Hej vänner: Jag hoppas det är fint med er. Här håller jag på med lite av varje just nu. Jag har till exempel precis beställt några väskor från Sellpy för jag behövde (ja jag tycker att jag behöver, haha) några i mindre modell för mina favoriter är trasiga.

Och snart ska jag ge mig på att göra köttfärslimpa. Det har jag inte gjort tidigare men det ska jag väl klara av. Det är ju lite skillnad från tiden som singel och nu med sambo och bonusbarn. När jag var ensam så gjorde jag inte så mycket husmanskost utan det blev pastarätter, chili con carne och sånt för jag stod icke och rullade köttbullar till bara mig. Nope. Men nu så, köttfärslimpa it is. Det borde ju vara enkelt.

Och på tal om att köpa secondhand från Sellpy så tänkte jag sälja av lite själv för jag har köpte lite nytt som jag trooor att jag ska behålla, som det där linne-setet från Lindex och ett par springa-i-hemma klänningar från HM (ska visa sen). Och för att inte spränga garderoben, samt att känna att jag har råd att behålla de nya, ja då säljer jag av annat. Win win tänker jag. Jag tänkte försöka få ihop bloppisen till imorgon klockan 19.

Det KAN dock hända att jag inte hinner rota fram och fota allt. Några saker har jag dock kvar bilder från sen tidigare så det är ju praktiskt. Men tanken är kl 19 imorgon. Om jag inte hinner så säger jag till vid 17 imorgon så ingen sitter och väntar.

Ett smakprov på vad jag tänker sälja har ni här. Klänningen med palmer är så fin och bara använd en gång (på Linda-Maries boksläpp) men nu är jag för tjock. Samma med jeansklänningen. Bara använd någon gång och så blev jag för tjock. Den långa lilarosa med grönt är jättefin men jag har andra klänningar så nu får den åka. Och den prickiga blusen hade jag i påskas(bilden är från juletid, men invigdes först i påskas i år) men trivdes inte riktigt. Den är jättefin, men det är ju det där med jag och prickar. Jag känner mig sällan hemma i dem även om jag VILL. Så den åker också.

Och så blir det nån jeansjacka, andra jackor, skor, kanske väskor, mer kläder. Hoppas ni gillar och vill köpa 🙂
Kram på er så länge ❤️

Hej på er vänner.
Ja nu sitter jag här i sängen i Osby igen. För er som inte har koll på mig på Instagram(lade upp en kort story från tåget) så åkte jag upp hit igår(måndag). Igen. För som jag berättat så ramlade ju mamma utomhus på plattorna på påskafton och blev helt sönderslagen i ansiktet, på armen och knät. Och just knät ( för er som undrar så är både knät och knäet rätt- jag skriver båda har jag märkt) var det som tagit mest stryk. Hela underbenet under knät har svullnat och blivit missfärgat och varmt. Så i måndags åkte mamma äntligen till doktorn och han misstänkte att det kanske var brutet och skickade henne vidare till akuten i Kristianstad. Efter att ha pratat med både mamma, pappa och sambo så bestämde jag mig för att åka upp till Osby. För jag tänkte att om de kanske gipsar mamma från knät så får hon ju åka rullstol. Och med både mamma och pappa i rullstol blir det jäkligt knepigt. Så jag åkte upp för att liksom förbereda och för att hålla pappa sällskap.

Som tur var så är benet inte brutet så mamma fick komma hem efter cirka 5 timmar på akuten. Men hon har väldigt ont så jag är här uppe och hjälper till med lite av varje, som att handla till exempel. Dock är mamma så pass pigg att hon faktiskt kunde hänga med och handla, trots benet och det blåslagna ansiktet.

Eftersom april har inneburit en del åkturer upp till Osby och sedan att jag själv inte mått hundra, så har det inte blivit så många foton på mig i outfits. De får helt enkelt komma i maj istället. Eventuellt ska mamma fota mig i en klänning imorgon(alltså onsdag), vi får väl se.

Och så vill jag tacka. Tack alla ni som kommenterar så fint, speciellt när jag skriver personliga inlägg. Det betyder så mycket mer än ni kanske tror. Jag försöker tacka personligen, men ibland kan jag glömma det eller ha för mycket…men jag läser och uppskattar allt ska ni veta. Ni är underbara.
Stor kram till er! ❤️❤️❤️

Bild från tåget med varenda rynka, por och flyghår i all sin glans. Varsågoda 😉

De senaste månaderna eller halvåret kanske jag vet inte så noga, så har jag gått upp i vikt. Det beror på flera olika orsaker som klimakteriet, att jag inte kan röra mig mycket för varje steg jag tar gör väldigt ont i benen. Och det att jag inte kan röra mig som jag vill gör i sin tur mig ledsen och så tröstäter jag till exempel godis. Dock har jag inte ätit mer än tidigare av godis och mat äter jag inte heller i de otroliga mängder som en del verkar tro, plus att jag har min magsjukdom (som jag fått tre olika diagnoser för) som gör att jag springer på toa så fort jag ätit. Fyra, fem gånger efter middagen är mer standard än undantag. Så det känns jobbigt med en negativ spiral. Men jag försöker att inte gå ner mig och känna mig skitful och fet ändå. Jag ser ut så här just nu och så är det.

Att då få höra (när man dessutom försökt göra sig fin) att ”alla” pratar om hur jag gått upp mycket i vikt gör mig ledsen. Skitledsen till och med. Bara jag tänker på det just nu så sjunker hjärtat. Att min kropp ska diskuteras av andra. Att andra gjort det och velat påverka hur jag ser ut sedan jag var ung. Det känns åt helvete. Som om jag inte VET hur jag ser ut? Som om jag inte VET att det vore nyttigt för mig att gå ner i vikt? Att knäna och resten av kroppen med blodtryck och övrigt mår bättre om man inte är tjock, vem vet inte det? För tro inte att den som är tjock inte vet det. – Ja men gör något åt det då kommenteras det. Ja, det borde man ju, men ibland orkar man bara inte.

Jag har kämpat som ett jävla djur de senaste åren med att faktiskt bli fri från en psykiatrisk diagnos som hängt med sedan jag var väldigt ung. Borderline. Kämpat för att må bra inom mig. Att slippa alla tankar på självmord och annat. Det har varit jättesvårt att ha de svarta tankarna och måendet, och riktigt jävla pissesvårt att få först en diagnos som man till och med ändrat namn på för att den är så stigmatiserande. Borderline benämns även som Eips och INGEN säger att den är nån slags ”superkraft”. Tvärtom är det många som inte ens berättar att de har diagnosen borderline utan säger bara att de inte mår bra psykiskt. Man behöver inte berätta att man har en diagnos, absolut inte, men jag kan tänka mig att en del diagnoser är något enklare att berätta om. Borderline är något folk i allmänhet inte vet mycket om, och säger att de med borderline är ”de värsta”. De värsta att vara tillsammans med, de värsta att behandla, att borderlinare är galna (Amber Heard blev ju något av ansiktet utåt för borderline) osv.

Och sedan försöka få vård. Vänta i flera år på en plats och sedan gå all in i något jag hade väldigt svårt för (gruppterapi) för att få må bra. Att vara skeptisk men ändå bestämd att jag SKA bli frisk, att det var mitt mål. Och att jag faktiskt KLARADE det. Att jag öppnade mig, krigade, mentaliserade, funderade, grät, var arg som ett bi, skämtade osv med både terapeut och medpatienter. Det är jag stolt över. Det är ingen examen man firar med bubbel och champange. Ingen som gratulerar en och säger bra jobbat. Men jag vet själv. Jag försöker att inte glömma den bedriften som det faktiskt är att ha genomgått 18 månaders terapi och en massa förberedande kurser på 10 v och avgörande innan dess. Så cirka två år. Och jag stämmer sedan snart ett år inte längre in på kriterierna för diagnosen. Jag kan vara stolt. Jag är det.

Jag försöker att inte ta åt mig och ramla ner i djupa hål när någon till exempel diskuterar min vikt. Hur jag ser ut. Att jag minsann gått upp och blivit ÄNNU tjockare. Men jag är och kommer alltid att vara känslig, oavsett om jag inte har diagnosen borderline längre. En del av oss är känsliga och kan inte bara skaka av sig elakheter (med flit eller ej spelar mindre roll. Ont gör ont) utan tar in dem. Dock kan jag bli av med det onda fortare nu. Jag försöker att mentalisera och att inte låta sånt jag blir ledsen av slå rot och bo i mig.

Jag försöker att få bort ledsenhet genom att kanske prata med en vän, att spela musik som gör mig glad, se en rolig film och annat. Livet alltså. Det är jobbigt emellanåt.

Inlägget innehåller reklamlänkar till Lindex

Idag är det fredag den 25e april (grattis på födelsedagen Rebecca!), med andra ord går vi nu mot slutet av april redan. Alltså…stoppa tiden ett tag. Det är vår och idag har det varit soligt och härligt ute, om än lite kallt i mitt tycke. Men vårkläderna pockar på uppmärksamhet, och det är ju inte utan att man tänker på sommarkläder också för tjoff så är den här. Sen har jag ju mycket svart ändå så man ser kanske inte så mycket skillnad på mig. Vårsvart och höstsvart liksom 😛

Men en del färg vill jag ändå ha nu också så att jag varierar det svarta lite. Faktum är att jag beställt några röda plagg idag. Och ett svart. Och ett par flerfärgade. Några av dem beställde jag från Lindex för de har 30% nu om man beställer 2 eller fler varor. Så nu får vi se hur det blir på mig när det kommer i nästa vecka nån gång.

Den här svarta linnekavajen provade jag för ett par månader sen men jag tror att jag glömt lägga upp bilder på den. Jag är oftast inte så mycket för oversize på mig som är storlek större för det gör bara att jag ser ännu större ut. Så raka stora kavajer och kostymer…njäe..men om den är i ett mjukare material som här i linne – ja då kan det ju faktiskt funka. Jag blev överraskande förtjust i den här kavajen. Jag har inte de tillhörande linnebyxorna på mig utan egna svarta och till en svart kavaj kan man ju ha nästan vad som helst. Dock är jag inte så förtjust i kavaj och klänning utan föredrar byxor eller kanske en kort kjol för de som passar i såna.

Här är det inte jag eller kavajen som är smutsiga, utan spegeln…:P Länk linnekavaj.

Modelltjejen har de tillhörande byxorna på sig och det ser riktigt snyggt ut. Just de här byxorna verkar vara slut i alla storlekar utom 44 online, men finns kanske i butik om någon är sugen.

Kavaj, vit topp och jeans och man är hemma i de flesta sammanhang.

Kavajen har jag inte köpt för det har jag inte råd med just nu, men väl den här långa tshirten för den älskar jag. Jag har flera av dem sen tidigare och använder tills det blir hål så nu är det dags för en ny. Att ha hängandes utanpå eller stoppa ner lite framtill, så brukar jag styla den. Länk lång tshirt.

De här rosa brillorna har jag visat flera gånger, dock har jag inte testat dem så det blir spännande att se hur de dels kommer att se ut och dels kommer att kännas att se världen genom ett rosa filter. Det borde ju vara trevligt tänker jag. Länk rosa solglasögon.

Den här tänkte jag också köpt men ångrade för jag tror att jag har några randiga toppar kvar i garderoben. Kanske. Jag får kolla det för en randig topp hör ju våren till liksom. Antigen marin och vit som här eller i andra färger. Länk randig topp.

Den finns även i den här blå som ser pigg och härlig ut, samt i grönt och vitt. Länk

Och så till det jag beställt. Ett par byxor i linneblandning och skjorta i samma som matcha. Jag tycker att linne är så snyggt på andra men jag har bara inte blivit vän med det än trots att jag har en vit linneskjorta och ett par svarta linnebyxor. Så nu får vi se om jag och de här kläderna gillar varann. Länk byxa. Länk skjorta.

Setet finns även i andra färger(rosa, svart, vitt) för den som inte gillar rött, men det gör jag. Jag hoppas det är en fin röd färg i verkligheten. Byxorna lär väl vara längre än sjumilaskogen i Nalle Puh, men såna här kan ju inte vara så svåra att lägga upp tycker jag. Dock ska man nog tvätta dem först så de inte krymper upp över anklarna.

Den här modellen på klänning är smickrande tycker jag och den hade jag gärna testat. Och priset är bra dessutom. Och så gillar jag stylingen – att ha sandaler till den här är precis vad jag själv skulle ha. Absolut inte pumps eller liknande. No no. Länk klänning.

Jag är en sucker för såna här klädda knappar, det ser så fint ut. Klänningen finns förutom de här två färgställningarna även i några andra färger, men just de här gillar jag personligen bäst. Den här blå verkar dock inte finnas i större storlekar just nu.

Och den här då! Den var jag så nära att beställa. Dock vet jag inte riktigt om jag behöver fler klänningar för jag har inte direkt några tillställningar att gå på i vår och sommar(det kan ju dock dyka upp). Men en sån här kan man ju ha att strosa i på stan också och ta en fika med en vän. Förhoppningsvis blir det lite mer strosande i sommar om benen blir bättre av operationen som kanske kommer i juni, vi får se. Länk blommig klänning.

Kram på er vänner.

Ja man kan ju önska glad påsk idag också tänker jag även om påsken nästan är över 🙂 Jag hoppas att ni haft en bra sådan.. Med släkt, familj, vänner, jobbat, ensam eller hur ni nu tillbringat de här dagarna.

Det blev ett gäng äppelkvistar som påskris i år. Jag skippade de gamla fjädrarna som yr hysteriskt mycket utan nöjde mig med att bara hänga ägg i riset, det blev bra det också. Och så några tuppar jag målade med mammas dagbarn 1993 och lite annat påskpynt så det skulle bli lite fint för oss och barnen, om än att de bara var här någon dag och vi själva var borta mycket. Men ändå.

För i torsdags så stack vi iväg. Inte riktigt till Blåkulla utan Thomas skulle jobba så han drog på uniformen, och jag packade ryggsäcken och så tog vi bussen till Hyllie och åkte sedan till New York respektive Osby.

För i torsdags fyllde min lilla mamma 80 år. Det skulle bli kalas på söndagen (igår) men jag ville ändå åka upp och överraska med blommor och sång. Nu blev det ingen överraskning för pappa försa sig, men det blev bra ändå, haha.

Det var helt underbart väder hela dagen och mamma fick blombud och det kom vänner med presenter så vi satt ute och fikade. Mamma ville inte att jag skulle ta bilder för hon hade inte fixat sig i håret utan tyckte att jag skulle vänta tills firande på påskdagen, så den här suddiga kommer från när jag filmade och tog en bild från filmen.

Sen på kvällen så tyckte jag att det var läge att öppna champagnen de fick av mig på sin guldbröllopsdag i oktober 2022 (pappa låg på sjukhus för stroken då så det blev inget riktigt firande). Så det blev deras första riktiga champage. De tyckte väl att den var sådär bara, men de erkände att den var lättdrucken ändå:)

Jag har helt ärligt inte hunnit ta några selfies i påsk för det har verkligen varit full rulle, men här är en jag tog till Thomas när han skickade bild från N.Y. Så han fick en från soffan i Osby i retur.

Och det här barnet blir aldrig för gammalt för påskägg, så det fick jag i lördags när jag skulle åka hem . Jag tyckte att det var väldigt lätt och inte så skramligt.

Jag blev lite snopen när jag öppnade och såg vad som låg i. Två godisbitar. Mamma (och pappa) tycker det är roligt att göra lite pranks både med julklappar och även påskägg så jag tänkte att något är lurt. Och ja, mamma hade swishat mig en påskpresent istället så jag kunde köpa vad jag ville ha i ägget istället, haha.

Sedan tog jag tåget hem och gick en sväng på Emporia för att köpa födelsedagspresenter till mamma. Hem och smög runt för Thomas hade kommit hem före mig och lagt sig. Då hördes min kusin av och frågade om hon och hennes kille som var en sväng i Malmö fick komma förbi. Det fick de såklart. Så vi tog ett glas vin eller två och satt och snackade. Så trevligt så. Sen sängen och upp igen dagen efter för att åka tillbaks till Osby, fast nu med bil. Vi hade lovat att åka upp tidigare för att hjälpa till.

Och nu blev det ännu viktigare eftersom stackars mamma ringde mig på lördagen och berättade att hon ramlat ute på plattorna. De har rört på sig med årens lopp och ligger därmed lite ojämnt på sina ställen. En sekund och så låg mamma med ansiktet ner i marken. Det gör så ont i mig att ingen hörde och kunde hjälpa henne utan hon låg en bra stund där innan hon lyckades kravla sig upp. Stackaren är alldeles svullen i hela ansiktet och blå runt ögonen och ner på kinderna. Pannan är så svullen att den ser ut som en hylla och ögonen nästan igenmurade. Och stora sår i pannan och på näsan. Knäet är jättesvullet och sönderslaget, det är stora sår och blåmärken på armarna och hon har ont i fingrar och handleder. Men tänderna klarade sig och inget verkar vara brutet så det var tur i oturen ändå. Men det är så synd om mamma.

Men vi lyckades få ihop maten. Mamma hade som tur var förberett mycket innan. Och det blev verkligen jättegott.

Buffebord här och så satt vi i ”finrummet” och åt. Vi var 13 stycken eftersom ett gäng var sjuka men det blev en trevlig kväll, trots att mamma var blåslagen. Men med släkt och vänner så går det fint ändå. Jag och Thomas körde sen hem så vi var i Malmö vid halv ett tiden vilket blev ganska lagom.

Det var min påsk. Vi firade även förpåsk med Thomas sida men det kommer eventuellt i ett annat inlägg 🙂 Nu ska den här ta och gå ut och dra lite ogräs innan det är dags för middag.
Kram på er!

Hej mina fina. Har ni haft en bra helg? Här är det ganska bra nu tycker jag, om än att jag är lite slö. Detta för att jag vaknade tidigt i morse med en smällande jävla huvudvärk så jag gick upp och tog tabletter, smorde in halva ansiktet (ögonbryn, käkfästen, tinningar och vid näsan..så mer typ hela ansiktet) med tigerbalsam. Jag tog fram min massagekudde och masserade nacke och rygg, lade mig på spikmattan och drack lite energidryck för att få i mig koffein. Och lite vatten också. Men det tog tid innan skiten släppte. Så mina söndagsplaner blev inte riktigt som jag tänkte mig. Men men, det kommer fler dagar.

Tidigare i veckan var jag uppe hos mamma och pappa i Osby för att få håret klippt och slingat. Ni som följer mig på Instagram har kanske sett hur det blev bakifrån. Jag glömde ta bild framifrån och har inte fixat håret sedan dess, förutom att tvätta och sen sova på det så jag ser ut som ett troll. Men jag lovar att göra vid håret så ni får se 🙂 Jag stannade kvar hos mamma och pappa till i onsdags för att hjälpa till med lite var varje innan jag tog tåget hem för att gå till tandhygienisten (usch vad det är obehagligt med det där krafsandet).

Jag har inte tagit så många bilder i veckan men jag har sparade sedan min provrunda i förra veckan så här kommer en klänning. Eller två snarare, Och skor. Med koden EXTRA10 så får ni 10% rabatt.

Den här. En randig tshirtklänning i stadig trikå. Först tänkte jag att den kanske ser ut som ett nattlinne, men det är ju också lite vad man sätter till och hur man ser ut i övrigt. Om jag är nyvaken och med rusigt hår och sätter på mig den här blir det nattlinne, om jag sen sminkar mig och fixar håret litegrann (här hade jag varit hos tandläkaren och det var innan hårklipp så det är inte så jättestylat direkt men ni får låtsas) så är det här en lagom avslappnad vår- och sommarklänning.

Senakers till såklart. Länk till klänningen här. Glöm inte koden EXTRA10 för 10% rabatt. Det blir ju till frakten i alla fall 🙂

Jag testade att sätta en röd väska till för jag är rödväskesugen. Men jag kände mig som en skolpolis på nåt sätt med det röda tvärsöver det randiga. Dock har jag beställt mig en röd väska från Sellpy idag, dock inte att ha till den här klänningen…

Såhär ser produktbilden ut.

Klänningen finns även i grönt och den här blev en vän till mig sugen på.

Och om man inte vill ha sneakers på fötterna så passar ju sandaler finfint i sommar. Bruna eller svarta såklart, men varför inte gå all in ton i ton? Och kanske en grön väska till det? Jag är sugen på den där lilla gröna väskan eller kanske en klassisk i svart och vitt. Och klänningen och skorna. Länk klänning. Länk skor. Väska Ellos.

Nu ska jag gå ut och klippa några äppelkvistar, påskpynta dem med lite fjädrar och ta fram några kycklingar och sånt. Påsken börjar ju snart!
Kram på er ❤️

Just nu snurrar det på riktigt i huvudet på mig. Jag har suttit och scrollat på mobilen och läst nyheter och annat. Det är allt från jättebarnet på andra sidan Atlanten som vill få hela världen att ”kiss my ass” som han sa. Aktier rasar och småsparare förlorar pengar. Det är krig och elände överallt. Det är så mycket stort att reagera på, att förhålla sig till. Men även mindre saker, mer personliga. Om jag går ifrån Trump och hans gelikar så läser jag även i tidningen om två program som är aktuella nu. ”Smalast vinner” och ” Girls of Stockholm”. Jag har inte sett något av programmen än så jag kan inte uttala mig så mycket mer än vad jag hört och läst från andra. Båda handlar om influencers och hur främst kvinnor och barn påverkas.

Om jag läser Aftonbladet idag så kommenteras båda programmen och Åsa Linderborg spyr galla över när Lovisa Worge, som är ”smal som ett spett”, pratar om vilket hårt arbete det är att jobba med sina sociala medier. Om hur Lovisa köpte ett par begagnade flipflops för 16 000 som hon sen kissade på. Ja det är ju smaskigt att slå ner på såklart. Jag reagerar dock på ”smal som ett spett”. Varför behöver man skriva så om en annan kvinna? Ja hela programserien verkar (jag har som sagt var inte tittat än, bara läst om) vara ganska verklighetefrånvänd. De flesta som jobbar med bloggar och andra sociala medier kan inte alls tjäna hundra tusentals kronor på samarbeten, poddar och inlägg. De flesta tjänar, om ens något, så ganska lite. Jag tjänar inte alls mycket till exempel. Men så har jag inte hundratusentals följare heller. Men jag jobbar på ändå.

Men tillbaks till smal som ett spett. Ja, de flesta influencers ÄR smala. Det är modet nu. Vi är tillbaka till utstickande knotor. Höfterna ska vara vassa, nyckelbenen sticka ut, ryggraden synas tydligt, om inte kindkotorna inte redan sticker ut så gör man det med hjälp av fillers osv. Ett mode vi sett förut. Det kallades Heroin chic tidigare. Kropparna nu är desamma, men makeupen annorlunda för nu ska man vara glänsande som en säl i ansiktet ,så man ser kanske inte lika drogchic ut som Kate Moss gjorde på sin tid när det skulle vara matt, mörkt och skuggigt runt ögonen. Inga blanka sälar så långt ögat nådde. Såvida man inte applicerade lite glitter. Men det var inget ”glass skin”. Men kropparna var magra då och de är magra nu. Kim Kardashian med smal midja och stor rumpa, och andra kurvor är woke och ute. Tunn är inne.

I ”Smalast vinner” diskuteras kroppar(jag har som sagt inte sett det här programmet heller) och hur unga påverkas av influencers som till exempel de i Girls of Stockholm. Kvinnors kroppar är alltid ett hett ämne. När jag var liten bantade alla mammor. Jag har fått kommentarer om min kropp hela livet. Från när jag var liten och för smal, till när jag blev tonåring och för tjock, och nu när jag som vuxen är fet. Jag lyssnade och tog till mig. Jag ville bli smal. De där kilona som kom med hormonerna i tonåren(och som var grunden till lipödemet) skulle bort. Det trampades på motionscykel, bantades med Josefina, jag var ute och sprang, jag fastade och allt vad jag gjorde för att bli smal. Allt utan influencers. Det räckte med alla runt en. Kompisar, mammor ,storasystrar, tjejerna i Veckorevyn och de man såg på tv och film. Smalhetsen fanns redan för hundratals år sedan när man skulle snöras in i korsetter för att bli ännu smalare än man redan var. Allt är inte influencers fel. Visst är det mer tillgängligt nu, det är bara att scrolla i sociala medier så blir man påverkad. Men vi har alltid blivit det.

Jag har fått kommentarer på stan redan innan jag var fet. Folk som viskade ”hon skulle vara söt om hon var smalare”. Ett ex gjorde slut för att jag gick upp i vikt. Han var stolt över mig i början sa han, men inte sen. Jag har inte behövt influencers för att må dåligt över min kropp. Det har folk runt mig skött. Det har även nyhetstidningarna skött. När jag idag läste om skribenterna spottar och mår illa av influencers smalhet och smalhets, så är det bara att scrolla neråt för att sen läsa om ”Graaf gick ner i vikt på ett superenkelt sätt”. Det är tips om hur man lättast går ner några kilo till påsk. Hur man ska börja nu för att gå ner till midsommar. Osv i all oändlighet. Det blir så jävla skevt. Jag fattar att all bantningspropaganda säljer och tidningar behöver pengar för att överleva. Det är bara så sjukt att kvinnors kroppar är så big business. Och ja, jag skiter helt i männens kroppar nu. De slipper undan mer än kvinnor och flickor, så är det bara.

Smala kvinnor får skit för att de är för smala. Tjocka kvinnor får skit för att de är för tjocka (många älskar verkligen att hata tjockisar, och tror på riktigt att man vill influera andra att också bli tjocka. Folk ÄR dumma i huvudet på riktigt) och sen de tjocka som gått ner i vikt får skit om de inte gjort det på rätt sätt. Som till exempel genom gastric bypass eller Ozempic. Är man inte lagom får man skit. Jag blir så jävla trött på världen emellanåt.

Om det här vore en krönika hade jag vinklat den mer, putsat mer osv, men nu är det bara ett inlägg rakt upp och ner om saker som snurrar i mitt huvud just nu. Oredigerat och irriterat. Det var anledningen till att jag började blogga – det vill säga att få ur mig lite tankar och känslor mer än bara på papper. Ibland bara måste man ventilera och det är så mycket som vill ut.
Men nu ska jag till tandhygienisten. Livet rullar på.
Kram på er