Obs! Varning för klagande och självömkan, ni som blir irriterade av sånt – scrolla vidare.
Hej på er i värmen. Jag hoppas ni mår bra och hittar svalka där ni är. Här hos mig är det så himla varmt inomhus eftersom vårt hus inte är isolerat = kallt på vintern och varmt på sommaren. Uscha! Jag drar för gardiner, sätter tvärdrag och gör vad jag kan.
Men idag är jag ledsen. Sådär så tårarna kommer till och med. Och det är för att jag är så jäkla trött på ungefär allting, och framför allt på smärta. Att ha konstant smärta gör mig trött. Jag försöker ofta att inte säga något, men så slinker det ur mig ändå och så tycker folk att jag är gnällig. Det gör mig otroligt ledsen. Jag vill ju vara glad och positiv!
Det gör mig också ledsen att smärtan hindrar mig fysiskt från att göra saker. Som idag när det är så himla varmt, då funderar jag på att köra iväg en bit för att bada(vi bor nära havet men här i närheten finns inga badplatser, det är bara strandängar där korna går). Det låter ju skönt eller hur? Jo fast då tänker jag på vilket ställe ska jag ta? Vart behöver jag gå kortast bit för att komma till vattnet. Och det finns inga ställen här där det är sådär nära som jag vill ha det. Det är ändå en bra bit att gå över gräsmattor och fält, eller i sand. Och det gör pisseont i knäna.
Jag var iväg och röntgades för ett par veckor sedan och dagen innan midsommarafton fick jag mail från min läkare där det står ”som förväntat är det tydlig och långt gången artros, så jag har skickat remiss till ortoped”. Tidigare hjälpte kortisonsprutor, men de tar inte längre. De jag fick för ett par månader sedan har inte hjälpt ett enda dugg. Inte gången innan dess heller, så det är kört där.
Och operation med nya knän. Ja det vore väldigt skönt att kunna gå normalt igen och inte hasa/vagga mig fram med huggande, svidande smärta i varje steg. Men jag misstänker starkt att ortopeden kommer att säga att nej till operation innan jag gått ner ganska mycket i vikt. Jag är ju inte hundra på att hen kommer att neka, men är inställd på det. Ryggspecialisten som konstaterade en jäkla massa hydrops mellan kotorna, cysta och artros i ryggen(jepp, ont där också), ja hon ville inte operera just för att jag är tjock.
Mounjaro då? Jo jag har varit på informationsmöte om det, som är kravet för att min läkare ska skriva ut (plus vikt och sånt såklart) så allt är färdigt för att börja ta. Förutom pengar. Jag har inte råd. Och då menar jag verkligen inte råd. Inte att jag inte kan ta mig råd. Så det är ju skit.
Jag skäms över att jag går som en gammal tant och tycker det är svinjobbigt att inte hänga med när andra går i normal takt. Att jag är tjock och har väldigt bubbliga, stocklikande lipödem-ben är tråkigt i sig, men det försöker jag bortse från och har bikini och sådär ändå. Men det där att inte kunna gå mer än väldigt korta sträckor… Det är det jobbiga med stranden idag. Att ha svårt att gå dit och att folk glor när jag stapplar fram.
Och ja, jag vet att det finns de som inte kan gå alls. Att barnen i Afrika har det värre osv. Jag vet det och försöker tänka på alla som mår sämre än jag, men just nu har jag nog med mig själv.
Sådär, nu har jag gnällt klart för idag. Nu ska jag se vad jag kan göra åt värmen och eventuella bad. Eller om det blir trädgårdsslangen.
Kram på er ❤️
