Om likefiske, sjukdom och gymmet

Hej mina fina. Hur mår ni? Här är det sjukstuga i dagarna tre. Jag hoppas slippa dag fyra också för jag vill vara frisk imorgon då vi tänkt fixa en massa i trädgården.
Men idag och ett några dagar bakåt har det inte varit så livat på den här fronten. Jag har mest bara legat i sängen och sovit eller försökt sova bort det sjuka. Det började natten till i onsdags då jag hostade och hade mig så det blev inte mycket sömn. Men jag hade ett möte halv nio på morgonen jag inte ville missa och sen vid 14 skulle jag till sjukgymnasten för att gå igenom övningar på gymmet.

För nu ska här tränas! Främst för knänas skull så att min artros inte påverkar min vardag så mycket. Jag vill ju kunna gå och stå utan att ha så in åt helvetes ont. Och det vill Tilda hjälpa mig med. Så trots att jag kände mig mer och mer hängig åkte jag ändå dit och vi gick igenom övningarna. Sedan frågade hon om jag ville köra ett pass? Men det orkade jag inte så vi nöjde oss med det. (Men jag ser fram emot att komma igång igen på tisdag)

När jag väl kom hem var jag så slut att jag var tvungen att lägga mig och sen började febern krypa uppåt. Och sen har det förutom hosta, snor, feberömhet även tillkommit huvudvärk, illamående (har ätit två knäckebröd på tre dagar nu, men har mitt supervapen nyponsoppa som väl är) och ont i ländryggen. Och på det en härlig dos med rejäl hederlig mensvärk. En sån jag haft i två veckor nu, men som tilltagit i intensitet de senaste dagarna. Tack för det förklimaktieriet. Blä.

Så det är piller mot huvudvärk, mensvärk, ryggvärk, feber och dimor för magen fuckar ur av värktabletterna. Så ja, jag tycker lite synd om mig själv några dagar nu. Och det får man väl? Ingen annan behöver göra det men man FÅR ha pissiga dagar och tycka synd om sig själv, ett litet tag, bara man inte gör det hela tiden. Så tycker jag i alla fall. Sen att jag skriver om det här är för att ni som följer mig brukar vilja veta hur jag har det. För jag skriver ju inte bara om mode, skönhet, lite trädgård och så, utan om livet i stort och smått också.

Igår när jag kollade mig i spegeln såg jag hur himla tjusig jag var i håret efter allt sängliggande, så jag tog en bild och skickade till Thomas så att han inte skulle glömma hur vacker flickvän han har. Så när jag ändå satt där i soffan en stund (bytte miljö från sängen till soffan nån timme, omväxling förnöjer ju) så passade jag på att säga hej på instagramstory och berättade att jag var sjuk och kände mig lite ynklig. Tack alla som skickat krya på dig hälsningar, ni är ju så söta ❤️

Igår och igår för sex år sedan. Rena rama Dallas frisyren på båda. Det är i alla fall inget fel på volymen i håret när jag är sjuk 😛

Jag har inte orkat kolla mycket i mobilen överhuvudtaget för det känns som att det gör ont i ögonen och gjort mig ännu mer illamående. Men några kik ibland har jag tagit för det är ju lite småtråkigt att bara ligga och glo i taket mellan sovningarna. Bland minnen på Facebook såg jag en nästan likadan sjukbild med knasigt hår, på dagen för sex år sedan. Så jag lade upp en en då och nu-bild och skrev att jag är sjuk. Och allt det här att jag skrivit att jag är sjuk retar tydligen en del. Att jag bara vill ha sympati och att alla ska tycka så synd om mig. Ehm…som sagt —jag tycker lite synd om mig själv, men det är mer att jag är rastlös och så tyckte jag det var kul med bilderna. Blir så off när folk ska tycka en massa. Det är till exempel därför jag inte uttrycker så mycket åsikter i bloggen. För jag orkar helt enkelt inte med eventuellt tjafs.

Sedan får man väl ta det helt enkelt. Att folk retar sig på allt möjligt. Som bikinibilder. Att jag lägger upp det för att få likes. Tja, nu gör jag ju inte det speciellt ofta och visst lägger man väl upp bilder för att folk ska gilla dem? Om det så är på sina ungar, husdjur, inredning, naglar, mat man äter, när man umgås med vänner, eller om man visar kläder som till exempel en bikini. Så vill man väl att folk ska gilla. Det är märkligt hur vissa bilder är okej att lägga upp, och inte andra.

Tänk vilken gilla-fiskare man är ändå va? 😛
Jag gillar min nya bikini. Den är söt och jag vill visa att det är okej att ha badkläder oavsett storlek. Att man inte ska skämmas. Och att det finns fina badkläder även för tjocka.

Att jag visade min nya bikini och berättade att ja det är den tiden på året nu när man testar nya bikinis, och att det kan kännas jobbigt för många av oss. Oavsett om man är tjock eller smal. Men kanske mer för oss som är tjocka eftersom det är vi som tyvärr får utstå mest kommentarer kring våra kroppar rent generellt. Så därför vill jag även peppa dem som tycker det känns jobbigt med badkläder och tanken att sedan visa sig på stranden. Jag älskar inte heller att prova bikinis, men jag älskar att sola och bada så jag vill ha något på mig som jag tycker är fint. Och det vill jag gärna dela med mig av. Sedan får väl folk tycka att man på något sätt är en större like- fiskare än de som visar bilder på annat.

Nåväl, nu har jag skrivit av mig lite och nu har Thomas kommit hem från Frankfurt så jag tänkte ta och masa mig ner för trappan och fylla på mitt nyponsoppeglas och hålla mig uppe. Jag kanske till och med tar ett bad sedan. Eller i alla fall försöker närma mig håret med en hårborste…
Kram på er ❤️

1 reaktion på ”Om likefiske, sjukdom och gymmet”

  1. Krya på dig, ta ett bad och njut av att ha din Thomas hemma igen och bry dig 0 om vad klagomuren gormar om! 👙💯👨🥂😍🌷🌸🍀☀️

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *