Är det ett problem att älska en tjockis?

Hej mina fina. Jag hoppas att ni har en bra start på lördagen. Här känns det som väl är bättre i huvudet och kroppen idag ,så det är snart dags att sätta igång med städning av huset här. Så tråkigt men en måste ju. Dock måste jag skriva av mig lite först. Imorse när jag låg i sängen och surfade runt på mobilen kom jag in på en intervju med Mr Melodikrysset – Anders Eldeman. Eller Anders von Bahr som han egentligen heter.

Han pratade bland annat om vilken slags kvinna han föredrar. Och det är tydligen runda tjejer. Jag saxar ett citat från intervjun i Aftonbladet:
När jag var ung så blev jag tillsammans med en smal tjej för att få vara nära hennes runda kompis. Något år efter det satt jag på kammaren och tänkte ”vad är det med dig, vågar du inte stå för vad du gillar?”. Då bestämde jag mig för att hoppa ned i det kalla vattnet. Ska jag inte få gå på stan med en stor tjej? Då bestämde jag mig för att det är så här jag är och hjärnan har hittat på det här åt mig och det är det här jag gillar. Sedan dess har jag inte haft några problem med det.”

Det där gör så ont i mig. Att det skulle vara ett problem med att gilla någon som skiljer sig från normen. Jag förstår vad han menar, för det ÄR ett problem för många. Mer eller mindre i alla fall. Att man är udda och lite konstig om man tycker det är fint med någon som är rund, eller tjock om man hellre vill säga det. Helst ska man vara med någon som är ”lagom”, men jag tror att en kille som är tillsammans med en tjej som ligger under det bmi som anses vara sunt, förmodligen får mindre skit än en som är med någon som tvärtom drar åt andra änden på skalan.

Anders berättar i intervjun att han och en tjej skulle gå ut och äta på Riche där han hade bokat bord. Vakten stoppade dem i dörren och sa att Anders var välkommen men inte hans dejt eftersom hon var tjock och att hon förstörde deras image. Alltså! Det gör mig så arg att huvudet riskerar att explodera och migränen komma tillbaka. Krogens rykte skulle alltså kunna förstöras om de släppte in en tjock tjej. På riktigt! Tyvärr är de ju inte ensamma om att ha den hållningen. Jag drog mig själv för att gå ut kring Stureplan när jag bodde i Stockholm, det för att jag var rädd att jag skulle råka ut för just detta. Att nekas i dörren för att jag var tjock. Nu kom jag ändå in de gånger jag rörde mig i de trakterna, men rädslan för att inte alls göra det gjorde att jag hellre gick till andra ställen.

En annan som indirekt råkar ut för ”viktrasism”, är Pierce Brosnan. Ni vet, skådisen som bland annat spelat James Bond. Hans fru Keely Shaye, har med åren gått upp i vikt och han får gång på gång berätta att han tycker att hon är vacker och perfekt precis som hon är. På riktigt försvara henne. Han får en massa kommentarer om att han kan göra bättre, det vill säga en smal kvinna. Men han håller fast vid sin fru som han uppenbarligen älskar. Det är bra. Men inget jag applåderar. För det är ju inte som att han gör henne en välgärning genom att vara tillsammans med henne. Han är med henne av kärlek. That’s it.

Och det är ju inte bara kändismän som drabbas av idiotiska människors jävla kommentarer. För det är ju oftare män som får kommentarer om de är ihop med en tjock tjej än tvärtom om en kvinna är ihop med en rund man. Det tror jag iaf. Förr har det ju kallats ”pondus” när en man är stor. Så är det ju knappast för kvinnor. Vi är snarare svaga, äckliga, lata, illaluktande (och det här är bara vad Katrin Zytiomierska hävt ur sig) människor. Ganska nyligen pratade jag och Thomas om det här för jag vet att han fick kommentarer i början när vi blev ihop från andra kvinnor (som själva tyckte att de var bättre partners till honom än jag) som påpekade att jag ju inte var snygg nog. Det vill säga för tjock. Han har även fått förvånade kommentarer från kollegor som frågat ”jaha, gillar du sånt?”. Med sånt menas alltså tjockisar.

Han har också pratat med en man som är ihop med en tjock kvinna och denna man har även han fått kommentarer om att han kan göra bättre. Bättre än den man älskar alltså. Bättre som en människa med smalare kropp. Trots att de inte känner hans fru som enligt Thomas är supergullig. Men smalare är automatiskt bättre för många. Jag blir så arg och så ledsen. För nej, tjocka är inte lata, korkade, illaluktande och svaga varelser som bara ligger i soffan och äter chips. Det finns säkert såna, men det finns nog lika många smala som gör det i så fall.

En vanlig sak man får höra som tjock är ” du har så sött ansikte”. Och en del uttalar också fortsättningen på den meningen – du har så sött ansikte, det är synd att du är så tjock. Det sista sägs oftast inte direkt till en, utan det är sånt man kan höra av förbipasserande på stan (check på den) eller någon som berättar det från något sammanhang det sagts i. Det är inte heller ovanligt med ”du är inte tjock, du är fin”. Jag vet att det där sista är välment, men det ÄR ju inte så att tjock är lika med ful eller oattraktiv. Även om det verkar vara normen att tycka så och att de som tycker annorlunda ses som udda. Som att man har en sexuell böjelse som likställs med att tända på träd, gå med blöja och napp eller annat man kunnat se i Fråga Olle. ”Gillar du sånt??” Bah, ta er vänligen i röven.

En del tror att om man som tjock visar upp sig på sociala medier så är det för att typ promota övervikt. Det är så dumt att jag storknar. Det handlar om att få synas på samma villkor. Att få accepteras. Att få vara jag utan att behöva fundera så mycket över saker man inte ska behöva fundera över. Som om man får komma in och äta på en krogjävel utan att stoppas i dörren för hur man ser ut. Eller att andra ska skämmas över att synas med mig. För ja visst har det hänt mig också. Jag har träffat fega krakar till män som gärna velat ha mig, fast i smyg. Som inte kan stå för att de tyckt om mig och hur jag ser ut. Att jag ska gömmas undan som nåt skamligt och fult. Jag kommer ALDRIG igen acceptera att man ens ska fundera över om jag bör gömmas undan. Och jag tänker inte gömma undan mig själv heller för den delen.

Nej nu ska jag sätta på musik och städa bort frustrationen. Ha en fin eftermiddag. ❤️

5 reaktioner på ”Är det ett problem att älska en tjockis?”

  1. Vad konstigt det är, tycker jag alltså, att något i en persons yttre ska avgöra om det är den man vill vara tillsammans med? Då är det ju ytan som avgör och personen med det utseendet kan vara hur egoistisk eller bortskämd eller självgod som helst… ska man acceptera det då? Och ett utseende kan ju ändras och då är det väl bara att dumpa tydligen.
    Själv tycker jag att det är personligheten som betyder allt. Tjock eller smal eller mager eller kort eller lång, ingen kan väl rå för hur arvsanlagen har bestämt hur man är skapt.
    Jag vet själv också hur diskriminerad och diskvalificerad man blir som tjock. När jag gick från 67 kg till 160 pga mediciners biverkningar, blev jag inte ens sedd som en människa, alla som ville kom med ohämmade hånfullheter som t ex ”kolla grisen som sitter och vräker i sig” fast jag bara satt med vid bordet på McDonalds utan att äta. Utskrattad av personalen på Kappahl har jag blivit, ljuva minnen.
    Jag gick för att ta ett fasteblodprov en morgon och sjuksköterskan sade ”Man måste vara FASTANDE för att ta det här provet.” Ja, sade jag som faktiskt hade förstått alldeles själv att man skulle vara fastande vid ett fasteblodprov. ”Och DET ÄR INTE DU!” fortsatte hon. Jaså? Jaha. Vi säger väl det då.🙄 Nu spårade jag ur från ämnet men det var så skönt att få berätta.

    Tack för att jag fick yttra mig. Ha det bra!
    Elisabeth

  2. Det finns också män som ÄLSKAR större kvinnor. Jag har ungefär samma storlek som du och en man tyckte jag var för liten för hans smak. Höll på att trilla av stolen. Han berättade att han typ ”kom ut” till sina vänner att han gillade stora tjejer. För det har inte ok bland grabbarna. Jag tror han är långt ifrån ensam om att gillade former men inte vågar prata om det.

    Sedan känner jag igen ”sött ansikte”. Har fått kommentaren ”du är ju söt i ansiktet iaf”
    Så här 10 år senare hade jag bett honom fara åt skogen. Men där och då stod jag där och kände mig sparkad i magen.

    Restauranger där man ska ”godkännas i dörren” det känner jag inte alls igen i Malmö. Ett Stockholmsproblem?

    Det finns ju kulturen där tjockisar är tecken på välstånd. När flyttar vi dit? 😜

  3. Jag är en stor tjej, men har aldrig fått kommentarer om det. Kanske är mest är tur? Men det har verkligen aldrig varit aktuellt med nån kommentar om att ”borde du äta det där?” eller ”tjock flickvän”. Jobbigt för de som blir utsatta dock.

  4. Så himla sjukt! Samtidigt som jag liksom känner igen det så väl, jag har i många år legat på skalan fetma och ibland när vi varit inne i stan och sprungit på någon kollega till min man så har jag skämts för jag har tänkt att de tänker att han har en så ful fru. Ful som i tjock då. Men som du säger så är det aldrig så åt andra hållet, ser många smala tjejer med överviktiga män, men inte tvärtom… Det blir ju också stora rubriker i tidningen om någon kändis gått ner i vikt, då är hon så snygg, så det är inte konstigt att den synen sitter kvar.

    Många av oss som är födda på 70/80- talet har nog också haft mammor som pratat mkt om vikt och bantat med hjälp av alla dieter som funnits genom åren. Min egen mamma har tjatat om vikt (sin, min, andras…) typ alltid, vilket såklart satt sina spår även hos mig.

  5. Märkligt det där…Jag är själv stor men jag funderar inte så mycket över det för jag är ju över 60 och befinner mig inte på ”äktenskapsmarknaden”. Men jag skräckfaschineras av detta att det ska vara så rätt och snyggt att vara smal, tom spinkig. SÅ fult! När jag ser någon benget på stan i min ålder tycker jag det ser BEDRÖVLIGT ut…obegripligt hur detta fenomen kan var ”poppis”…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *