stockholm och så har det inte blivit av. Nu är jag rädd att det kommer att se konstigt ut om jag får nya strån där bland de gamla. Jag tror jag ska ta och prata med Sanaz på www.vividbrows.se som gjorde dem på mig. Kanske en touch up kan vara bra?

Osminkad framför Melodifestivalen i lördags. Brynen syns som sagt 🙂

Men jag fyller fortfarande i mina ögonbryn när jag sminkar mig. Men nu går det väldigt snabbt, för formen är ju redan där. Jag bara fyller i lite strån. Ett tips när det kommer till ögonbrynspennor är såna här smala med skruvfunktion. Man slipper vässa pennan och stråna blir fina.

Slim & thin från Depend är en favorit. Ska man göra som proffsen så är det två olika pennor som gäller. En ljusare för att fylla i brynen, och en mörkare för att definiera strå för strå.

Nyx pennor är också bra. Och prisvärda, precis som Depend.

Jag kör som sagt var inte på den där väldigt knivskarpa looken utan mer soft. Sen kanske jag drar på lite extra om det är partaj 🙂

Det var lite om mina bryn. Om du själv funderar över microblading så säger jag – kör på. Jag har inte ångrat mig en enda gång. Det enda är att jag skulle vilja ha några extra strån, men det går ju att ordna. Och se till att gå till någon där ni sett bilder på tidigare kunder! Jag själv gick till Sanaz på Vivid brows efter flera av mina kollegor på Aftonbladet hade varit hos henne. Så gör er research innan 🙂
Kram!

Godkväll mina fina. Hur har ni det? Jag sitter ensam hemma eftersom Thomas är iväg och jobbar, men jag har ändå suttit och studsat i soffan under Melodifestivalen Andra chansen. Inte så mycket för bidragen (Jo, Mendez och Drängarna gjorde mig glad) utan för mellanakten…erna. Att se och höra alla gamla låtar man kan utantill.

Det är inte ofta jag säger att det var bättre för, men nu säger jag det – låtarna var så himla mycket bättre förr. Låtar man minns 20, 30, 40..år efteråt. Vem kommer minnas de som framförs i årets Mello? Inte jag i alla fall. Ska jag ha en favorit i år är det Anna Bergendahl eller Mendez.

Men så är jag 47 år också och gillar musik jag blir glad av. Det är kanske lite töntigt enligt en del, speciellt såna som tycker att de ”kan” musik och har bättre smak än andra. Bah! Hahaha. Musik och vad man gillar är ju upp till var och en. Min egen musiksmak är väldigt spretig och jag lyssnar på allt från klassiskt, pop, gamla schalgers, Sinatra o co, visor osv. En del kompisar har kallat min musiksmak schizofren. Och so be it! Musik berör, gör mig glad, ledsen och allt däremellan. Oftast vill jag dock höra musik som gör mig glad. Det kan jag bli även av lugna låtar. Som kärleksballader.

Just kärleksballader har Thomas spelat många för mig. Han letar upp en låt som passar på två sekunder. Det gör mig både glad och rörd. Och lite extra kär. Idag är det ju 29 februari och skottdag. Den dagen då kvinnor enligt traditionen får fria. Tja, för min del får kvinnor fria precis när de vill, men jag kommer inte att göra det. Inte idag när jag ”får” för Thomas är ändå inte hemma, men inte andra dagar heller. För jag är fånigt gammaldags där och vill bli friad till. Det kanske händer, kanske inte. Vem vet? Men frieriet kommer inte att komma från mig, haha.

Nu ska den här schlagerfantasten fixa lite i köket, hänga tvätt och så. Glamouren! 😉 Så kommer hjärtat mitt hem vid ett eller tvåtiden i natt. Det får bli en film fram till dess tror jag bestämt.
Ha en fin kväll (snart natt) vänner. Kram!

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cellbes

Hur har ni det därute i landet? Vintern verkar ju ha kommit till Sverige nu på flera håll. Snö i Stockholm, Uddevalla osv. Inte här i Malmö dock, men å andra sidan är snö ovanligt alla år härnere vad jag har förstått. Jag tippade att det skulle bli snö i februari, runt sportlovet, och det blev så. Det blir det ju nästan varje år, hur mycket man än önskar att det vore vår redan nu. Men snaaart. Jag längtar verkligen så det värker efter sol och värme nu. Och ljus. Även om det är ljust längre här i Malmö än till exempel i Stockholm så vill jag ha flera timmar till innan det blir kolmörkt.

Med vintern kommer ju varma kläder. Men man kan ju alltid liva upp sina vinterkläder med till exempel rosa så blir det lite vårigare på nåt sätt.

Men egentligen så vill jag ju att jag ska kunna ha den här outfiten redan nu. Men håll i hatten vänner, mars brukar gå fort och sen är det april med påsk och vår.

Nu ska dock den här fryskycklingen vira in sig i en filt och dra på varma tossor på fötterna. Det kan nog hända att Thomas får ett par kalla händer att värma också 🙂
Kram på er vänner. Och håll ut!

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cellbes

Hej mina fina. Jag hoppas att ni haft en fin helg och är peppade för en ny vecka. Här sitter vi just nu och myser framför teven. Snart börjar Anchorman 2 så jag tänkte fixa lite mozarella med tomater, olivolja och havssalt. Det är så himla gott. Lite festligt ska det ju vara när det ändå är helg fortfarande.

Jag är alltså hos Thomas som kommit hem igen. Han är på resande fot ganska ofta och då är jag emellanåt i min lägenhet. Och där har jag nu lagt mitt tyngdtäcke. Det är ju inte direkt som att jag vill flytta det mellan hemmen för det väger ju lite grann.

Jag började ha det här i huset men det är lite av en romantikdödare med ett täcke på 9 kilo (har testat 11 också). Det är inget man kryper in och ligger sked under lite spontant sådär under natten, haha. Thomas testade och fick lite panik för han vill ha lätt och fluffigt. Jag själv däremot har alltid gillat tunga täcken. Inte som det här jättetunga(de fanns inte), men såna där man hade förr.

Jag har läst så mycket om Curas tyngdtäcken och varit så nyfiken. Det är många som svär på att deras nattsömn blivit så mycket bättre och att de älskar sina tunga täcken. Och eftersom jag ofta sover väldigt dåligt och vaknar tusen gånger per natt så låter det ju definitivt som något för mig. Så jag beställde ett från Cellbes. 9 kilo. Det är deras tyngsta. Jag har provat ett på 11 kilo också, men jag känner nog att 9 kilo räcker. De säger att man ska ta cirka en tiondel av sin vikt, men en del vill ha tyngre än så, och andra lättare. Just nu verkar de bara ha 7 kilos kvar, men de lär få in igen. Länk curatäcken.

Vad tycker jag då? Jag har inte hunnit testa det så många nätter än, men jag tror att jag gillar det. Jag känner mig mer utvilad när jag vaknar i alla fall. Men jag är inte kär i det. Inte än. Men det kommer nog skulle jag tro. Eftersom jag är frusen av mig så har jag ett tunt, men ändå fluffigt täcke under det tunga. Fast egentligen borde jag nog lägga det tvärtom för tanken är ju att tyngden ska lägga sig runt kroppen och liksom krama en lite. Så jag ska sätta på ett påslakan på cura och sen lägga det tunna över. Men jag tror som sagt att jag kommer att bli väldigt förtjust i detta, och då får Thomas vänja sig vid att ligga och hålla om mig som en kåldolme så han slipper sticka in armar eller ben under det tunga 😛

Nu börjar filmen! Kram på er!

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Lindex och H&M

Godkväll vänner. Hur är allt med er? Jag själv börjar bli trött och tänkte snart ta och krypa ner i sängen. Den jag just tvättat och bytt lakan i. Hur gött är inte det? Och så har jag flyttat hem tyngdtäcket till lägenheten så jag tror jag ska lägga mig under det också.

Men innan jag lägger mig tänkte jag visa några jeans jag testade i förrgår. Lindex har 20% på byxor för både dam och barn så jag hoppades hitta några par. Men nej, det finns verkligen inga för mig(jag testade de två paren jag hittade i min storlek men de satt inte bra). Men för er som hittar så passa på nu när det är rabatt med koden pants2020. Länk Lindex.

Sen traskade jag över till H&M och deras lilla plusavdelning. Faktum är att jag hittar nästan ingenting alls jag gillar i butikerna just nu, men som tur är har nätbutikerna så mycket bättre utbud. Men jag hittade i alla fall två par jeans på HM som jag testade. Och en hoodie jag gillar, fast på ordinarie damavdelningen.

Jag älskar när jag hittar jeans och andra byxor som passar längdmässigt. För långa måste läggas upp och dels blir det inte av, och OM det skulle bli av så blir de vidare nertill och…näe. Så rätt längd är ett måste.

Den här modellen är snygga till ett bra pris tycker jag. 249 har jag för mig. Men hittade jag dessa på hemsidan? Nope. Det kan ju vara jag som är kass på att leta, men jag länkar till de närmaste jag hittar. Dock har de på bilden normal midja och de jag länkar till har högre. Länk jeans.

Lappen på de jag testade.

Jag älskar verkligen hoodies. Både med dragkedja och de utan. Den här är dessutom lätt och skön (en del väger liksom så mycket med tunga huvor och det känns lite för klumpigt för min smak). En vill-ha tröja helt enkelt. Länk vit huvtröja. (finns i fler färger och tryck).

Tröjan är vit och inte gråspräcklig som den kanske kan se ut här, och med blå text. Tyvärr glömde jag ta en bild med huvud och hela tröjan. Eller, jag tog faktiskt en men jag ser inte klok ut där så den skippar vi.

Jag gillar verkligen den där marinblå sammeten på vit botten.

De här jeansen har shapingeffekt och trycker till och lyfter här och var men är ändå sköna eftersom de är så stretchiga. Jag hittade inte exakt samma på hemsidan och det här var ett ensamt par så jag gissar att de är en äldre modell. Men det finns ju nya modeller, och de jag länkar till är liknande. Länk jeans.

Det här är alltså de jag testade som är ganska smala i modellen.

Nu mina fina är det dags att sova för denna här så jag pallar gå upp tidigt imorgon för läkarbesök.
Kram på er!

Hej på er vänner. Det har varit lite ont om inlägg den senaste tiden om man jämför med hur det brukat vara, dvs i alla fall ett inlägg om dagen, med några undantag. För ett tag sen förklarade jag lite om varför det blivit färre inlägg på sistone. För att jag inte mått så bra helt enkelt. Det är så många saker som spelar in och jag vill inte gå på djupet, inte än i alla fall.

Det fysiska – som artros och migrän, är enkelt att prata om. Folk ser inget konstigt i det och reagerar inte som om man vore en annan person än innan man berättade om måendet. Folk vet vad artros och migrän är och vad det innebär. De som inte har det själv kan förmodligen inte sätta sig in helt i smärtan och vad det innebär, men lite koll har de. Som att artros gör ont, att många med artros i knäna får svårare att röra sig (det syns ju), och att det är något som inte går att bota. Bara lindra.

Jag hatar verkligen att ha artros. Jag avskyr hur det begränsar mig. För det gör det, som i Stockholm nu senast när jag faktiskt inte kunde gå så mycket som jag hade planerat. Att visa Thomas mer än jag orkade med. Nu satte knäna stopp för jag hade så ont att tårarna trängde fram, även om jag såklart försökte låta bli att tänka på smärtan utan istället tänka att det är bra att gå. Träning är jättebra. Men när man mår illa av smärtan så spelar det ingen roll hur jävla bra det än sägs vara, det går bara inte.

Det jag ska göra är att träna. Ok. Jag vet det. Det kan lindra smärtan för en del, så kanske även för mig. Dock har jag verkligen ingen lust med det. Det är sanningen. Jag har ingen lust att träna för att jag måste. Jag vill göra det för att jag själv vill, inte för att kroppen är ett jäkla vrak. Det väcker så många känslor att min kropp inte gör som jag vill.

Att vara överviktig är självklart en stor, stor nackdel om man har artros. Och förmodligen en anledning till att jag fått det. Jag har fått diagnosen lipödem, men sen händer inte mer. Ja du har det, tufft för dig. Hejdå. Det är typ så sjukvården behandlar lipödem. De där tunga, tjocka benen som gör att knäställningen blir fucked up och därmed belastar ytterligare. Och överarmarna som är tjocka och så väldigt ömma. Att mäta blodtryck med en manchett gör så jävla ont.

Ja jag klagar nu. Jag har en sån dag då det inte känns bra i mig. Det där inuti är ju svårare att prata om. Det är mer stigmatiserande att berätta om diagnoser och psykiska besvär. Man kan ju verka som ett nutcase då. Ganska koko helt enkelt. Jag går hos psykolog för att reda ut vad det är som gör att jag mår skit, och vad jag ska göra för att må bättre. Jag frågade rakt ut efter en utvärdering om hur koko jag är? Nu VET jag ju att jag inte är knäpp i huvudet och att koko är helt fel. Men när man mår psykiskt illa, då känner man sig lätt ganska ensam, och just lite koko ,för man är ju inte som andra. Tror man. Men det är ju väldigt vanligt med psykisk ohälsa. Ändå är det tabu att prata om det. Man vill inte vara ”hon den där som är lite konstig” och som man inte vet hur man ska förhålla sig till. Man, eller jag snarare, vill inte sticka ut just på det viset. Jag vill vara stark på alla sätt. Inte skör eller känslig.

Som tur är går det ju i många fall att må bättre. Det jobbar jag på. Det är tufft och ibland orkar jag inte vara positiv och peppig i bloggen och låter därför bli att skriva för jag vill inte vara nån jäkla dysterkvist. Hur kul är det tänker jag? Jag vet ju att jag fått tipset om att vara positiv, käck och allt sådant i bloggen. Och så ÄR jag inte det. Inte inuti. Självklart är jag ju det också, men nu menar jag de här jobbiga dagarna då ångesten bankar i bröstet och det knyter sig i magen. Stunder då jag bara vill gråta utan att egentligen veta varför. Det är då jag försöker göra som psykologen sagt, dvs att skriva ner saker jag är tacksam över och sådant jag är stolt över med mig själv. Fy fan vad svårt det är ibland. Men nyttigt att i alla fall försöka komma på något litet i alla fall.

Men jag jobbar på. Jag kommer att skriva mer frekvent. Jag kommer att må bättre. Och jag har ju självklart många kul saker som händer i mitt liv, allt är ju inte bara elände, även om det kanske kan verka så i den här texten. Stockholmsresan med gala och romantik var ju till exempel jättekul. Jag tänkte skriva ett inlägg om det också, men först ville jag bara berätta igen om varför det är glest hos Big ass fashion emellanåt. Jag hoppas att ni inte ger upp utan hänger kvar här. För det blir bättre.

Kram!

Hej vänner. Nu sitter vi på tåget ner till Malmö igen efter några väldigt trevliga dagar i Stockholm. Jag kommer såklart att visa bilder från galan och annat, men just nu ville jag bara skicka lite kärlek till er kära läsare ❤️❤️❤️

Ha en fin kväll, puss och kram från mig ❤️

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för HM och Boohoo.

Hej på er vänner! Hoppas ni mår fint? Här är det full rulle just nu vill jag lova. Jag och Thomas förbereder inför resa till Stockholm imorgon förmiddag då det är dags för gala. Daisy beauty awards går av stapeln på Cirkus och det ska bli så skoj att mingla loss med alla sköna människor.
Men innan vi åker är det att städa huset så det är fint tills vi kommer hem igen vilket blir fredag kväll, och så hämtar Thomas barnen på lördag morgon. Därför är det skönt att ha det fixat här. Sen drar vi in till min lägenhet och åker därifrån imorgon bitti eftersom det är mycket närmare till stationen. Så kan man sova lite extra 😉

När det är gala vill man ju vara extra fin och faktum är att jag inte har bestämt mig än. Blir det en skinnklänning, en zebraklänning eller kanske en metallic jumpsuit? Jag har glömt ta bilder på alla tre annars hade ni fått hjälpa mig att bestämma mig. Just nu ser jag dock ut som en kvast i håret efter att ha varit ute i regn och blåst, en finne mitt på näsan värdig Pomperipossa, och så lite utsuddat smink. Så nej, jag tror inte att jag vill prova festkläder i detta skick 😉

Dock har jag ju provat kläderna tidigare, om än att man bara ser pyttelite av klänningen på första bilden…

Jag tänkte i så fall zebra och blinga till det med guldsmycken. Dock inte det på bilden, men andra. Och givetvis röda läppar 😉

Så här ser klänningen ut. Den är hellång på mig i stl 50 (är 166 cm hög). Länk klänning.

Jumpsuiten, liksom bilden, är från 2018 kanske. Nåt sånt. Dock inte invigd än. Men kanske nu.

Och här är då skinnklänningen. Kanske inte festlig nog när jag tänker efter. Såvida jag inte blingar rejält med smycken. Länk skinnklänning. Eller så kanske jag tar klänningen jag hade när mormor fyllde 100 år? Jag återkommer i frågan 😉

Nu måste jag fixa vidare här så vi hinner med sista bussen in till stan.
Kram på er!

Hej på er vänner. Jag hoppas att ni har en härlig dag. Här i Malmö har det varit väldigt fint väder, men det börjar bli mer molnigt nu. Fast bara att se solen ett par timmar gör ju att man får så mycket mer energi och livsandarna vänder tillbaka. Nu ska vi strax iväg och fixa en del ärenden, så får vi se vad som händer ikväll.

Häromdagen var det också fint väder, men fy så blåsigt vid havet. Min vän Rebecca var här och hälsade på med sin bebis och vi gick ner till vattnet men det var verkligen iskallt där så vi åkte hem och fikade ganska omgående. Inte mig emot för nu fick både jag och Thomas mysa med en söt liten bebis. Och självklart var jag jätteglad över att ha Rebecca här <3

Ja och så det där med att ta en selfie med en bebis i famnen. Det gick väl sådär får man ju säga …:P

Men den här däremot…Två underbaringar på samma bild ❤️

Det finns verkligen hur mycket vårtecken som helst nu redan i februari. Det är knoppar på buskarna i trädgården och snödropparna frodas nu när sportlovet närmar sig. Vad jag minns så var det 8 meter snö alla sportlov när jag var liten.

Ha en fin lördag vänner. Stor kram!

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cellbes

Som jag skrivit tidigare så är det prickigt som gäller i vår. En av trenderna i alla fall. Andra är blommigt (stora blommor), färger a la 70-tal (brun, orange, gul), västen är tillbaka, liksom cityshortsen. Skinnkläder, puffärmar, guld, stora halsband, och stora armband. Däremot ska väskorna gärna vara väldigt små. Eller väldigt stora. Något annat som ska vara stort är solbrillorna. Där har ni några av trenderna 2020.

Jag har lyckats pricka in några av trenderna, som till exempel en skinnklänning (fejkskinn) som jag tänkte visa. Stora solbrillor och smycken har jag sedan tidigare säsonger så de är ju bara att fiska fram igen. Och så har vi det här med prickigt. Det har jag några plagg sedan tidigare, och för några veckor sen klickade jag hem en prickig trikåklänning.

Svart och vitt matchas gärna med röda läppar för mer effekt tycker jag.

Den här klänningen beställde jag. Den är i stretchig trikå och en söt vardagsklänning, men funkar ju fint till fest också om det inte ska vara så uppklätt utan mer casual.

Jag har fått frågan om man kan ha den här när man ammar. Dvs kunna flytta urringningen åt sidan. Mja..säger jag nog. Såvida man inte sprättar den lilla fastsydda sömmen för då blir den genast mer urringad. Så en liten hyska där och det funkar finfint. Sen tror jag ju att den funkar att ha utan hyska också utan att den far isär för mycket.

Jag tog storlek 48/50 vilket blev bra. Länk klänning.

Den finns även i rött för den som vill ha mer färg. Länk röd klänning.

Som vanligt med mode så handlar det om att plocka russinen ur kakan. Att ta till sig av det man själv tycker om och trivs i, sen är det bara att strunta i resten – det är det som ger en personlig stil. Att bara gå i fållan som en fårskock och klä sig likadant är så himla tråkigt och tillhör väl mer mellanstadiet där det var viktigt att vara en i gänget och inte sticka ut.

Så mitt bästa modetips är att gärna läsa och uppdatera sig, men att bara ta till sig det man gillar. Att klä sig så man framhäver det man gillar. Att man trivs i sina kläder, det syns så tydligt om man inte gör det. Och att ha kläder i rätt storlek. För stora eller för små plagg blir inte snyggt.
Kram till er!