I min blogg undviker jag oftast åsikter utan håller mig ganska neutral och skriver mest om mode, skönhet, vänner och familj. Typ så i alla fall och det är ett medvetet val för jag vill att min blogg ska vara ett ställe att må bra på och jag vill inte heller bli för privat och sårbar. Men eftersom jag HAR många åsikter skriver jag ibland av mig, och för en del brinner det då till i huvudet och man ger sig på mig med personangrepp. Om mitt förhållande, om min vikt och sånt man tänker att det kanske kan skada lite extra. En del avslutar med kram dessutom. Eller ”ta det här på rätt sätt”, eller de som säger att de skriver ”av omtanke”. My ass att man gör!!

Är man en elak jävel så lyser det igenom även om man låtsas skriva något för att man bryr sig om någon. Bryr man sig om så är man inte ett as. Det är ganska enkelt att komma ihåg.

Jag plockar bort kommentarer jag inte gillar, men det händer inte så ofta som väl är. En del tycker sig ha rätt att kommentera i folks bloggar, Instagram, Youtube osv. Men si, det är ingen demokratisk rättighet utan det är helt och hållet upp till ägaren att avgöra vad man accepterar eller inte. Jag väljer att inte acceptera dumhuvuden. Varför skulle jag?

Jag förstår att de som får ett hav av kommentarer inte orkar moderera, men för er som orkar – plocka bort sånt som gör att ni inte mår bra. Och det gäller även er som inte har bloggar eller andra sociala kanaler. Har man något eller någon som sänker en eller slukar energi – försök att ta bort detta eller denne ur ditt liv.

Omge dig med människor som får dig att må bra. Undvik sidor på nätet som provocerar dig så mycket att du bara känner att du måste spy ur dig en elak kommentar. Gör saker som känns bra i själen.

Nu är jag inte präst, men det här var min söndagspredikan. Ta hand om er nu och var snälla mot er själva och mot andra.
❤️❤️ Kram till er som förtjänar det ❤️❤️

Hej vänner. Har ni haft en bra nationaldag? Här har den varit fin. Thomas var och hämtade barnen i förmiddags och efter lite chill dukade vi upp med våfflor i uterummet.

Jag kutade ut i regnet och klippte av några blommor, för är det Sveriges nationaldag ska det vara lite extra tycker jag.

Efter våfflor med extra allt ( hjortronsylt, jordgubbssylt, socker, nutella , noisette och grädde – dock inte allt på en gång) fixade jag och Oscar till oss för en sväng till Emporia. Främst för att hämta min hoodie jag råkade glömma där sist, och sen ett par ärenden, och fika.

Bulle och islatte satt som en smäck. Lite för stor kaffe dock men eftersom en snubbe tog min lilla och försvann så tog jag hans stora istället 😄

När vi ändå var där passade jag på att slinka inom Indiska för att prova ett par klänningar. Och ja, jag ser till att hålla avstånd och undviker fullpackade butiker. Jag spritar händerna och går in på toa emellanåt för att även tvätta dem. Helst går jag bara i butiker när det är väldigt glest med folk, och inte på helgen vilket ju är ganska dumt egentligen.

Nu skippade vi affärerna med mycket människor. Och som någon yrade om ”att hålla i rulltrappans räcke” – nej tack. Det udviker jag även utan pandemi. Handspriten fanns också med mig även innan, likaså att undvika handtag. Så har vi rett ut det.

Den här till exempel. En väldigt söt trikåklänning med knapparnframtill. Den finns i blått som på bilden, och i rött. Kostar 299 kr.

Efter ett par timmar höll mina ben på att ramla av i ren smärta. Mina knän är just nu värre än nånsin så det blir inte många provrundor som ni märkt. Dels pga corona men också för att det gör vansinnigt ont. Men nu behövde jag dit så jag bet ihop.

När vi kom hem fixade vi hamburgare och satt och myste i uterummet. Allt som allt hade jag en jättebra nationaldag.

Kram på er ❤️❤️

Folk är dumma i huvudet. Det är bara att konstatera efter dagens uppvisning i Stockholm där tusentals människor samlades för att demonstrera. Arrangörerna hade sökt tillstånd och fått det för 50 personer, som ju är max vad en grupp får bestå av just nu. Demonstrationen handlade om polisens mord på George Floyd i Minnesota, Usa, och att black lives matter. En helt avskyvärd handling som tyvärr inte är den enda i sitt slag – rasism pågår hela tiden. Så att folk protesterar är fullt förståeligt, men i Usa har det gått överstyr med upplopp och att folk som beter sig som svin och plundrar och förstör finns det ingen som helst förståelse eller förlåtelse för.

Jag förstår även att människor i Sverige vill visa solidaritet med Usa och därför var Instagram igår fylld med svarta bilder med hashtagen #blackouttuseday från både kända och okända här i Sverige och resten av världen. Jag fattar och sympatiserar med saken i sig, MEN, och här kommer vi tillbaka till det första jag skrev om att folk är dumma i huvudet, att man drar igång en demonstration i Stockholm mitt i brinnande fucking viruspandemi där vi ska hålla två meters avstånd till varann – DET förstår jag inte. Och det sympatiserar jag inte med. Syftet ja- men utförandet där man borde fatta att det inte blir en liten samling med max 50 pers är ju bara så korkat! Dels av arrangörerna (även om man har rätt till att demonstrera om man söker tillstånd), men framförallt av de som godkände det. Och såklart av alla som gick tätt tillsammans och sedan stod tätt ihopklumpade på Sergels torg(det är bara att kolla på bilder så ser man att det inte hålls några avstånd). Hur fan tänker man då? Det fanns säkert folk som höll avstånd och de som hade masker på sig, men många hade det absolut inte. Folk skrek även att de skiter i vilket för de skulle minsann demonstrera.

Visst krävs det handling och inte bara en massa bilder och gillningar i sociala medier för att få till förändring, men just nu är tillfället jävligt illa valt. Coronapandemin är inte över, hur svårt ska det vara att fatta? Behöver svenskarna lagar för att hålla avstånd? För rekommendationer verkar inte gå in i huvudet på en del människor. Fy vad arg jag blir! Vi måste ju hjälpas åt för att komma förbi Coronaskiten, och SEN kan man demonstrera bäst man vill. Visa solidaritet med de som är sjuka i Covid 19 och alla som jobbar för att rädda liv istället. Eller också i alla fall.

Idag är det första juni, eller andra juni snarare, nu när klockan är nästan midnatt och förmodligen efter midnatt och morgon när ni läser. Den här våren har gått väldigt fort på många sätt, och väldigt långsamt på andra. Långsamt för att det känns som om Coronaskiten aldrig tar slut. Som om det aldrig kommer att bli som vanligt igen så att man kan hälsa på nära och kära. Åka iväg mer än två timmar från hemmet. Slippa känna att varje människa som sätter sig lite för nära på bussen är en eventuell pesthärd som kan göra mig sjuk. Och som tjock kanske till och med riktigt assjuk.

Det börjar kännas som om det här är det nya normala. Jag vet att en del verkar känna tvärtom och lever som vanligt med att besöka 70 plussare, gå ut och ta ett glas vin med vänner, skita i att hålla avstånd osv. Jag känner inte det så. Jag hoppas att det snart kommer nya förhållningsregler och att det där jävla viruset kommer lugna ner sig och inte döda läskigt många varje dag. Jag vill verkligen se ljuset i det här. Men just nu gör jag inte det.

Jag saknar mina vänner i Stockholm. Och ibland livet jag hade i stan. Men mest vännerna. Så att få åka upp och umgås med dem hade känts väldigt bra. Jag är inte en sån som har asmånga vänner, det är jag inte. Jag känner många människor, men umgås inte med så himla många egentligen. Att då skära av möjligheten att få hälsa på varandra känns verkligen skit. Sen är jag ju glad också att jag faktiskt inte sitter i min lilla etta i Stockholm. Ensam utan att egentligen få träffa folk eftersom man som tjockis tillhör en riskgrupp, och att vara det i Stockholm där Corona härjar som värst känns ju lite sketet. Så jag hade hållit mig ensam.

Här i Malmö har jag ju Thomas. Han har dessutom hus så jag har gott om plats och vi har massor av projekt på gång som jag berättat om tidigare. Det blir inte mycket till tv om kvällarna, för vi gör så mycket i hus och trädgård. Något jag tycker är väldigt roligt, även om en film nån gång ibland också är mysigt. Men jag hade blivit skogstokig av att vara ihop med någon som plöjer tv-serier och filmer varje dag.

Jag vet att några av er undrat över det här med om jag och T ska flytta ihop och hur jag ser på att bli bonusmamma. Det där sista har jag svårt att se mig som. Ordet med mamma alltså. Jag är väl mer en bonusvuxen. Jag och barnen kommer bra överens och jag tror inte att de har något emot att jag flyttar ihop med deras pappa. Sen när det blir, ja det vet jag inte än. Efter sommaren kanske?

Det här var mest ett inlägg där jag bara lägger fram lite tankar som hoppar runt i mitt huvudet just nu. Inget planerat, utan verkligen bara spontant svammel liksom. Men ibland behöver man ju sånt också. Jag antar att många av er också har sånadär hoppande tankar man kan behöva få ur sig. Och ja, jag VET ju att det här med corona väl tar slut vad det lider, men just nu känns det avlägset. Så är det bara. Men jag hoppas verkligen verkligen att det vänder snart.
❤️❤️ Kram till er från mig ❤️❤️

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cellbes

Hej vänner. Idag har jag gjort något väldigt korkat. Jag har bränt mig i solen. Jag som brukar predika om att inte glömma solskydd – både för de som är bleka och har lätt att bränna sig, men även för de som blir bruna och inte brukar bränna sig. Båda delarna behöver ändå solskydd för att inte solens skadliga strålar ska gå illa åt huden. Så jag brukar smörja in mig. Men idag glömde jag det och nu sitter jag här och är röd. Så korkat. Men det är bara att dra lärdom och se till att komma ihåg solkräm i fortsättningen.

Om jag hade tagit ett foto ikväll i klänningen jag har på mig på bilderna här nere hade man typ inte sett skillnad på ansikte och klänning. Eller jo, prickarna hade avslöjat klänningen, men annars är väl nyansen densamma just nu…

Den här blåsan är i tunn viskos och känns ungefär som en sval sidenklänning. Åt det hållet i alla fall. Länk prickig klänning.

Den knallcerisa färgen och de stora svarta prickarna gör att jag känner mig lite som Mimmi Pigg. En rosett i håret hade liksom gjort det hela komplett 😉 (bild taget för några dagar sen så det grisrosa från ikväll syns alltså inte här)

Men det är ju inget fel i att vara Mimmi Pigg heller. Om man inte låter som henne… Men Disneyfigurer gör mig oftast glad, och det gör den här klänningen också.

Här ser ni längden på klänningen på mina 165 cm. Mellan knäna och vristerna alltså. En lite knepig längd som jag funderar över att lägga upp. Ett hett tips är att använda steamer till den här för att få bort rynkor (för den blir nog ,precis som siden, skrynklig lite här och var). Det går superenkelt, som om steamers vore gjorda för sånt här material.

Jag tog xxl (50/52) i den här.

Nu ska den här rosa varelsen dricka ett glas vatten och sen blir det banne mig sängen. Och det före midnatt. Heja Askungen! Kram på er <3