Uncategorized

Hej mina fina. Jag hoppas ni haft en bra helg och en bra start på veckan. För min del har smärtorna i tänderna, eller icke-tänderna snarare, varit dominerande hela förra veckan och även i början av den här. Jag vet att en del av er följer mig på Instagram och vet en del om vad som hänt, men jag skriver ändå det här också.

Sist jag skrev så berättade jag ju att jag skulle till tandläkaren på grund av de djävulska smärtorna. Och där var jag i fredags. Men innan jag åkte dit så ringde jag även giftinformationen för jag visste att jag fått i mig alldeles för hög dos av smärtstillande. Dubbel av maxdosen eftersom jag helt enkelt tog alvedon + ipren för ofta och det för att smärtan blev för outhärdlig. Damen jag pratade med där var rejält barsk och sa åt mig att åka in till akuten DIREKT. Jo fast jag ska ju till tandläkaren först….Nej, DIREKT. Okej jag åker direkt sa jag, för hon lät så arg. Men jag skulle skjutsa Thomas till tåget först och sen till tandläkaren för jag tänkte att annars fixar man ju inte orsaken till det onda.

Tandläkaren konstaterade att jag drabbats av alveloit (kallas också ”dry socket”) som kan uppstå när blodkoaglet inte lägger sig i hålet där tanden suttit. Det kan då bli inflammerat och smärtan är otroligt intensiv och stark. Tydligen är det 2% som åker på det när man drar ut tänder (och 20% vid visdomständer, men det här var inte visdoms för de har jag tagit tidigare och inte haft alls såhär ont. Inte i närheten). Och jag kan intyga att smärtan är otroligt djävulsk. Så han tog bort stygn, spolade rent och lade i tamponad. Sen åkte jag hem och lämnade bilen och tog bussen in till stan. Jag var ganska medtagen av allt så jag ville inte köra, leta parkering och sånt när jag dessutom hade ont.

Jag åkte in för att kolla så levern var okej efter alla tabletter jag tagit under 5-6 dagar.

Prover togs och sedan var det att vänta. Jag är för det mesta väldigt svårstucken, så även den här gången så jag har stora blåmärken här nu, men det är ju en petitess.

Alla ska ha en sån här skjorta på sig på överkroppen. Och jag får ALLTID för små. Nu var det skit samma för jag hoppades få komma hem igen och slippa ligga kvar. En vän berättade att hennes kompis i sin tur hade råkat ut för ungefär samma sak. Det vill säga överdoserat smärtstillande på grund av tandvärk och hon hade behövt få motgift för att inte levern skulle bli skadad. Som väl var så slapp jag det för proverna var okej. Det var så otroligt skönt för jag var både rädd och orolig, spänd och hade ont. Allt på samma gång. Så när jag kom hem sen så var jag helt slut. Det var min fredag.

I lördags hade jag det lite bättre med tänderna och skulle då åka till Emporia en sväng för att köpa en födelsedagspresent till Thomas. Jag hade pratat i tel med Rebecca nån timme tidigare och hon var då i bilen på väg hem från Rusta så vi skulle höras senare, typ när melodifestivalen började. Men hon ringde mig redan på Emporia just när jag stod i kassan så jag svarade inte. Sen ringde hon igen vilket var lite konstigt tyckte jag. Då berättade hon att hon och Ottilia hade lurat mig och stod nu utanför mitt hus. Haha. De hade alltså kört ner till Malmö från Hässleholm för att överraska mig. Jag blev så otroligt väldigt glad över den överraskningen.

Innan jag snabbt begav mig från Emporia så handlade jag med mig snacks för det hör ju till Mello.

En liten unicorn-tjej som var helt förtrollad av Dollystyle. Och som även gillade Meira, Saga och KAJ. Jag mådde bra när min fina vän och dotter kom så vi åt pizza, sjöng och dansade till Mello och hade väldigt roligt. Och blev glada när KAJ vann 🙂 När Rebeccas mini somnade så satt vi kvar i soffan och snackade en massa och kollade en film. Då började dock tandvärken komma tillbaka så jag tog en tablett läkaren skrev ut till mig på akuten. Den är dock inte speciellt verksam för mig känner jag.

Tanken var att haft spa på lördagskvällen för de hade med sig ansiktsmasker, men nu blev det mello för hela slanten istället så vi maskade i söndags istället.

Innan Rebecca och Ottilia vaknade så stack jag iväg och hämtade den här födelsedagsgrisen vid tåget.

När gästerna hade åkt hem och Thomas hade sovit några timmar fixade jag semlor åt oss. Det blev inte det där stora firandet för jag var så himla trött av all smärta och han av jetlag, men jag tror han var nöjd med det lilla lugna också. Så firar vi mer nästa vecka.

Det var min helg och idag ( räknar som måndag än så länge även om klockan egentligen hunnit bli över midnatt) har jag haft så jäkla ont igen att jag åkte in till tandläkaren som lyckades hitta en tid. Hon spolade rent och lade in en ny tamponad som jag ska ta bort imorgon (tisdag kväll) så får jag höra av mig sen. Nu har jag just tagit en ny såndär Oxycodone och kommer ta en ipren och en alvedon också innan jag lägger mig (ringde läkemedelsupplysningen för att kolla att det är ok att kombinera, är rädd att fucka upp något med piller). Nu hoppas jag på en bättre tisdag. Barnen kommer hit om än bara en kortis för på onsdag är det skola och hem till mamman igen.

Kram på er och tack för era fina meddelanden. Ni är så gulliga! ❤️❤️❤️

Hej kära ni. Som ni kanske märkt har det varit väldigt tyst från mig både på Instagram och här i bloggen i snart en vecka. Och det har sina orsaker – nämligen värk. Otrolig helvetisk jävla värk. Närmare bestämt tandvärk. Mina tänder är skitjobbiga för de spricker och går sönder på grund av gammalt amalgam som de ju lagade med förr. Tydligen är det väldigt vanligt sa min tandläkare. Och så har jag en tand som det blev fel på mineraliseringen när den bildades så den har lagats tusen gånger ungefär, plus rotfyllts.

Men lite innan jul gav den upp och ramlade helt enkelt ut av sig själv. Dock inte med rötterna och det har suttit flisor kvar så det har gjort ont när jag tuggat. Så den behövde bort. Och det gjordes förra fredagen. Jag hatar verkligen att gå till tandläkaren och mår dåligt av det så jag skakar både under tiden och var skakig efteråt trots att det gick snabbt att ta ut den. So far so good. Fram tills i lördags eftermiddag/kväll nån gång. Då började helvetet.

Det började göra så otroligt ont i överkäken. Så jag började ta en massa alvedon och ipren. Sen har smärtan bara tagit i och ökat. Och i måndags var det dags att dra ut tand två. En i nederkäken på samma sidan som den andra. Och fy i hela helvete vad ont jag haft sen dess. Både uppe och nere. Jag äter smärtstillande som tictac. När jag väntar lite för länge och effekten hinner avta så gör det så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vet inte varför det gör så otrooooligt ont den här gången för jag har dragit ut tänder tidigare (som visdomständerna) men det har aldrig gjort så här galet ont. Tandläkaren skrev ut morfin ,men den tabletten jag tog mådde jag inte alls bra av så jag vet inte om jag vågar ta dem mer.

Jag mår inte heller bra av alla smärtstillande tabletter jag tagit var tredje timme ungefär så just nu känns det ganska skit. Men jag ska till tandläkaren imorgon så han får titta och kanske hjälpa mig med smärtan.

Jag har inte orkat göra mycket alls den här veckan, men jag gjorde i alla fall varsin semla till mig och Thomas i tisdags. Jag orkade dock inte spritsa grädden men den var väldigt god i alla fall. Och så har jag kollat på The Great British Bake Off. Hela Sverige Bakar fast i England. Jag älskar det programmet❤️. Domarna är så mycket bättre än de sura svenska ditona Johan och Elisabeth, och jag gillar även programledarna. Och deltagarna. De är så roliga och så väldigt rara och hjälpsamma mot varann. Inte alls som i den svenska versionen. Ett feelgood program som har fått trösta mig mellan smärtattackerna.

Så nu vet ni varför jag är frånvarande. Just nu mår jag illa men värken är under kontroll eftersom jag tog piller för cirka två timmar sen. Snart dags att sova så får vi se vad tandläkaren kan hitta på imorgon, eller om värken förhoppningsvis släpper av sig självt och det snart.
Kram på er!

Inlägget innehåller reklamlänkar till Cellbes

Hej mina fina. Vad sägs om en lite vårig klänning? Det var ett tag sen nu jag testade klänningar tycker jag så det är väl dags. Den här är i mjukt grön nyans och spetsen är också mjuk och inget som sticks eller så. Thomas fyller snart åt så kanske jag ska inviga den här då.

Färgerna blev lite knas på bilden men färgen är fin i verkligheten. Jag tänkte ta och brun utan sola mig i helgen för nu är jag trött på det här bleka och med lite färg blir den gröna ännu finare.

Spets och en stretchig underklänning. Jag har 50/52. Länk spetsklänning.

Så ser den ut lite från sidan. Klänningen finns i fler färger också(som till exempel svart, men jag har redan en svart spetsklänning).

Jag hade förmodligen stylat med mina beige skor. I alla fall lite längre fram. Länk skor. Eller kanske ett par mer beige ballerinor.

Och vad sägs om en svart tröja? Den här hade jag på mig när vi gick en sväng på Emporia igår med Malin och hennes kompis Ellen.

Svart slätstickad tröja som passar till typ alls. Länk tröja.

Den är ju såklart helsvart, det är bara skit på spegeln här… Och ja, jag trivs väldigt bra i helsvart. Jag känner mig liksom hemma i den här färgen. ’

Såhär ser ärmarna ut. De är något långa för mig.

Men då virar jag bara upp dem ett varv och vips blir det så bra.

Så här ser halsringningen ut.

Ja det var bara det för nu. Kram på er!

Inlägget innehåller reklamlänkar till Cellbes

Hej där, vill ni se mina nya jeans? De som jag även nämnt i jeansinlägget. Här kommer de.

De här är det. Ett par stretchiga smala jeans. Länk jeans.

Så här ser de ut i midjan. Ganska höga men inte upp i armhålorna-höga.

Bakifrån. Rumpan är platt, men bred 😛

Och just det, min topp är också ny. Det är en svart mjuk med motveck på ryggen. Rymlig i passformen och finns i 8 olika färger. Länk svart topp.

Inlägget innehåller reklamlänkar till Cellbes

Jeans passar vid så många tillfällen och till de flesta andra plagg, så de är ett absolut måste i min garderob. Men det här med att välja jeans, så knepigt det kan vara. Det finns flera saker att ta hänsyn till: vad som är modernt, vilken säsong det är, priset och framförallt hur de passar ens kropp.

Om vi börjar med vad som är modernt så har det varit ute med skinny jeans i flera år, men de är tillbaks på modehimlen igen om man ska tro till exempel Femina, Damernas värld med flera. Faktum är att jag och Malin hade oss ett snack om det häromdagen. Hon ansåg att de är helt ute, medans jag hävdade tvärtom. Men vi kom fram till att modet för barn och vuxna nog skiljer sig åt en del. I hennes värld är det utsvängda jeans med låg midja som gäller. Gärna med broderade bakfickor. Det där kan dock ändras snabbt som blixten vad gäller kidsens mode. Det som är inne ena dagen är ute nästa.

Jeans från Cellbes. Just nu har de kampanj upp till 25% på denimplagg. Jag har just skaffat de andra från höger, de som är smala. Länk Cellbes här

Som tur är går det lite långsammare för vuxna, men å andra sida får man många olika bud om vad som gäller just nu. Det ska vara skinny och det ska vara raka, fladdriga eller utsvängda. Med andra ord så kan man egentligen ha det man själv gillar mest för allt verkar vara modernt nu. Och då kommer vi till nästa punkt, det vill säga att välja jeans som passar ens kropp och framförallt – det man trivs i.

Plagg kan vara hur moderna som helst men om jag inte trivs i det så har jag inte heller det. Jag använder sånt jag tycker är skönt, som jag tycker sitter bra och som jag trivs i. Så har det nog alltid varit för min del och kommer alltid att bli. Jag vet att jag inte gillade jeans som liten(de var ju inte i stretch och inte lika mjuka som nu) men att vi ändå köpte ett par i typ sjuårsåldern eller nåt sånt. Så då hade jag och jag antar att jag började gilla dem och sen höll kärleken i sig.

Jag tycker till exempel inte att det är snyggt med vida jeans om man har korta och tjocka ben. Jag tycker att jag ser ut som en fyrkant om jag tar på mig något sådant. Just min kropp är päronformad vilket innebär att om det ska passa i låren så blir det för stort i midjan. Och eftersom jag dessutom är tjock och kort så är det många jeans som blir för långa då modeföretag överlag har fått för sig att tjocka människor är långa, och smala är korta. Det stämmer överhuvudtaget inte, det är helt knas och borde ändras.

Jag skriver ju ofta om Cellbes och där är de ofta bra för de har flera olika längder att välja mellan. Sen har jag opponerat mig mot några modeller där längden (för mig) antingen är lång eller skitlång. Men då kan man ju kommentera det så de får en chans att kanske ändra det.

En modell som funkat bra på mig de senaste åren är momjeans. Det är alltså inte mamma-jeans som man har när man är gravid om någon trodde det. Utan en motsvarighet till dad jeans. Momjeans har vidd i låren och är ganska höga i midjan. Jag vill inte ha dem pösiga i låren, men gärna plats för låren om ni förstår. Så att de liksom sitter som ett par vanliga jeans. Inte tajta och inte pösiga.

Så jag har gått ner i storlek på mom modellen och då har de blivit sketabra. Ofta är de dessutom lite kortare och då blir de för det mesta lagom i längd på mig så jag slipper lägga upp dem. För det är icke vackert med upplagda jeans för så får man inte med den där kanten. Plus att jag bara inte vill. De jag har köpt har dessutom känts som vanliga jeans i tyget liksom, många tjockisjeans är annars tunna och konstiga med fula slitningar eller nån fräsig detalj som nitar eller sprund.

Det ÄR knepigt med jeans. Att hitta den rätta strukturen i tyget, färgen man vill ha, passform och modell. Och så priset då. Klassiska Levis 501 är tydligen modellen som ”flyger från hyllorna” just nu. Levi’s har även en linje med jeans i större storlekar som jag vet att många gillar och om man vill ha 501 så finns även de i Levi’s plus. Dock är de ju dyrare än till exempel Cellbes, Ellos, Kappahl och liknande. Men det beror ju både på plånbok, hur ofta man handlar och vad man söker helt enkelt.

Mitt senaste par är faktiskt ett par skinny jeans från Cellbes. Surprise va? 😉 De finns på bilden högst upp, kolla bildtexten så ser ni vilka om ni inte listar ut det bara genom att titta (det är ju ganska enkelt att klura ut. Och så lägger jag ut bilder på dem i ett eget inlägg också så det här inte blir så himla långt 🙂

Hej fina ni. Jag hoppas att ni haft en fin helg och är peppade på en ny vecka. Min helg (och tiden mellan inläggen för den delen) har varit mestadels bra. I fredags firade vi Malin som fyllde 12 i veckan (hon var hos mamman då). Eftersom Thomas varit iväg och jobbat och jag har svårt att gå med påsar och sånt i trappor (jag kan knappt gå utan påsar och får liksom hänga mig i ledstången och dra mig upp) så blev det mycket fix dagen innan. Värmeljus skulle inhandlas, ljusstakar skulle jagas rätt på, tulpaner och mat stod också på inköpslistan.

Jag hade sett de här ljuslyktorna i reklam för Rusta så det var bara att leta upp. De stod som ”nyhet” men det hade de tydligen gjort sen december och därmed var det knappt några kvar. Tanken var att ha alla tre på fot, men den ljusrosa var helt slut här i Malmö så det fick bli en utan fot. Det funkade också, men det är retligt när jag hade spanat in nyheterna…Och nope, de kommer inte in igen.

Men som sagt, det blev bra ändå. (Men jag vill ha den ljusrosa på fot!) Smaken kring dessa är ju som baken. Det är på gränsen kitsch och något en mormor skulle ha typ. Men jag föll ändå 🙂

Tulpanerna vi köpte var skitfula. Det såg jag inte i butiken för det var brunt papper runt. De fick dock åka tillbaka för sån skit ska man inte betala för, och då ser de ändå bättre ut på bilden än i verkligheten där själva blommorna också såg mer vissna ut.

Brukar ni gå tillbaks med saker som är kasst till butiken? Och då menar jag inte kläder utan livsmedelsbutiker. Jag orkar oftast inte men Thomas däremot gör det alltid.

12 åringen med en av presenterna – ett silverarmband. Och nej hon har inte vitiligo, hon hade bara gjort väldigt tjusigt med brun utan sol på händer och armar, haha.

Jag gjorde ”fläskytterfilé i magisk sås” enligt recept från Niinis för det hade födelsedagsbarnet önskat sig. Det blev bra men köttet blev kvar lite för länge i ugnen eftersom det som alltid är mer att göra än vad jag tänkt mig. Speciellt som Thomas fick fara fram och tillbaks med tulpanerna flera gånger eftersom de klantade med bytet också.

Men men, maten blev god. Såsen är verkligen så god. Dock lite för lite kött kanske. Det är så knepigt för även om man köper en stor bit så måste det ju skäras bort en hel del fett, hinnor och bös, och helt plötsligt har man inte alls så mycket som hade tänkt sig. Måste tänka på det till nästa gång.

I lördags åkte barnen till mamman igen och jag och Thomas kollade Melodifestivalen. Det blev de som jag trodde. Det vill säga Måns och KAJ vidare och Ella till andra chansen. Jag tyckte väl i och för sig att Måns låt inte var sådär bäst, utan gillade i så fall Andreas Lundstedts låt mer. Men Måns dänga kanske växer ju mer man lyssnar.

Jag hejade dock på KAJ. De var roliga och vi sjöng med här. Det hade tydligen varit ett jäkla ös i arenan under den låten, Måns låt och sen allra mest när Hasse Andersson framförde sin ”Guld och gröna skogar”.

Nope, jag var inte där men två av mina kusiner var där och de kom hit igår innan de skulle åka vidare uppåt och hem till sitt. Fika och snack med kusinerna gjorde att det blev en mysig söndag trots att Thomas åkt iväg till Usa igen. Det är skönt på ett sätt att vara ensam, men samtidigt så saknar jag såklart honom. Speciellt på kvällarna. Tur att han kommer hem snart igen.

Idag (jag skriver egentligen sen söndagskväll så det blir lite konstigt med tiden så ni vet om något tempus med knas, men jag tycker det är bättre att tidsinställa än att lägga upp mitt i natten när ingen läser) ska jag försöka få till några foton och tipsa om kläder. Det är ju verkligen en mellanperiod nu, men våren ÄR ju på g. Till helgen går vi in i mars månad och då jäklar kan man börja räkna ner på riktigt.

Jag har fått önskemål om att göra en sminkvideo med tips, den blir ju på Instagram då. Har ni fler önskemål? Om inlägg här eller på Instagram. Det vore jättekul att höra.
Det var allt för nu. Kram på er! ❤️

Inlägget innehåller reklamlänkar till Lindex och Cellbes

Hej kära ni. Nu är klockan 0:38 och det har hunnit bli den 15e februari, alltså är alla hjärtans dag över. Firade ni dagen på något hjärtligt sätt eller var det bara en fredag? För min del var det inte pussar och kramar som på bilden överst eftersom Thomas är i Boston, eller på väg hem as we speak. Så jag har alltså firat för mig själv. Med en pizza och skickat kort (digitala) till de jag älskar och tycker om. Inte alla då för jag har varit slö hela dagen. Men eftersom jag mådde riktigt kasst igår och mår bättre idag är jag ändå glad och nöjd.

Jag har vaknat med smällande huvudvärk varje dag den här veckan och så igår (torsdag) var det samma sak, men den släppte inte efter ett par timmar utan tog i mer och mer och ipren och alvedon hjälpte inte ett skit. Så jag försökte sova bort eländet. Det gick sådär. Men jag orkade inte göra något annat heller så det var sängläge ända tills kvällen då jag gick upp och åt lite, kändes bättre och sen började det igen. Så det var bara tillbaks till sängen och ta några piller till, kleta in massor av tigerbalsam i ansiktet (panna, käkfästen, tinningar och ögonbryn samt näsroten. Typ allt utom haka och kinder med andra ord) dricka vatten och lägga mig på spikmattan. Och så tog jag en insomningstablett för att kunna somna ifrån det onda. Det funkade som väl var.

Men den bästa alla hjärtans presenten var att jag faktiskt känner mig mycket friskare idag. Slö, men ingen huvudvärk. Så underbart! Sen vore det ju trevligt med en romantisk gest också, men huvudsaken är som sagt att jag mådde bra. Men OM jag skulle få en present som inte vore blommor (rosor dör ju på typ en kvart) eller godis så vore det ju trevligt med smycken kanske, eller någon vårig accessoar. Nu tipsade jag ju inte innan Alla hjärtan pga ont, men jag kan ju tipsa lite nu. Några fina presenter till dig själv kanske? För att man kan behöva det ibland.

Det är mycket rosa och blå toner till våren. Om man inte vill köra på rosa kläder så kan man ju rosa till det med accessoarer. De här från Lindex gillar jag och vill ha. Koftan har jag för mig att jag har, dock nerpackad bland vår/sommar-plaggen. En väska, sjal och solglasögon som matchar vore ju inte dumt. Eller till svart. Eller till vitt och jeans. Ja ni fattar.❤️ Länk sjal.❤️ Länk väska. ❤️Länk solglasögon.
❤️Länk kofta.

Och några fina smycken som inte är sådär otroligt hiskeligt dyra är dessa från Edblad. Jag är förtjust både i stjärnor och fyrklöver så jag vet inte vilket jag skulle välja faktiskt, men ett set med halsband och örhängen vore ju inte dumt. Om inte annat kan man ju önska sig till födelsedagen eller så. ❤️Länk till Edblad här.

Det var några våriga tips och nu mina vänner är det dags att sova för om några timmar landar Thomas och det är dags att hämta Malin. Vi får mysa med Melodifestival istället för alla hjärtan, det blir finfint det också. Kramar till er alla! ❤️

Inlägget innehåller annonslänkar till Cellbes

Hej på er. Jag hoppas ni har det fint denna grå februaridag. Det är ganska kallt och rått här men det lär inte bli några minus 30 som det tydligen kan bli upp mot Dalarna och de trakterna. Här längst nere i Sverige blir det sällan mer än några minusgrader på vintern, väldigt sällan tvåsiffrigt i alla fall här i Malmö. Sen är kylan här förvisso råare och blötare och känns in i märgen till skillnad från torrare kyla. Jag saknar som ni vet lite mer riktig vinter. Det var ju inte direkt vargavintrar i Stockholm heller och en person från Norrland fnissar kanske åt vad jag tycker är ”riktig vinter” haha.

Men som jag skrivit förut så var det mer ullkappor, halsdukar och mössor när jag bodde i Stockholm. Och även i Osby för den delen då det är skillnad på klimatet i norra och södra Skåne också. Jag saknar det där med halsdukar och ullkappar för det är så mycket snyggare än parkas och liknande plagg som är mer praktiska här. Men man KAN ju ha en snygg kappa också, det ser jag ju folk som har. Dock inte lika ofta som längre norrut.

Jag satt och kollade igenom några gamla bilder från tidigare vintrar, och så kommer det bilder på en kappa från nu också lite längre ner.

Här är till exempel en skepparjacka i ull som jag köpte 2014. Jag saknar mitt hår från då.

Mer kyla, mer snö och här en halsduk som min fina läsare Camilla skickade från Peru där hon bor.

En annan skepparjacka och en färgglad halsduk. Jag har en låda full med fina halsdukar kvar, och även om de sällan används så kommer jag inte göra mig av med favoriterna. Som den här.

En rejäl mysse när det är kallt. Och halsduk.

Det här var 2017 eller nåt sånt. Då hade jag tydligen leopard.

Men oftast blir det svart, och så liva upp det med en halsduk och vantar då. Det är styling jag trivs i.

Den här bilden är inte riktigt lika sminkad och fixad i håret som de tidigare men…tja..jag ville visa min nya kappa och det höll på att mörkna så vi stack ut snabbt som en höna skiter (vet inte var det uttrycket kommer ifrån eller ens om hönor skiter snabbt) för att knäppa ett par bilder. Jag hann inte ens knyta kappan snyggt för den skulle bara på och jag hade ingen spegel. Men den ÄR fin.

Jag tror att jag får ta några fler bilder där jag inte ser ut som ett barn som stolt knutit skärpet själv och det ser ut att sitta halvvägs upp i armhålorna…

Kappan är mörkgrå och jag tog en storlek större än jag har i de flesta andra kläder för det är ju ett aber med långa plagg som kappor om de ska sitta bra både över axlar och höfter när man är formad som ett päron. Jag vet inte om en mindre storlek hade funkat, kanske. Den här blir lite stor upptill på mig men å andra sidan har jag bara en tshirt under på bilden och man vill ju få plats med lite mer…
Så ta er vanliga storlek skulle jag nog säga.Jag lovar även att styla med en snygg halsduk och vantar så ni ser dess fulla potential, haha. Men just nu är det rea på många kappor och jackor så passa på nu, den här ligger på cirka halva priset mot tidigare. Länk klassisk kappa.

Inlägget innehåller annonslänkar till Cellbes

Även om butikerna nu skyltar med vårkläder så är det ju bara februari (i alla fall om en timme nu när jag skriver) än så länge och de varma kläderna lär behövas minst två månader till. Så en ny jacka att gosa in sig i mitt i vintern är ju inte fel. Man har ju trots allt sina ytterkläder varje dag så att ha några att byta mellan är ju inte fel. Det är ju inte så smällkallt just nu, inte om man bor i de södra delarna av landet i alla fall. Men det kommer säkert flera köldknäppar till innan man kan börja tänka på att lägga bort vinterjackan. Och för er som bor i norr är det här ett tips nu. En varm och jättegosig vinterkappa. En som går ner över benen så man slipper illröda lår när det är en såndär kylig dag.

Än så länge är det rea på vinterjackor och kappor så det är absolut en idé att köpa nu och spara 4-500 kronor eller mer.
Länk Cellbes.

Här är min nya varma kompis. Den är ju ganska lång på mig dels för att jag är ganska kort (165 cm) och dels för att det är en stor storlek. Jag tog 54/56 mot min vanliga 50/52 för det är alltid samma problem om det funkar över axlarna så blir det för litet över mage/rumpa/höfter. Så det får helt enkelt passa där och så får det vara lite pösigt upptill. Men i det här fallet tycker jag att den sitter bra ändå. Jag kände mig hemma i den här så jag kan rekommendera den. Länk varm täckkappa.

Jag var rädd att det skulle bli Michelingubbe-effekt men jag tycker inte att det blev det.

Jag gillar de breda snörena som kommer från huvan.

Den är inte FÖR lång som den där andra lättviktskappan jag testade var. Här ser ni hur den blir när jag sträcker upp armarna. Den här är 115-122 cm beroende på storlek.

Om man tycker det är för långt så kan jag tipsa om en liknande som jag såg först nu och som också är snygg. Den här är alltså INTE den jag har på bilderna, den här är kortare. 92-99 cm. Den har också sidorragkedjor och andra fickor. Länk kortare kappa.

Hår i munnen…

I den här vinkeln ser den nästan fotlång ut, men man ska inte lita på vinklar 🙂

Huva mot vind, regn och snö.

Ja det var dagens varma tips. Jag har ett kapp-tips till imorgon men då blir det en traditionell kappa.

Hej fina ni. Fredag och helgen framför oss, det är en skön känsla. Även om jag förvisso gillar när det händer saker i veckorna också. Nästa vecka hade jag förhoppningar om att åka till Stockholm för att bland annat gå på en pressvisning där man presenterar en ny kräm. Det var ju så himla längesen och jag saknar verkligen alla jag träffade på de olika presseventen när jag bodde i Stockholm. Och jag saknar mina vänner där och stan i sig. Men det får nog vänta ett tag för jag har så svårt att gå. Jag går på riktigt som en gammal tant och när vi är i affärer så tar jag gärna en kundvagn så jag kan hänga på den. Och trappor ska vi inte tala om, jag går på alla fyra uppför dem och hänger typ i räcket när jag ska ner. Så njäe, det är roligare att åka upp när jag inte har så himla ont.

Jag berättade ju för er om att jag var inne för en magnetröntgen för drygt två veckor sen och igår fick jag svar. Eftersom det dröjde så har jag tänkt att min läkare säkert kommer att ringa och säga att det inte var något fel, att de inte såg något. Så har det låtit i två år nu när jag sökt hjälp för det onda i höfter, rumpa och ner i låren. Det som gör att jag liksom inte kan stå upprätt ordentligt utan att det gör svinont. Jag har fått rådet flera gånger att ta en helvetes massa alvedon och ipren i kurer. Det har jag gjort men det har inte hjälpt. Jag har gått hos sjukgymnast två gånger i veckan där jag tränade med både maskiner och stora pilatesbollar. Det hjälpte inte heller. Jag har fått en massa kortisonsprutor (ca 10 st) och de har hjälpt lite men skiten har kommit tillbaka. Jag bad om röntgen redan då för två år sedan men de gick med på det först nu eftersom det kostar mycket med magnetröntgen. Men jag har känt att va fan, jag måste ju få hjälp så jag inte blir sittande och inte kan gå längre än inom huset.

Men nu såg de att det är en knuta i ryggslutet nånstans som trycker på nerverna som går ner i benen. Jag satt i bilen när min läkare ringde så jag var inte beredd med frågor och sånt men jag tänker att det får jag återkomma med. För nu ska det bli operation. När vet jag inte riktigt för hon skulle kontakta ortopeden så får vi se, men förhoppningsvis inom några månader. Det blev så många känslor inom mig på en gång att tårarna började rinna där i bilen för nu hoppas jag på att den smärtan försvinner (i alla fall den i rumpa, höfter och lår, sen har jag ju annat skit också, men en sak i taget). Samtidigt som det var skönt att jag liksom kan påvisa att det inte är hittepå-smärta. Och att det inte verkar vara något kroniskt eller farligt. Det trodde jag förvisso inte, utan var mer beredd på att ”det syns inget”.

Nu när jag ändå skriver personligt så vill jag passa på att tacka er för era fina kommentarer på sistone, ni är så himla rara! Tack! Både för de om att ni tycker om att jag skriver som jag gör, att ni tycker att jag för fin trots att jag är i en ”känna mig ful”period. Tack för uppmuntran och för att ni läser. Och mer krasst, tack för att ni använder mina länkar när ni gillat mina tips.
Jag försöker att skriva oftare men när jag haft mycket smärta tappar jag liksom lusten till mycket och blir trött dessutom. Men jag tycker ju verkligen att det är så kul att skriva och kontakten med er är så fin. Tro mig, det gör mycket när man (inte bara jag, utan jag tänker att alla som har blogg eller andra sociala medier) får fina kommentarer och ser sina läsare, det ger lust att fortsätta.

Kramar i massor från mig till er ❤️❤️❤️