Jag skriver ju om vikt ibland, eller om övervikt snarare. Att vara fet. Det är jobbigt och då menar jag inte om någon kallar en fet, utan att det faktiskt är den medicinska termen. Det är inte vidare trevligt att bli refererad till som fet.
För min del har jag alltid varit öppen med min inställning till kroppspositivism. För mig innebär det att alla kroppar ska få finnas och synas. Att man ska behandlas lika oavsett om det gäller att hitta snygga kläder, få rätt behandling och bemötande inom vården, att inte diskrimineras när man söker jobb. Att man ser människan, inte den tjocka kroppen.
Jag har varit öppen med att jag gärna vill gå ner i vikt men att det är väldigt svårt, bland annat beroende på sjukdomen lipödem. Och att man liksom tappar hopp, lust, ork osv.
Jag älskar inte min kropp. Det har jag fått skit för av diverse damer som tycker att om man är tjock och skriver om kläder så är man en jävla svikare om man säger så. Det märkte jag på tiden då jag bloggade för Amelia och jag enligt dessa kärringar inte var värd att skriva för en större tidnings bloggportal eftersom jag minsann inte älskade min kropp. Att jag inte älskar den beror inte så mycket på utseendet, utan på att den ger mig besvär.
Jag har svårt att gå och det beror både på lipödemet och artros. Både i rygg och knän. Sedan har det varit svårt med dejter också, det ska jag inte sticka under stol med. Att hitta kärleken som tjock är inte så enkelt. Men det kan vi ta en annan gång, för nu har jag kärlek och det är främst på grund av hälsan jag vill och behöver gå ner i vikt.
För att operera en cysta i ryggen som trycker på en nerv som går ner i ben och höfter så behöver jag gå ner i vikt. För att operera artros i knäna behöver jag gå ner i vikt. Dels beror det på att man inte gärna söver en rejält överviktig person, och dels att rehabiliteringen går lättare om man gått ner.
2014 lyckades jag gå ner nästan 15 kilo på cirka 4 månader. Cirka ett kilo i veckan. Då tränade jag på ett tjejgym i Stockholm och artrosen hade inte satt in på samma sätt som nu. Det hade börjat göra ont då, men inte som nu när varje steg jag tar gör ont. Varje. Steg. Sen blev jag sjuk igen och träningen avtog. Jag gick mest ner upptill då för vanlig viktnedgång tar inte på lipödem. cirka 15 kg innebar en enda storlek i byxor. Jag blev mindre i midjan och över magen, i ansiktet och sådär, och det är ju bra. Men det sjuka fettet på låren och armarna sitter där det sitter liksom.
Jag tränade igen på gym för två år sedan. Tre månader höll jag på. Detta pga smärta i höfterna som sen visat sig bero på cystan, men under flera år ville de inte röntga mig utan sa att sjukgymnastik och alvedon plus ipren skulle hjälpa. Det gjorde det inte. Och jag gick inte ner i vikt heller. Flåset blev dock något bättre och jag kände mig lite starkare. Så gym är bra, men hjälper inte mot allt.
Nu när jag fyllde år ville Thomas ge mig en resa till N.Y med honom när han jobbar (man åker inte gratis som familjemedlem, men till bra reducerat pris). Vi skulle åkt i december så jag får se allt julpynt i stan. New York i juletid verkar magiskt för en julälskare som jag. Men det innebär också att gå mycket. Att turista i en storstad är svårt när det gör ont att gå. Så jag fick säga nej, att jag klarar inte det. Det gör mig otroligt ledsen för jag vill verkligen uppleva detta med den jag älskar. Men jag sa att vi spar det till nästa år. Nästa december. För då måste jag ha fått hjälp.
Och när jag säger hjälp så tänker jag på viktminskningspreparat. Som Muonjaro och andra.
Mer om detta i nästa inlägg för att det här inte ska bli för långt (jag vet att många läser i mobilen och då blir texten sju mil lång i en blogg).
Ja kosten är absolut viktigast, men för min del var det lättare att låta bli godis och annat när jag tränade. Att träna en timme så svetten yr, ja då vill man inte gå hem och smälla i sig en chokladkaka efteråt. Inte jag i alla fall, så därför var träningen bra för mig. Plus att den ju gjorde att jag blev starkare i kroppen och då är det också mer peppande att fortsätta.
Sen tror jag att om jag tar sprutor så vill jag (och behöver) träna också, samt att man äter på ett annat sätt. Om man är så dum att man bara äter mindre chips, godis och glass när man tar sprutorna har man ju inte ändrat sin inställning och då lär man ju absolut gå upp om man slutar. Men det jag hört är att matbruset slutar, att man inte känner det där suget som är mer psykiskt än fysiskt egentligen. Så man kanske kan vända skutan på rätt håll liksom.
Kämpa på. Kram
Vad kul att höra att det funkar bra på dig och att du haft få biverkningar, det låter lovande.
Kram och fortsatt lycka till.
Hej! Jag tar Mounjaro sedan ett år tillbaka. Dyrt men jag känner att det är värt varenda krona. Har knappt haft biverkningar, förutom då jag ätit skräpmat.
Lycka till 🌸
Jag förstår precis hur det är, är fortfarande överviktig, har gått ner en del men har mycket kvar.
Det som forskningen nu säger att kosten är det absolut viktigaste för att gå ner i vikt, att både lägga om kosten och träna samtidigt om man inte gjort det innan har inte lika stor effekt och träningen sliter då på kroppen med övervikten. Jag började 6 månader med att lägga om kosten och promenader 30 minuter per dag, fart utefter hur kroppen mår (vid skitväder inomhus på mitt gåband). Efter någon månad började det röra på sig. Jag gjorde inget kostprogram men minskade portioner till hälften, minskade på kolhydrater utan att utesluta helt och åt tre mål/dag och inget emellan. Det fungerade för mig och jag tror ibland att vi i media blir matade med träning, träning och träning men när tom min PT sa att ny forskning visar att forskningen står för nästan 90% av viktminskningen så testade jag. Nu har jag börjat med styrketräning 2 pass/veckan hemma med vikter och kettlebells. Fortsätter med promenader 3 gånger/vecka i varierande fart.
Jag vill inte ta sprutor med tanke på att det är dyrt och man vet inte om man ens kan sluta med de sen. De vi ser nu går ner bra med dom har ju börjat nyligen, finns inte mycket långsiktig forskning på dessa för just övervikt.
Hoppas du får den hjälpen DU behöver, kram
❤️
Hoppas du får den hjälp du vill ha