Uncategorized

Nu är det dags för ett lite personligare inlägg tycker jag. Det var ju ett litet tag sen. Tja, var börjar jag? Vi kan ta från förra veckan, i torsdags. Då var jag och träffade en ryggspecialist på Aleris. jag tänkte att det kanske var för att bestämma när jag ska opereras och hur det går till. Så blev det inte. Hon gick igen om röntgenplåtarna och det jag fått förklarat av läkaren på vårdcentralen att det var en liten knuta som kunde typ rätas ut var istället att jag har för mycket ledvätska mellan fjärde och femte kotan i ländryggen. Den putar liksom ut som en bulle åt sidan och rör vid nerverna. Och så har jag artros i ryggen.

Om jag förstod det hela rätt så beror det troligtvis på att jag är överrörlig. Hon trodde dock inte att det onda i baksidan av mina ben, höfter och rumpa beror på detta. Vad det är vet jag fortfarande inte. Men en operation hade inte hjälpt mot mer än att jag har känselbortfall på utsidan av mitt vänstra ben och liksom elektriska stötar. Det där stör mig dock inte så mycket som smärtan i det andra.

Och även OM jag skulle blivit hjälpt så hade de inte opererat mig för jag är för tjock. Jag hade behövt gå ner jättemycket i vikt först. Den enda hjälpen jag kan få där är sprutor i ryggen som blockerar smärtan ner i ben och rumpa. Så de ska jag få i veckan. Läskigt, men hon sa att de inte är värre än kortisonsprutorna jag fick i knäna för två veckor sen.

Så det var mitt besök. Jag var ledsen efteråt för jag hade hoppats på en liten operation som skulle ta bort den där lilla knutan och så skulle jag bli bra. Jag var inne på Emporia efteråt och tog några bilder på H&M av både sånt jag hittade där och några egna (hade med mig några klänningar som jag provade illa kvickt och det var ingen kö, annars gör jag inte det för er som ev retar sig på det). Om man tittar på bilderna ser man att jag ler men är ledsen i ögonen. Jag var verkligen supersnabb för jag ville inte riskera att börja gråta där.

Så är läget alltså. Men jag har faktiskt inte grävt ner mig. Nej jag går nu och klurar på såna där sprutor eller tabletter. Munjaro och Vegovy till exempel. Det föreslog ryggdoktorn och även min läkare på vårdcentralen pratade lite om det när jag var där för sprutorna i knäna. Dock hann vi inte så mycket eftersom jag var inkastad på en kort tid den dagen Förhoppningsvis hjälper de sprutorna och tabletterna även för oss som har lipödem. Vad jag har förstått från några i en lipödemgrupp på facebook så verkar den faktiskt funka. Dock är det ju så jäkla dyrt och jag har inte råd just nu, så vi får se.

Om min vikt ska hindra mig från operationer (om jag nu skulle behöva för knäna) och ger mig smärta (det i ryggen beror dock inte på min övervikt) så vill jag absolut bli av med kilon. Nu. Och nej, jag behöver inga kost- eller motionsråd, jag konstaterar bara hur jag känner.

Men jag är glad att jag inte gått ner mig i ett djupt hål som jag kanske hade gjort förut. Min terapi har hjälpt. Faktum är att jag även varit hos min borderline terapeut. Man får gå dit tre gånger inom ett år efter avslutad terapi och jag kände att det är ju dumt att liksom missa det. Nu har jag inte diagnosen borderline länge, men jag har ju ändå saker som tynger mig och saker jag vill prata om. Så det har känts bra. Nu har jag en gång kvar och sen är det bye bye borderline helt och hållet.

Ja så ligger det till lite med min hälsa för er som undrat hur det går. Jag tänkte skrivit mer om vad jag hittat på men det blir så långt att jag tar det i nästa inlägg.
Kram från mig ❤️

Inägg i reklamsamarbete med Cellbes

Hej mina fina. Här kommer ett snabbt litet inlägg så här den sista timmen av maj månad, sen är det dags för juni. Det går ju så fort, men om maj inte ville bjuda på värme kan den lika gärna vara över så vi får lite mer än 9 grader och blåst 😛 Fast idag har det förvisso varit fint här i Bunkeflostrand. Inte helt klart men jag lade mig i solstolen en timme ändå trots att det var skyigt. Sköööönt.

Thomas jobbar och kommer hem först imorgon eftermiddag så nu ikväll har jag gått runt städat och pysslat. Lite tråk-göra men om man gör det lite då och då i sin egen takt blir det okej. Oftast villjag ha det avklarat snabbt, men idag har jag städat lite när jag känt för det.

Annars har det inte hänt så mycket, bland annat för att jag är förkyld och snorar, hostar, nyser och fiser(!). Jag vet inte vad det är med den här förkylningen men den verkar komma med pruttar, det har jag inte varit med om förut, haha. Tur att Thomas inte är hemma. Dock känner jag mig lite piggare idag än vad jag varit tidigare i veckan då jag varit jättetrött och hängig. En del förkylningar sätter ju mest sig i snoken, men den här var en hela kroppen omgång. Nåja, den är väl snart över hoppas jag.

Jag har lite annat med hälsan att uppdatera för er som undrar över hur det går med ryggoperation och sånt, men jag tar det i nästa inlägg för nu var tanken mest att visa några klänningar.

De här klänningarna är några jag gillar lite extra. Och de är på kampanj till och med idag,

Den här krinklade klänningen har jag haft i flera olika färger, och jag har fortfarande kvar en svart. Men nu har jag utökat min kollektion med två till. En lindblomsgrön och en cerise. Skulle jag säga de färgerna till Thomas hade han inte fattat. Grön och rosa. På sin höjd illrosa och ljusgrön kanske. Länk grön klänning.

De här krinklade brukar man inte behöva stryka utan kan bara tvätta och hänga upp, men jag ser att jag nog hade behövt steama den här lite efter uppackningen från påsen den kom i. Men annars är det så skönt med sånt man bara kan plocka fram. Speciellt för mig som bestämmer mig för kläder i sista stund om jag ska iväg någonstans. Då vill jag slippa stryka om jag kan.

Jag har 50/52 i den här och det räcker alldeles utmärkt för den är ganska rymlig tycker jag.

Så här är längden på mig.

Här ser ni hur strukturen i tyget ser ut. Förutom grön, cerise och svart så finns den här i blått också. Jag kommer styla med sandaler eller gympaskor på fötterna.

Och ja, jag har den i knallrosa eller cerise också. Ni ser, inte bara svart 😉 Länk starkrosa klänning här(ja jag använder alla namn på kulören, haha)

Och jag såg att den här är rabatterad (jag tror det tar slut 1 juni men de kanske förlänger) så jag måste tipsa om den här igen. Klänningen jag köpte förra året och kände mig så fin i.
Länk svart kaftan med paljetter.

Jag tog först 50/52(passade upptill) men eftersom den är rak och inte stretchig så gick jag upp en storlek så att den ska passa över höfter och mage också. Och i kaftanmodell gör det inget om man ( i mitt fall åtminstone) går upp en storlek för den här faller bra ändå. Den känns lyxig och fin. Så absolut ett tips för sommaren. Både hemma och på resa utomlands. Dock behöver den här steamas.

Jag hade den på min mosters fest och jag kände mig fin och fick komplimanger för den här så jag kan som sagt rekommendera. Skön och luftig dessutom. Jag hade guldörhängen här men rosé är snyggare för det är paljetterna (har skaffat både örhängen och matchande sandaletter för den här sommaren).

Inlägget innehåller reklamlänkar till Cellbes

Hej mina fina. Jag hoppas att ni har en fin lördag. Själv är jag i Osby hos mamma och pappa för imorgon är det ju mors dag och igår följde jag med mamma till akuten. Det är dock ingen fara. Nu ska vi kolla in Johan Glans på tv4 och dricka lite vin och ha det gött. Men innan dess så tänkte jag lägga upp ett inlägg med klänningar som jag publicerade på Instagram igår. De där sköna jag visat bild på tidigare men inte med mig inuti. Men nu så!

Det blir ju lite konstig vinkel här och det ser ut som om jag har jättekorta ben, men klänningen går till strax nedanför knäna. Och här har jag satt min nya jeansjacka till. En stretchig och skön jacka. Den finns även i vitt för den som föredrar det. Jag funderade över färg men valde den klassiska blå. Länk jeansjacka.

Jag gillar båda två lika mycket.

Här är bild från förra året. Så som ni ser så har jag den i alla tre färger för jag tycker så mycket om den. Den här hade jag jättemycket förra året. Länk prickig klänning.

Såhär ser produktbilderna ut. Både den här vitblå, den mörkrosa och den blåprickiga har veck framtill under bysten som sen släpper neråt så att den inte sitter åt över magen. Och fickor på dem. Samma modell som sagt, fast olika färger.

Hoppas ni gillar de här lika mycket som jag. Jag tror att rabatten gäller till 1 juni, men jag är inte säker.
Kram på er!

Hej vänner: Jag hoppas det är fint med er. Här håller jag på med lite av varje just nu. Jag har till exempel precis beställt några väskor från Sellpy för jag behövde (ja jag tycker att jag behöver, haha) några i mindre modell för mina favoriter är trasiga.

Och snart ska jag ge mig på att göra köttfärslimpa. Det har jag inte gjort tidigare men det ska jag väl klara av. Det är ju lite skillnad från tiden som singel och nu med sambo och bonusbarn. När jag var ensam så gjorde jag inte så mycket husmanskost utan det blev pastarätter, chili con carne och sånt för jag stod icke och rullade köttbullar till bara mig. Nope. Men nu så, köttfärslimpa it is. Det borde ju vara enkelt.

Och på tal om att köpa secondhand från Sellpy så tänkte jag sälja av lite själv för jag har köpte lite nytt som jag trooor att jag ska behålla, som det där linne-setet från Lindex och ett par springa-i-hemma klänningar från HM (ska visa sen). Och för att inte spränga garderoben, samt att känna att jag har råd att behålla de nya, ja då säljer jag av annat. Win win tänker jag. Jag tänkte försöka få ihop bloppisen till imorgon klockan 19.

Det KAN dock hända att jag inte hinner rota fram och fota allt. Några saker har jag dock kvar bilder från sen tidigare så det är ju praktiskt. Men tanken är kl 19 imorgon. Om jag inte hinner så säger jag till vid 17 imorgon så ingen sitter och väntar.

Ett smakprov på vad jag tänker sälja har ni här. Klänningen med palmer är så fin och bara använd en gång (på Linda-Maries boksläpp) men nu är jag för tjock. Samma med jeansklänningen. Bara använd någon gång och så blev jag för tjock. Den långa lilarosa med grönt är jättefin men jag har andra klänningar så nu får den åka. Och den prickiga blusen hade jag i påskas(bilden är från juletid, men invigdes först i påskas i år) men trivdes inte riktigt. Den är jättefin, men det är ju det där med jag och prickar. Jag känner mig sällan hemma i dem även om jag VILL. Så den åker också.

Och så blir det nån jeansjacka, andra jackor, skor, kanske väskor, mer kläder. Hoppas ni gillar och vill köpa 🙂
Kram på er så länge ❤️

Hej på er vänner.
Ja nu sitter jag här i sängen i Osby igen. För er som inte har koll på mig på Instagram(lade upp en kort story från tåget) så åkte jag upp hit igår(måndag). Igen. För som jag berättat så ramlade ju mamma utomhus på plattorna på påskafton och blev helt sönderslagen i ansiktet, på armen och knät. Och just knät ( för er som undrar så är både knät och knäet rätt- jag skriver båda har jag märkt) var det som tagit mest stryk. Hela underbenet under knät har svullnat och blivit missfärgat och varmt. Så i måndags åkte mamma äntligen till doktorn och han misstänkte att det kanske var brutet och skickade henne vidare till akuten i Kristianstad. Efter att ha pratat med både mamma, pappa och sambo så bestämde jag mig för att åka upp till Osby. För jag tänkte att om de kanske gipsar mamma från knät så får hon ju åka rullstol. Och med både mamma och pappa i rullstol blir det jäkligt knepigt. Så jag åkte upp för att liksom förbereda och för att hålla pappa sällskap.

Som tur var så är benet inte brutet så mamma fick komma hem efter cirka 5 timmar på akuten. Men hon har väldigt ont så jag är här uppe och hjälper till med lite av varje, som att handla till exempel. Dock är mamma så pass pigg att hon faktiskt kunde hänga med och handla, trots benet och det blåslagna ansiktet.

Eftersom april har inneburit en del åkturer upp till Osby och sedan att jag själv inte mått hundra, så har det inte blivit så många foton på mig i outfits. De får helt enkelt komma i maj istället. Eventuellt ska mamma fota mig i en klänning imorgon(alltså onsdag), vi får väl se.

Och så vill jag tacka. Tack alla ni som kommenterar så fint, speciellt när jag skriver personliga inlägg. Det betyder så mycket mer än ni kanske tror. Jag försöker tacka personligen, men ibland kan jag glömma det eller ha för mycket…men jag läser och uppskattar allt ska ni veta. Ni är underbara.
Stor kram till er! ❤️❤️❤️

Bild från tåget med varenda rynka, por och flyghår i all sin glans. Varsågoda 😉

De senaste månaderna eller halvåret kanske jag vet inte så noga, så har jag gått upp i vikt. Det beror på flera olika orsaker som klimakteriet, att jag inte kan röra mig mycket för varje steg jag tar gör väldigt ont i benen. Och det att jag inte kan röra mig som jag vill gör i sin tur mig ledsen och så tröstäter jag till exempel godis. Dock har jag inte ätit mer än tidigare av godis och mat äter jag inte heller i de otroliga mängder som en del verkar tro, plus att jag har min magsjukdom (som jag fått tre olika diagnoser för) som gör att jag springer på toa så fort jag ätit. Fyra, fem gånger efter middagen är mer standard än undantag. Så det känns jobbigt med en negativ spiral. Men jag försöker att inte gå ner mig och känna mig skitful och fet ändå. Jag ser ut så här just nu och så är det.

Att då få höra (när man dessutom försökt göra sig fin) att ”alla” pratar om hur jag gått upp mycket i vikt gör mig ledsen. Skitledsen till och med. Bara jag tänker på det just nu så sjunker hjärtat. Att min kropp ska diskuteras av andra. Att andra gjort det och velat påverka hur jag ser ut sedan jag var ung. Det känns åt helvete. Som om jag inte VET hur jag ser ut? Som om jag inte VET att det vore nyttigt för mig att gå ner i vikt? Att knäna och resten av kroppen med blodtryck och övrigt mår bättre om man inte är tjock, vem vet inte det? För tro inte att den som är tjock inte vet det. – Ja men gör något åt det då kommenteras det. Ja, det borde man ju, men ibland orkar man bara inte.

Jag har kämpat som ett jävla djur de senaste åren med att faktiskt bli fri från en psykiatrisk diagnos som hängt med sedan jag var väldigt ung. Borderline. Kämpat för att må bra inom mig. Att slippa alla tankar på självmord och annat. Det har varit jättesvårt att ha de svarta tankarna och måendet, och riktigt jävla pissesvårt att få först en diagnos som man till och med ändrat namn på för att den är så stigmatiserande. Borderline benämns även som Eips och INGEN säger att den är nån slags ”superkraft”. Tvärtom är det många som inte ens berättar att de har diagnosen borderline utan säger bara att de inte mår bra psykiskt. Man behöver inte berätta att man har en diagnos, absolut inte, men jag kan tänka mig att en del diagnoser är något enklare att berätta om. Borderline är något folk i allmänhet inte vet mycket om, och säger att de med borderline är ”de värsta”. De värsta att vara tillsammans med, de värsta att behandla, att borderlinare är galna (Amber Heard blev ju något av ansiktet utåt för borderline) osv.

Och sedan försöka få vård. Vänta i flera år på en plats och sedan gå all in i något jag hade väldigt svårt för (gruppterapi) för att få må bra. Att vara skeptisk men ändå bestämd att jag SKA bli frisk, att det var mitt mål. Och att jag faktiskt KLARADE det. Att jag öppnade mig, krigade, mentaliserade, funderade, grät, var arg som ett bi, skämtade osv med både terapeut och medpatienter. Det är jag stolt över. Det är ingen examen man firar med bubbel och champange. Ingen som gratulerar en och säger bra jobbat. Men jag vet själv. Jag försöker att inte glömma den bedriften som det faktiskt är att ha genomgått 18 månaders terapi och en massa förberedande kurser på 10 v och avgörande innan dess. Så cirka två år. Och jag stämmer sedan snart ett år inte längre in på kriterierna för diagnosen. Jag kan vara stolt. Jag är det.

Jag försöker att inte ta åt mig och ramla ner i djupa hål när någon till exempel diskuterar min vikt. Hur jag ser ut. Att jag minsann gått upp och blivit ÄNNU tjockare. Men jag är och kommer alltid att vara känslig, oavsett om jag inte har diagnosen borderline längre. En del av oss är känsliga och kan inte bara skaka av sig elakheter (med flit eller ej spelar mindre roll. Ont gör ont) utan tar in dem. Dock kan jag bli av med det onda fortare nu. Jag försöker att mentalisera och att inte låta sånt jag blir ledsen av slå rot och bo i mig.

Jag försöker att få bort ledsenhet genom att kanske prata med en vän, att spela musik som gör mig glad, se en rolig film och annat. Livet alltså. Det är jobbigt emellanåt.