Hälsa

Idag är det söndag. En ganska blåsig och regnig sådan här i Bunkeflostrand. Idag har det också gått fyra dagar sedan mitt näst sista besök hos psykologen. Där har jag varit två gånger i veckan under 18 månader. Dels individuellt och dels gruppterapi. Jag har gått i något som kallas MBT terapi. Mentaliserings Baserad Terapi. Den väntade jag på i två år innan jag äntligen fick plats.

Innan dess gick jag i annan terapi eftersom jag bröt ihop och mådde väldigt dåligt när jag var hos doktorn våren 2019 nån gång. Jag skulle få kortisonsprutor i knäna men bara brakade ihop och grät och grät. Jag flyttade ner till Malmö i december 2018 och fick i mars (kanske februari) erbjudande om arbete i Stockholm och att flytta dit igen. Ett jobb som verkade jättekul och som jag tackade ja till. Men det innebar att jag skulle jag flytta igen(jag hade flyttat 3 ggr på ett halvår och blivit lovad flera olika bostäder som sedan sprack), lämna Thomas och vårt förhållande som jag längtat efter i sisådär 20 år sedan vi först träffades. Börja jaga ny lägenhet och allt. Det blev för mycket efter en skitjobbig sommar, höst och vinter.

Efter cirka ett år sa min terapeut att jag kanske hade en diagnos. Diagnos tänkte jag. Va? Jag var bara deprimerad och högkänslig tänkte jag. Högkänslig är ju ingen diagnos även om en del nästan verkar tycka det. Men det var alltså mer än så. Och diagnosen som hon misstänkte, och som jag utreddes för och sen fick var Borderline.

Borderline tänker nog många. Är det inte en sån diagnos som många unga tjejer har? Som skär sig, är utåtagerande och som mår skit och folk tar livet av sig. Och Amber Heard om ni minns rättegången mot Johnny Depp. Hon hade borderline och helvete vilken dålig pr det var för den diagnosen. Läser man kriterierna helt krasst där man ska uppfylla minst 5 av nio så låter de också ganska knas. En av frågorna där är om man till brukar utsätta sig för fara genom att till exempel springa på tak? What?? Vem fan springer på tak? Jag hade för den delen inte kunnat det ens om jag velat… Men andra saker prickade jag in.

Eftersom det är mycket stigma med en borderlinediagnos så har jag varit sparsam med att berätta om den. Och om min terapi. Jag har känt att jag tar det sen. När jag är klar. Och det är jag nästan nu. En gång kvar hos min individuella terapeut och sen är det slut. Då har jag fullföljt 18 intensiva, känsloladdade, krävande månaders MBT terapi. Och vet ni vad? Det har gått så bra att jag faktiskt inte uppfyller kriterierna för borderline längre. Jag har ingen psykisk diagnos. Det var mitt mål från början då jag hörde att det faktiskt finns de som blivit av med sin diagnos efter avslutad kurs. Och det lyckades jag med. Så jag är både glad och dessutom stolt över mig själv som jobbat på så mycket.

Att jag berättar det här är dels för att jag flera gånger sagt att jag ska berätta varför jag varit mindre närvarande både i bloggen och även på Instagram. Det är på grund av mående och terapi. Jag har sparat en del på energin helt enkelt. Plus att jag inte vetat om jag skulle bli dömd. För jag tror att en del hade dömt mig faktiskt och när man är mitt uppe i en behandling är det inte vad man behöver. Så det är många som inte vetat. Men en del jag berättat för också såklart.

Jag tycker att psykisk ohälsa är så väldigt viktigt och något man behöver prata mer om. Sluta skuld och skambelägga oss själva och andra för att man inte mår bra i själen. Det är okej att ha ont i ett ben för det ser andra och det är accepterat för det kan man ju inte hjälpa. Men det är ju faktiskt samma sak att vara sjuk i själen. Det väljer man inte själv. Det är inte ”bara att rycka upp sig” och andra korkade ”råd” man kan få. Så jag kommer att skriva mer om det, prata mer om det. Både om borderline, mbt, depression, att få en diagnos och att överhuvudtaget inte må bra psykiskt. För vi är många som inte mår eller mått bra. Eller som kanske har en vän, ett barn, en förälder eller någon annan man känner som kan behöva förståelse, stöttning och omtanke. Någon som ser en och hur man mår.

Kram från mig til dig ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️