I panikfart till sjukhuset

Som jag skrev i förra inlägget är jag i Osby nu. Pappa är nämligen sjuk och ligger på sjukhus. Han åkte in med ambulans i måndags, och i tisdags var det så illa att läkaren ringde och ville att jag och mamma skulle komma dit.

Så jag kastade i panik ihop kläder från den rentvättade högern och smällde ner i en ryggsäck, på med jackan och så skjutsade Thomas mig till tåget. Jag var osminkad och håret såg ut som en kvast, men det var ju ganska, eller väldigt, oviktigt just då.

När vi kom till sjukhuset så kom läkaren och pratade med oss. Vad han sa gick inte helt in i huvudet då, men det var prat om en peg i magen med sondmatning, om livsuppehållande insatser osv.

Men pappa var piggare när vi kom in än då läkaren ringde några timmar tidigare. Som väl var. Jag trodde vi var på väg för att säga farväl, men så illa var det inte.

Dock har han lunginflammation och är svag och undernärd. Han har gått ner över 30 kilo. Men kämpar på. Igår var vi tillbaka på sjukhuset och han var piggare då. Så nu hoppas och ber jag att det fortsätter på den vägen.

Imorgon blir det att åka hem till Bunkeflostrand igen för min del, så får vi se när pappa får komma hem till mamma igen.