Uncategorized

Inlägget innehåller reklamlänkar till Cellbes och Edblad.

Som ni förstått så trivs jag som bäst i svarta kläder. Jag har ofta helsvart på mig och känner mig hemma i det, men jag får också mina ryck med färg. På våren är det ofta rosa jag blir sugen på. Och rött gillar jag alltid. Både på skor och kläder. Grönt går också hem. Två färger jag inte har så ofta är däremot beige och vitt. Beige kommer inte inte heller att ha, men vitt kan ju vara snyggt på sommaren känner jag. Och det brukar ju finnas med några vita klänningar runt midsommar i min vår- och sommargarderob, och kanske någon vit topp. Men aldrig vita byxor.

Det ska jag dock ändra på i sommar tänker jag. Lägg märke till ”tänker” för sen om jag gör det vet jag inte, haha. Men i fantasin är jag solbränd och passar i vitt.

Såhär tänker jag. Enkel vit topp, vita jeans, snygga sneakers (vilken färg som helt egentligen men nu föll valet på brun mocka) och diskreta smycken i guld.

De här jeansen är lite tajta än så länge, men som jag sagt tidigare så är det ju så att om de ska passa i midjan så blir de lite tajtare i låren. Och tvärtom så riskerar de att kasa ner över röva och då kommer jag absolut inte att ha dem. Men stretch brukar ju töja sig efter nån timmes användning. Så helt bekväm är jag inte här, men jag kanske blir.

Jag testade med en vit tunika till men här tycker jag att jag ser ut som om jag ska gå på nattpasset på sjukhus. Så den här tunikan får jag ha till annat. Den kommer i tvåpack så jag tog en svart också (har massor av den här modellen som jag har till tajts, men har mest beställt svart+svart). Storlek 50/52. Länk tunika.

Så det får bli den här toppen. Givetvis kan jag ha annat också till de vita jeansen, men nu utgick jag som sagt från helvitt.

Jag är så himla sugen på nya gympaskor. Kanske Adidas samba, eller Gazelle. Men de här från Gabor är också snygga. Länk brun sneaker.

Och till ankeljeans är det ju snyggt med loafers. Jag hade inte velat ha dessa till hellånga jeans tror jag, men till lite kortare eller till en passande klänning kanske. De här vill jag verkligen också ha. Länk mockaloafer.

Den här vita toppen har jag även i svart. Jag tyckte den var så bra i passformen med rätt längd på ärm och allt. Så jag tog en i vitt också. Och en svart till. Jag har stl 50/52.Länk vit topp

Och här är jeansen. Jag får öva mig hemma så får vi se om jag är ute på stan i vita byxor sen 😉 Stl 50/52S (s för short). De finns i tre längder. Länk vita jeans.

De här smyckena från Edblad hade gärna fått dingla i mina öron och runt hals och handled. Gillar man inte stjärnor så finns det ju fyrklöver, hjärtan, fjärilar och annat också. Länk halsband. Länk armband. Länk örhängen.

Det är mycket tankar om vikt och kropp i mitt huvud just nu. Om smärta, fetma, lipödem, Mounjaro och annat.

Jag fick en förfrågan om att vara med i en podd tror jag det var. Där skulle ämnet vara något i stil med att vara tjock och att man väljer att inte träna och har en osund livsstil. Och så skulle några tjockisar sitta och debattera detta med några träningsprofiler. I helvete heller att jag ville det! Jag såg det dessutom inte förrän det var för sent. Jag vet inte om de fick några andra att ställa upp, men icke att jag skulle göra det.

Jag fick även en förfrågan från en fotograf som var glad att han hittat mig för han ville gärna fotografera personer med obesitas. Jag tror han skulle ha dem till en bildbank eller sin portfolio. Jag kommer inte riktigt ihåg. Visst kan det behövas genrebilder på tjocka kroppar men, nej…jag vill inte.

Och så har jag fått en förfrågan från något viktminskningsföretag. Jag har inte svarat dem heller. Det känns som om jag är reducerad till att vara en tjockis. Jag ÄR ju tjock, det vet jag. Men jag är ju mer. De här förfrågningarna har mest handlat om min kropp och inte om mig, att jag är Louise. Så ja, det har blivit en del kroppstänk på sistone.

Jag vill gå ner i vikt och det är ju inte direkt en hemlighet. Det handlar dock inte i första hand om att ”bli snyggare” eller för att lättare hitta kläder som passar. Eller för att andra tycker att jag borde gå ner i vikt. Nope. Och det vet ni som följt mig länge. Det är för att jag har ont och har haft det länge.

Artrosen i knäna började ge sig till känna för cirka 12 år sedan, och sen har den blivit värre och värre. Så pass att jag har stora svårigheter att gå. Jag kan inte gå långt och även korta sträckor så vaggar jag fram som en anka. Knäna viker sig, hugger och varje steg gör jätteont. De hoppar liksom dessutom ur led och det beror på att jag är överrörlig och har diagnosen Hypermobilitets spektrum störning. Det innebär överrörlighet, men också en himla massa andra problem.

Och så har jag ju lipödem. Jag tycker att det har blivit ännu värre nu i klimakteriet för jag är så himla öm. Att bara ta i mina ben, speciellt vid knäna gör ont. Höfterna ska vi inte snacka om. Och armarna. Allt är ömt, tungt och jobbigt.

Så ja, det är mycket med kroppen. Och jag tänker att en del kanske blir bättre av att gå ner i vikt. Dels med operationer av artros i knäna och problem i ryggen. Operationer man helst inte vill göra på tjockisar. Därför ska jag på ett möte om Mounjaro. Jag tror det är i maj. Det handlar om information så får jag se sen, för det är ju dessutom jävligt dyrt och det har jag inte riktigt råd med i nuläget tror jag. Men information kan man ju få.

Jag har läst i lipödemgruppen på Facebook att Mounjaro hjälpt en del som har lipödem. Dock vet jag inte hur det funkar. För som jag förstått det är Mounjaro mest till för att man inte ska äta lika mycket, och och med kaloriunderskott går man ner i vikt. Man tänker inte lika mycket på mat. Känner sig mätt och nöjd på en mindre portion.

Så har jag förstått det av det jag läst och bland andra hört vad influencern Margaretha Grääs berättat utifrån sina egna erfarenheter. Men eftersom man inte går ner på lipödemfettet genom bantning (kalla det diet, livsförändring yada yada…det handlar ju ändå om att banta) så vet jag inte hur det funkar med Mounjaro. Om de som går ner sitt lipödem faktiskt har fått diagnosen eller bara ställt den själva?

Men OM det är så att det funkar på lipödem så vore det ju fantastiskt. Och OM jag skulle börja med Mounjaro eller annat viktnedgångsmedel(det ligger ju flera andra i pipelinen där ett av de första som kommit ut i tablettform är Retatrutid som jag skrivit om tidigare. Se här) så kommer jag att vara öppen med det och berätta. Jag är själv glad över de som är berättar om sina erfarenheter, fördelar och nackdelar, så om jag själv börjar med det och jag kan hjälpa någon så är det ju bara positivt.

Som jag skrev i förra inlägget är jag i Osby nu. Pappa är nämligen sjuk och ligger på sjukhus. Han åkte in med ambulans i måndags, och i tisdags var det så illa att läkaren ringde och ville att jag och mamma skulle komma dit.

Så jag kastade i panik ihop kläder från den rentvättade högern och smällde ner i en ryggsäck, på med jackan och så skjutsade Thomas mig till tåget. Jag var osminkad och håret såg ut som en kvast, men det var ju ganska, eller väldigt, oviktigt just då.

När vi kom till sjukhuset så kom läkaren och pratade med oss. Vad han sa gick inte helt in i huvudet då, men det var prat om en peg i magen med sondmatning, om livsuppehållande insatser osv.

Men pappa var piggare när vi kom in än då läkaren ringde några timmar tidigare. Som väl var. Jag trodde vi var på väg för att säga farväl, men så illa var det inte.

Dock har han lunginflammation och är svag och undernärd. Han har gått ner över 30 kilo. Men kämpar på. Igår var vi tillbaka på sjukhuset och han var piggare då. Så nu hoppas och ber jag att det fortsätter på den vägen.

Imorgon blir det att åka hem till Bunkeflostrand igen för min del, så får vi se när pappa får komma hem till mamma igen.

Inlägget innehåller reklamlänkar till Bubbleroom

Idag har det varit underbart väder i Osby (är där nu) och jag och mamma satt ute i solen och njöt.

Jag tittade på bin och fjärilar som satt och åt pollen från krokusarna och kände att det är så otroligt skönt att det blir ljusare och varmare efter en oändligt lång vinter.

Och snart är det påsk. Då kanske man vill ha gult eller grönt på sig. Fast det funkar ju hela våren och sommaren förvisso 😊

Inlägg i reklamsamarbete med Cellbes.

Hej vänner. Här kommer några gryniga bilder tyvärr. Jag tog dem när det var ljust ute men de blev ändå inte så bra och jag vet inte riktigt varför, jag har även lagt upp den här klänningen i en video på Instagram. Jag gillar egentligen inte att ha så här kassa bilder i bloggen, men nu ville jag ha upp ett inlägg så jag kör ändå.

Det här är alltså en ny klänning. En tomatröd en i trikå. Mjuk och skön och jag tror att jag kommer att ha den här en hel del i sommar.

Här stod jag och kände mig lite fin men ändå var det något som kändes fel….

Och det var det också för jag hade klänningen ut och in 😛

Sådär, på med den på rätt håll. Tvätten i bakgrunden kan ni blunda för. Det är som det är här just nu. En massa som är på g att renoveras äntligen, men mer om det sen.

Sådär. Jag gillar den här. Bra längd, skön och jag gillar skärningen på ärmarna. Ha till sandaler eller sneakers. Gärna lite solbränna också, äkta eller falsk. Men jag kommer nog känna mig finare överlag när benen inte bländas i all sin vithet. Jag har storlek 50/52 på mig. Länk klänning.

Såhär ser den ut på hemsidan.

Och här är en bild till. Den här klänningen finns även i två andra färger men då inte enfärgade och jag är inte så mycket för mönster utan föredrar oftast enfärgat, så den här är den rätta för mig.

Som jag skrev i förra inlägget så hade jag en ny grön klänning på mig igår. För då fyllde nämligen Thomas år. Vi firade först genom att jag och Oscar(en väldigt trött 17 åring som nästan svajade av trötthet) väckte Thomas med skönsång.

Jag brukar sjunga ”Ja må han/hon leva” för det är jag uppvuxen med, medans Thomas och hans barn och familj sjunger ”Vi gratulerar”. Och eftersom det är samma melodi så brukar vi ta varsin text. Två för priset av en liksom. Så jag och Oscar började så men han sjöng så högt att jag liksom kom av mig och föll in i Vi gratulerar, haha.

52 år blev han igår så nu är han bara ett år yngre än mig. Tills november vill säga för då blir jag 2 år äldre igen 🤪
Det blev cheesecake igen för det var vad födelsedagsgrisen önskade sig 🙂

Presenter fick han minsann också 🙂

Den här var inte från igår för jag hann inte locka håret eller hitta smycken, men det var ju inte jag som var den viktiga heller så det gjorde inget 🙂

Det är fint med duk, men underlägg är så enkelt och så slipper man tvätt sen, hehe. Jag har köpt en drös i olika färger så kan man variera efter humör, tillfälle och årstid liksom. Det var måndagen det.

Om vi går baklänges så kom Thomas hem från Usa i söndags och då kom även Oscar hit så det var en mysig stund på kvällen när vi satt och snackade och lyssnade på musik och så. Och innan Oscar kom så hade min vän med dotter just åkt hem.

För i lördags hade vi Mello-kväll. Rebecca och Otilia kom vid tretiden så vi hann rå om varann innan det var dags för tacos och sen Melodifestival. Självklart blåste vi upp ballonger och hade även glowsticks att vifta med till favoritlåtarna. Mest ös hade vi till Delulu, Rakt in i elden och Viva l’amor. Jäklar vad vi viftade, sjöng och dansade här. Jag hejade på Medina, Otilia på Meira Omar och Rebecca på Felicia. Jag trodde dock att Felicia skulle vinna. Men vi var alla tre överens om att det hade varit helt okej om Grezula hade vunnit.

Givetvis hade vi blingat oss med paljetter och glitterhalsband. Och Otilia stylade oss med sina diadem.

Ja och såhär snygg var jag dagen innan mina fina gäster kom 😀

Och njutet i uterummet. Våren är här!

Kram på er!

Inlägg i reklamsamarbete med Cellbes

Jag har en ny klänning och idag invigde jag den. Jag har den i svart sen tidigare och har för mig att jag till och med har två stycken så jag kan använda den utan att vara rädd att slita ut den 🤪

Nu har den kommit i fler färger och det blev en typ militärgrön för mig.

Jag förmodar att de flesta sett skriverierna om det stora kaffeburksbråket? Om inte, så handlar det alltså om att Zoégas har ett samarbete med Rörstrand och deras serie Mon Amie. Den med de blå blommorna.

En serie jag själv gillar och har tänkt skaffa muggar i, men inte gjort pga snålhet, haha. Jag har tänkt passa på när man får dem som premie när man prenumererar på tidningar eller nåt sånt, men det har inte heller blivit av. Så ja, jag är ett fan av mönstret.

Zoégas har alltså tagit fram ett kaffe med detta mönster på förpackningen. Och en kaffeburk i plåt som de skickat ut till affärer som har den som dragplåster för att folk ska köpa kaffe. Köp 2 och få en burk. Sånt har de ju lite titt som tätt. Jag tänkte köpt köttbullar i julas för man fick raffiga strumpor med köttbullar på då. Men eftersom jag gjort egna(köttbullar alltså, inte strumpor) så sket jag i det.

Så det är ju inget ovanligt med gratisprylar när man köper saker. Men den här burken, herrejisses! Folk är helt batshit crazy när det kommer till att få tag i en. Och sälja den.
Vi var på ica igår jag hade sett att de hade lagt ut ett inlägg i Bunkeflogruppen om att burkarna var slut, men jag tänkte i mitt stilla sinne att det nog inte varit så galet här i vår lugna Malmö-förort.

Men där hade jag fel! Jättefel tydligen, för idag läste jag i Aftonbladet där de intervjuat ica handlaren här i just vår illa butik. Folk hade tydlige köat innan öppning, kvinnor hade skickat dit sina män för att skaffa burkar. Andra hade ringt och bönat om bett om en kaffeburk.

Andra grät, skrek och hotade. Ja hotade! De kunde minsann inte ta ledigt från jobbet och hade varit kunder i 20 år och bla bla. Vilka jävla idioter! Var och en får skämmas för sig själv men här är det nästan så jag skäms å deras vägnar då de inte verkar ha vett att göra det själva.

Jag ser att det ligger massor av burkar ute på Tradera. Tydligen ville många inte ha plåtburken själva, utan de vill tjäna en hacka. Dessa burkar ligger ute för ca 1 700 kronor vid direktköp. Alltså…vad ska man säga? Jag undrar om de kommer bli lika eftertraktade i framtiden som muminmuggar? Ni vet, de där muminmuggarna som var samarbete med Fazer cafe i Finland. En sån gick på Tradera för 167 000 kronor.

Folk har fan för mycket pengar alltså om man lägger så mycket på en mugg. Eller plåtburk. Eller miljoner för en Birkin bag(de mer sällsynta går för ca 5 miljoner och originalet för 67 miljoner). Men visst, om de ökar i värde är det ju en investering, men ändå…att en kaffeburk i plåt kan skapa sån hysteri.

Förresten, önska mig lycka till för jag har tävlat om en burk ica lade undan, hehe,