Det är många som vill gå ner i vikt, men det är svårt. Har man väldigt mycket att gå ner är det svårt och jobbigt. En del kanske har ett osunt förhållande till mat, andra kan ha sjukdomar som har med sköldkörteln att göra, lipödem eller annat. Det finns många anledningar till man man är överviktig. Oavsett anledning får man som tjock skit. Det har varit så sedan jag var liten och alla mammor bantade. Och det är ännu mer sedan sociala mediers tillkomst. Herregud vad folk är elaka!
Är man tjock är man en lat jävel som borde ut och springa och äta mindre, sen är det klart. Då går man ner i vikt. Och visst stämmer det att underskott av kalorier gör att man går ner i vikt. Men det handlar inte bara om lathet att man inte lyckas. Så många vill ha hjälp. Ett magiskt piller har man drömt om länge, och nu finns det. Wegovy och Mounjaro är det magiska pillerutttet vi väntat på, fast i form av sprutor än så länge. Medel som faktiskt hjälper en att gå ner i vikt.
Med 2 800 kr i månaden är det väldigt dyrt, så det är bara en del som har råd med dessa sprutor tyvärr. Men de funkar i de flesta fall väldigt bra. Folk går ner i vikt. Då borde väl alla som vrålat om hur tjockisar kostar samhället jättemycket pengar, är äckliga, lata, fula och kanske till och med lite dumma i huvudet, de borde väl tystna då? Tycka att det är toppen att de nu slipper bidra med skattepengar. För oftast skiter de ju i hur personen mår, utan de där sociala medier elakingarna vill mest bara skrika av sig för att själva må lite bättre. De där menar jag. De borde väl vara glada?
Nej det är de inte alls. Har man gått ner i vikt med hjälp av Mounjaro skriks det forfarande om att man minsann tar diabetikernas mediciner. Inte för att de brydde sig så mycket om diabetiker förut, men det är ju FÖR JÄVLIGT att fetton nu ska komma och ta all medicin. Utan att ha koll på att Mounjaro är utvecklat som ett viktminskningspreparat och inte samma som Ozempic.
Och det är ju inte bara det att man DÖDAR alla diabetiker, utan det är ju också att man är en lat jävel. Man borde ha gått ner med hjälp av sallad och gym. Eller helst ska man ha varit ute och sprungit i naturen så man inte stör det estetiska genom att vara på ett gym bland en massa andra som tränar. Usch och fy för såna som går ner med hjälp av medicin!
Okändisar får skit, men kändisar som går ner med Mounjaro får ofta ännu mer skit. Som Meghan Trainor. Hon har gått ner mycket och går nästan inte att känna igen. Och många är arga på henne. Hon är en svikare nämligen. Hon som sjöng om All about that base ,och hur hon inte ville vara en ”stick figure Barbie doll”. Och så går hon ner och blir en sån! Jag kan delvis förstå att folk kan känna sig svikna faktiskt.
Om man nu stått upp för att vara kurvig, eller tjock till och med och mer eller mindre hyllat det och sin kropp – då kan det nog kännas som om den personen inte står för vad den sagt. Lite som att svika sina vallöften. För du SA ju… Så jo, jag kan väl lite grann förstå känslan. Men från det till att man vräker ur sig elakheter bakom sitt tangentbord (för att den före detta tjocka nu blivit smal och något slags hot?), ja det är en jäkla skillnad. Men mest förstår jag att man som tjock vill gå ner i vikt för att livet många gånger blir enklare.
Oavsett anledningar man tar hjälp av viktminskningsmedel så är det ju upp till var och en. Inte en jävel har att göra med hur man går ner i vikt egentligen. Sedan är det ju ganska uppenbart om man varit tjock i många många år och helt plötsligt tappar mycket i vikt på kort tid, att man gör det med hjälp av till exempel Mounjaro. För egen del skulle jag göra som de flesta(tänk Edwin Törnblom och Johanna Nordström) och bara säga det. För varför ska det vara en skam i det? En del har valt att operera sig, andra tar till sprutor, och så finns det såna som går ner på mer traditionella sätt. Varför ska det inte vara lika bra oavsett hur man gått ner? Att personen förhoppningsvis mår bättre är väl det viktigaste.
För det här kommer att utvecklas mer. Det är redan många nya medel på väg. Cagrisema från Novo nordisk ska vara ännu mer effektiv än nuvarande preparat. Retatrutid från Eli Lilly (de som gör Mounjaro) är ett annat. Orforglipron och en drös andra tabletter, bland annat från Kinesiska företag, är också på väg. Några nästa år och andra tar längre tid. Med större konkurrens så hoppas jag att de kommer att bli billigare också samt ingå i högkostnadsskyddet, i alla fall för de som har högt BMi och verkligen behöver dem.
Jag själv vill gärna prova Mounjaro för jag har hört att det faktiskt har hjälpt en del med lipödem. Att det på något sätt, fråga mig inte hur, kan få bort en del av det envisa och sjuka fettet man har när man lider av lipödem. Det som inte vanlig bantning rår på men som de flesta inte fattar av varken vanligt folk och och tyvärr även (för) många läkare som inte heller har en susning om lipödem och hur det funkar. Sen lär det ju funka på det vanliga fettet med, för sånt har jag också.
Jag är själv en av dem som går på Mounjaro. För mig är den inte så magisk som för många andra. Har inte riktigt råd att gå upp i de höga doser som skulle krävas för just mig. Men det fina är ändå så kan jag äta normalt. Är nöjd efter en ”vanlig” portion eller till och med mindre. Sötsuget har jag fortfarande kvar men kan oftast begränsa mig. Inser att jag måste fortsätta hela livet om jag ska behålla min viktnedgång. Men mår bra och då får det vara värt det tills mer effektiva eller billigare varianter dyker upp. Har också hittat till styrketräningen som ger mig mycket. Både med fysiken men mest mentalt. Känner mig frisk och stark nu. Så testa vetja!!
Inte fusk och absolut värt att testa! Man gör ju fler vinster om man tappar i vikt – mindre belastning på leder inte minst. Får man mindre ont kan man röra sig mer och man blir piggare om man får fart på kroppen och mer frisk luft. Om man går promenader.
Så – kör på om det känns bra! Jag tror på dig.
Har provat Mounjaro. Hjälpte inte mig. Mådde dåligt och kunde knappt äta men gick inte ner mycket alls. Jättedyrt. Kan vara en hjälp men det behövs mer tex se över vad man äter, träning osv.
Ja det finns ju de som inte går ner och därför skrev jag ”i de flesta fall”, för jag vet också att det inte funkar på alla. Men som jag förstått det går de flesta ner en del i alla fall på Mounjaro. Sen kommer det andra och ännu mer effektiva medel. Sen kan det nog vara en risk också om de är så effektiva att man helt tappar aptiten. Det är inte heller en bra väg. Så vi får se. De studier som finns än så länge är ju ganska få så jag tror att många chansar hellre än att kanske dö av en hjärtinfarkt.
Nej jag vet inte om det kommer att hjälpa på mig, men det är i alla fall en väg värd att prova. Det finns inga studier som säger att något alls hjälper på lipödem. Rent medicinsk erkänner man inte ens att fettsugning hjälper trots många bevis på det. Så här får man helt enkelt gå på vad de som testat säger och en del säger att det hjälpt dem. Sen om det hjälper på mig vet jag ju inte.
Nej, såklart det inte är fusk med sprutor. Största jobbet gör man själv, kaloriunderskott. Så beror fetman enbart pga lipödem så kanske det inte hjälper, läs på ordentligt innan.
Tror studier visar på att själva medicinen påverkar till viss del men som sagt går man inte på kaloriunderskott så går man inte ner i vikt.
Hoppas också att medicinen går på högkostnadsskydd så småningom, det blir kanske dyrare än man förväntar sig för många behöver öka till maxdos och det är dyrt.
Viktigt också att lyfta fram att många inte går ner alls eller bara 5% men de vill man inte skriva om i media.
Sen om det blir livslång behandling blir det väldigt dyrt och studier visar på leverpåverkan.
Har man grundsjukdomar som försvårar behöver man ta tag i de först.
Inom biverkningsenheten ser vi tyvärr också baksidan.
Bra att kolla studier innan start.