Jämför inte dig med instaperfekta ögonblick
För några år sedan, strax innan midsommar, så skrev jag en text om ensamhet som ledde till både intervju med svt och att Karlavagnen ville att jag skulle vara med och prata om ensamhet. För det är något många kan känna igen sig om på sommaren, men även resten av året såklart. Men just på sommaren ska man passa på att göra så himla mycket härliga saker, och helst tillsammans med andra.
Jävla Pipps blå som startade den där vågen av hur perfekt det ska vara på sommaren. Med vänner, sol, bad, bryggor och fan och hans moster. Numera har sociala medier som Instagram och Facebook tagit över reklamens roll över hur det det borde se ut på sommaren. Förr kunde man ju i alla fall slå bort det hela med att det ju bara var reklam och reklam är ju påhittat.
Men nu! Nu ska det vara så himla härligt överallt. Man kan inte öppna Facebook och Instagram utan att översvämmas av bilder på solnedgångar i Grekland, (minst) trerättersmenyer på restauranger i Stockholm, folk som simmar i solglasögon(varför har man solglasögon när man badar???) i nån pool i Spanien, pussbilder, lyckliga barn som leker på en sandstrand och så vidare och så vidare.
Nu är det inte bara ensamhet som kanske själv hindrar en från en såndär instaperfekt sommar. Det är minst lika ofta ekonomin som spökar. Väldigt många har inte råd att dra utomlands, eller hyra stuga i Sverige för den delen.
Nu är det inte så att jag missunnar folk att åka på semester, inte alls(jag åkte själv med familjen helt nyss). Jag vill bara belysa det där med att jämföra sig med andra och hur de har det på sin semester. Det är lätt att känna sig misslyckad, kanske olycklig och deppig när man ser hur lyckliga ”alla andra” är och har det. Och det är ju inte så konstigt.
Men precis som jag läst i så många artiklar på senare tid så gäller det att tänka på att de där bilderna bara är ett ögonblick. De där lyckliga lekande barnen har förmodligen bråkat som fan också på semestern. Det pussande paret kanske inte är sådär lyckliga som det ser ut, utan måste få bekräftelse från andra utifrån. Lite av syndromet att ju fler pussbilder och gullesnutt-texter till varann i sociala medier, desto tråkigare i verkliga livet (nej det är inte så för alla…ni behöver inte lägga en sur kommentar om det).
En bild kan mycket väl vara arrangerad för att kunna visa upp just det perfekta ögonblicket för andra, när det i själva verket både är stressigt och inte alls så trevligt som bilden kan se ut.
Sen har vi den perfekta kroppen med en yttepytte-bikini. Ja att försöka leva upp till den är jag förbi. Det var jobbigare när man var yngre. Nu känner jag ändå att jag är för gammal för att tävla med unga tjejer i knytbikini. Har jag för den delen en knytbikini på mig så kommer jag få leta en vecka innan jag hittar själva rosetten inne i valkarna så inte ens en sån bryr jag mig om. Men jag har bikini, jag solar, jag badar och jag njuter på stranden. Om någon störs av att jag är tjock så får de väl göra det.
Och så har vi ”den nyttiga sommarmaten” som tidningarna skriker om. Man ska å ena sidan hälla i sig alkohol i mängder och njuta av livet, samtidigt som man ska banta med en fräsch sommarsallad. Asså, vin(jo det gäller även bubbel) och sprit går man upp i vikt av, så om man nu ska banta så skit i det också i så fall. Eller bara ät och drick vad du vill utan påföljande dåligt samvete om att gå upp i vikt.
Nu låter jag kanske som gnällkärringarna i kommentarsfältet på Aftonbladet när de skriver om till exempel Bianca Ingrosso (fy så mycket skit hon får ta från tanter), men det är inte så att jag inte unnar folk semestrar och att dela med sig av bilder på Facebook och Instagram. Min text här handlar mer om att det är så lätt att börja jämföra sig och då känna att det är till ens nackdel och faktiskt må dåligt av allt. Känner man så kan det vara bra att tänka att foton ju bara är ett litet ögonblick. Och om inte det hjälper kan det vara bra att ta en paus från sociala medier just när det läggs ut som mest ”perfekta” bilder.
Stor kram till er! ❤️
