Fram med flyttkartongerna igen

Obs, inlägget kan innehålla spår av svordomar.

Jag vet att många av er som läser har följt mig ett bra tag, men så finns det ett gäng nytillkomna läsare också. Såna som kanske till och med hittat hit efter runt november månad 2019, och därmed inte har riktigt koll på att jag faktiskt bloggat i tio år. Men att hela bloggen (alltså cirka tio års arbete) raderades av en jävel med tillgång till mina inställningar i oktober nån gång. Så om man kollar i mitt arkiv ser det lite magert ut numera. En del av blogglusten försvann då faktiskt. Men det blir bättre och bättre 🙂 Speciellt som det inte känns riktigt lika illa att gå ut i butiker längre. Visst ska man hålla avstånd, tvätta händerna och allt det man gjort under hela coronaperioden. Men smittan har minskat.

Med allt det sagt så vet jag att en del undrar över varför jag flyttade från Stockholm till Malmö? Jag är skåning från början, men flyttade till Stockholm 2005 för att plugga på högskola (journalist i 3 år). Sen blev jag kvar där i 13 år. I juni 2018 dog tanten som ägde lägenheten jag hyrt i nio år (innan dess bodde jag i Sumpan och Älvsjö några år). Tyvärr hade jag inte råd att köpa då en etta vid Mariatorget är svinjävladyrt, annars hade jag gärna gjort det för jag trivdes så bra både med läget och med grannarna. Där godkände styrelsen att jag bodde kvar i alla år. Det gjorde däremot inte skitstyrelsen i den fina trean på Gärdet en barnsomsvän ville hyra ut till mig när hon fick reda på att jag skulle flytta. Vi tänkte att det var klappat och klart, men icke! Istället för att jag kunde flytta in tvingades hon sälja. Jävla skit.

Sen hade jag en etta i Solna, nära Mall of Scandinavia, på g. Vi hade skrivit kontrakt och det var godkänt från hyresföreningen. Men så – boom, en vecka innan flytt ungefär så sa de upp tjejen jag skulle hyra av. Hon hade inte användning för den tyckte de (hon flyttade ihop med sin kille). Så då stod jag där med rumpan bar igen. Det blev till slut flytt till en bekant ute på Tyresö. Inneboende i ett litet rum med hela mitt bohag. Inneboende när man är 46 år känns åt helvete rent ut sagt. Så jag letade vidare, men blev till slut så jävla less på allt att jag bestämde att det fick vara nog. Inga ockerhyror för en garderobsstor lya långt ut i hotahejti för mig (jag hade dessutom blivit bortskämd att bo centralt. Men det ÄR sjuka andrahandshyror i Stockholm även om de ligger i förorten). Och ett förstahandskontrakt kan man se sig i stjärnorna efter.

Så i början av december 2018 drog jag. Ner till mamma och pappa i några veckor innan det var dags att packa in allt igen till ettan jag fått tag i nere i Malmö. Att det blev just Malmö var för att jag tyckte att Osby var för litet när jag var van vid Stockholm, Helsingborg känns lite off med tågförbindelser, plus att en viss Thomas bodde i Malmö…

Efter ett par månader här nere blev jag erbjuden jobb i Stockholm och kände att det måste jag bara ta. Och började leta bostad igen. Men efter ett tag kände jag bara att nej, jag orkar inte igen. Jag vill inte igen. Jag hade Thomas och hade börjat på nytt i Skåne. Jag mådde rent ut sagt röv av tanken på att flytta en gång till. Så jag fick helt enkelt säga att jag inte tog jobbet, vilket kändes skitsvårt. Kruxet var bara att jag redan hade sagt upp ettan jag bodde i. Så jag fick leta nytt. I juni blev det en ny flytt till Ribersborg, och här är jag nu. En månad till. För nu är det dags att flytta igen. Tjejen som äger lägenheten får inte hyra ut längre så det är fram med flyttkartongerna igen.

Så nu har jag så smått börjat gå igenom lite av mina saker. Faktum är att jag gör mig av med mer och mer av mina prylar vid varje flytt, så det blir Feng shuiat som fasen. Jag har sålt de flesta av mina möbler och jag försöker som sagt var rensa bland prylar. Och kläder! Och skor! Och skönhetsgrejs!. De där sista tre är de mest akuta. Jag har tänkt på bloppis, och det lär jag ha. Men allt kommer jag inte orka bloppa iväg, utan funderar över om man kan ha någon slags loppis hemma kanske? För er läsare? Om några vill komma och köpa kläder och skor. Jag vet inte om det kan funka?

Det var min lilla boendehistoria mellan 2005 tills nu (innan dess var jag sambo i Osby och sen singel i en trea. Också i Osby). Nu är det dags att gå tillbaka till kläder, skor och smink. Kasta, spara, sälja.
Kram på er!