Just nu sitter jag som bäst och letar julklappar till nära och kära. Jag tänkte vara ute i ganska god tid och med tanke på att det kommer vara fler än vanligt som handlar via nätet så lär det vara längre leveranstider också. Så en får passa på nu när det är black week och sådär.
Sen vet jag inte om det egentligen är så himla mycket säkrare ur smittsynvinkel att handla via nätet egentligen. För varje gång jag beställt något och sen gått till postombud för att hämta ut så är det massor med människor där samtidigt som ska hämta paket Och ja, visst försöker man hålla avstånd, men i foajén på ett litet ica finns det inte så värst mycket plats. Jag tror fasen att jag är längre ifrån andra om man är i en stor butik vid en udda tid som en timme innan stängning, har jag märkt.
Men om inte annat så kan det vara billigare att handla via nätet. Och enklare också för den som hatar att gå i affärer.
Sen är det då frågan om vad man ska köpa? Det är alltid ett dilemma. En del är enkla men andra är svåra. Som pappa – vad behöver han? Vad önskar han sig? Svaret är alltid detsamma – inget! Så får man ändå klura ut något. Det är lite enklare med mamma tycker jag.
Sen kommer vi till barnen. Barn 2020 önskar sig ofta sjukt dyra saker. Och föräldrarna ger lydigt det barnen vill ha. Okej, du vill ha en iPhone 12 för att ”alla andra” har det? Ja då får vi väl skaffa en.
Jag har så svårt att förstå det där, för varför ska en 11-13 åring ha en mobiltelefon för 12-18 000 kronor kronor (beroende på modell). Det är helt jävla galet enligt mig. De flesta vuxna som arbetar och har lön köper inte så dyra telefoner.
Många ungar önskar sig också en ny spelkonsol, som ett Playstation 5 för en sisådär 6000 spänn. Wtf!
För cirka 10 år sen skulle ”alla” tonårstjejer ha en sån här jättejacka från Fjällräven. Även de som inte skulle på polarexpedition, utan som faktiskt bodde i städer som Stockholm och Malmö där det sällan är arktiskt klimat, skulle ha denna jacka som då kostade nästan 10 000 kronor. Och föräldrarna köpte! ”För hon kan ju ha den i flera år”. Jo eller hur? Den var omodern ett par år senare och även om de hade sin jacka i två säsonger är det ett jädra pris och sjukt dyr julklapp.
Nu låter jag kanske som en gnällkärring som tycker att ”allt var bättre förr”. 😝 Ja och nej. Men vad jag minns så önskade varken jag eller mina vänner (som är födda på 70-talet) oss så otroligt dyra saker när vi var små. I 10-13 årsåldern var det väl en Salomonryggsäck som var hett eftertraktad(själv ville jag ha en Nike då jag inte ville vara som alla andra). En sån man sen ”stylade” med badges, nappar och annat krafs. 😄
Jag minns faktiskt inte mer vad vi önskade oss. Säkert kläder från märket Marwin på Jc när man gick på högstadiet. Rullskridskor ville jag gärna ha. Såna där man kunde knyta och som hade kullager. Jag fick såna där med järn och plast som man skulle knyta fast på sina egna skor. Och som hade plasthjul utan kullager som man mer eller mindre sprang fram på (eller höll i någons pakethållare och det kittlade vansinnigt i fötterna).
När jag var ännu yngre var det kanske ett Barbiehus eller nåt? Det fick jag icke, och inte hade mina vänner heller svindyra leksaker.
Med tanke på det här är det lite konstigt att just vi som tyckte att vi minsann var ute och lekte i skogen, skitade ner oss och så vidare istället för att hänga över en mobil eller tvspel, är just de som ger dagens barn svindyra saker. Prylar som de sen jämför och där den som inte har det nyaste och dyraste blir en loser. Och den som har dyrast telefon vinner.
Visst generaliserar jag en hel del, men i mångt och mycket har jag förstått att det är så det ser ut (inte alla och så vidare). Och visst fanns det barn på 80 talet som fick riktigt dyra julklappar, men det var inte så vanligt bland de jag lekte med. Så vad göra?
Lär barnen värdet av pengar. Robux och pengar i andra spel gör att en del barn inte verkar ha riktig koll på löner och vad man faktiskt får för sina pengar. Inte så att de måste ha råkoll på ekonomi, men lite verklighetscheck verkar behövas för både en del barn. Och vuxna. Många vuxna!
Okej, det var dagens ”ösa ur mig lite”. Nu ska jag fortsätta med min dag och mina måsten. Jag tror att jag ska ta mig en kopp te först bara för att värma händerna lite 🙂
Ha en fin dag nu. Puss och kram! ❤️
Sambons systersoner ar sadar oerhort bortskamda att man blir alldeles matt. Den aldsta hade en helt okej telefon, men da foraldrarna inte ville kopa en battre ”rakade” den hamna i toaletten… da fick han pappans begagnade lur som var snappet battre, men den ”rakade” han glomma nagonstans sa han skulle fa en annu battre… jag hade inte gett ungen ett skit! Samma unge forstorde mammans lopband och nar sambon sa at honom att han borde tanka efter sa han bara ”Min pappa far val kopa ett nytt? Vad ar problemet?”. Jag kommer ju ihag hur overlycklig jag var for varje present jag fick och de fa ganger man fick nagot finare sa vardade man dessa prylar omt.
Håller med om mycket du skriver! Jag växte upp med en ensamstående mamma som pluggade, minns att jag trånade efter en Salomon-ryggsäck (är lika gammal som du) men det var ingen idé att tjata. I mellan- och högstadiet gick jag i en skola där det var viktigt med statusprylar och kläder, vilket inte var så kul när man hade det lite knapert – det gick ingen nöd på oss men i jämförelse med andra var jag ”bara” hel och ren, inte det minsta cool. Nu har jag två egna döttrar, 13 och 10. Vi har stabil ekonomi, maken tjänar riktigt bra, men vi håller medvetet julklappar och presenter på en rimlig nivå. Lyckligtvis är tjejerna (än så länge) opåverkade av statusjakt, de har bara haft begagnade telefoner och struntar i klädmärken. I synnerhet den yngsta är extremt ointresserad av sitt yttre och vad hon har på sig. Den äldre går på samma skola som jag har dåliga erfarenheter från, men det verkar inte lika hysteriskt nu tack och lov. Tror att det idag kan finnas mer plats för ”nördiga” och udda ungar med egen stil, tack vare att det finns utrymme för subkulturer på nätet/i sociala medier, man kan (åtminstone delvis) hitta sin gemenskap internationellt genom spel och communities och få bekräftelse att man är ok som man är. När vi var små fick man försöka hitta sitt gäng där man befann sig, inte alltid det lättaste om man stack ut.
Det låter väldigt sunt tycker jag 😊 Dock har jag förstått att det inte är ovanligt att mellanstadieungar har iphone 11pro och förmodligen 12 nu. Sen beror det kanske på var man bor också. Men det låter bra att inte alla barn och vuxna är med i ”dyrast prylar vinner” loppet 🙂 Hoppas ni får en härlig jul ❤️
Visst kan det nog stämma överlag att barn är mer bortskämda idag men presenter för >10.000 kr har jag svårt att tro vanligt fölk ger. Min 11-åriga dotter har en beg iPhone och den dyraste julklappen hon fått (en dator för ca 4.000 som hon dessutom kan använda till skolarbete) skramlade vi ihop till ifrån familjen, mor- och farföräldrar plus att det var den enda klappen det året. I år önskar hon sig inget särskilt så det blir en mysig morgonrock och tofflor. 😊