För tjock för operation

Nu är det dags för ett lite personligare inlägg tycker jag. Det var ju ett litet tag sen. Tja, var börjar jag? Vi kan ta från förra veckan, i torsdags. Då var jag och träffade en ryggspecialist på Aleris. jag tänkte att det kanske var för att bestämma när jag ska opereras och hur det går till. Så blev det inte. Hon gick igen om röntgenplåtarna och det jag fått förklarat av läkaren på vårdcentralen att det var en liten knuta som kunde typ rätas ut var istället att jag har för mycket ledvätska mellan fjärde och femte kotan i ländryggen. Den putar liksom ut som en bulle åt sidan och rör vid nerverna. Och så har jag artros i ryggen.

Om jag förstod det hela rätt så beror det troligtvis på att jag är överrörlig. Hon trodde dock inte att det onda i baksidan av mina ben, höfter och rumpa beror på detta. Vad det är vet jag fortfarande inte. Men en operation hade inte hjälpt mot mer än att jag har känselbortfall på utsidan av mitt vänstra ben och liksom elektriska stötar. Det där stör mig dock inte så mycket som smärtan i det andra.

Och även OM jag skulle blivit hjälpt så hade de inte opererat mig för jag är för tjock. Jag hade behövt gå ner jättemycket i vikt först. Den enda hjälpen jag kan få där är sprutor i ryggen som blockerar smärtan ner i ben och rumpa. Så de ska jag få i veckan. Läskigt, men hon sa att de inte är värre än kortisonsprutorna jag fick i knäna för två veckor sen.

Så det var mitt besök. Jag var ledsen efteråt för jag hade hoppats på en liten operation som skulle ta bort den där lilla knutan och så skulle jag bli bra. Jag var inne på Emporia efteråt och tog några bilder på H&M av både sånt jag hittade där och några egna (hade med mig några klänningar som jag provade illa kvickt och det var ingen kö, annars gör jag inte det för er som ev retar sig på det). Om man tittar på bilderna ser man att jag ler men är ledsen i ögonen. Jag var verkligen supersnabb för jag ville inte riskera att börja gråta där.

Så är läget alltså. Men jag har faktiskt inte grävt ner mig. Nej jag går nu och klurar på såna där sprutor eller tabletter. Munjaro och Vegovy till exempel. Det föreslog ryggdoktorn och även min läkare på vårdcentralen pratade lite om det när jag var där för sprutorna i knäna. Dock hann vi inte så mycket eftersom jag var inkastad på en kort tid den dagen Förhoppningsvis hjälper de sprutorna och tabletterna även för oss som har lipödem. Vad jag har förstått från några i en lipödemgrupp på facebook så verkar den faktiskt funka. Dock är det ju så jäkla dyrt och jag har inte råd just nu, så vi får se.

Om min vikt ska hindra mig från operationer (om jag nu skulle behöva för knäna) och ger mig smärta (det i ryggen beror dock inte på min övervikt) så vill jag absolut bli av med kilon. Nu. Och nej, jag behöver inga kost- eller motionsråd, jag konstaterar bara hur jag känner.

Men jag är glad att jag inte gått ner mig i ett djupt hål som jag kanske hade gjort förut. Min terapi har hjälpt. Faktum är att jag även varit hos min borderline terapeut. Man får gå dit tre gånger inom ett år efter avslutad terapi och jag kände att det är ju dumt att liksom missa det. Nu har jag inte diagnosen borderline länge, men jag har ju ändå saker som tynger mig och saker jag vill prata om. Så det har känts bra. Nu har jag en gång kvar och sen är det bye bye borderline helt och hållet.

Ja så ligger det till lite med min hälsa för er som undrat hur det går. Jag tänkte skrivit mer om vad jag hittat på men det blir så långt att jag tar det i nästa inlägg.
Kram från mig ❤️