Kommentarer på: Jag har lite svårt att se ljuset i coronatunneln idag

Av: Camilla

Camilla — Thu, 04 Jun 2020 14:43:53 +0000

Har i Peru har vi suttit i total lockdown i sisadar 80 dagar nu, vi har bara fatt ga till narmsta matvaruaffar/apotek/bank (forutom sondagar da vi inte far ha nasan utanfor dorren) och overallt finns det polis och militar bevapnade med automatvapen. Det har tart nagot enormt pa psyket att inte kunna traffa mina vanner, ta en liten fonstershopping eller bara ta en promenad. Igar togs ett beslut om att man far ta promenader eller jogga max 3km fran sitt egna hem och jag borjade nastan grata av lycka. Vi har tur som har ett stort hus med tradgard och takterrass har sa jag borde inte klaga, men det har anda verkligen kants piss att sitta och ruttna bort da allt varit stangt och man inte ens kunnat kopa malarfarg och liknande for att renovera lite hemma eller plantera nagra vaxter. Haller tummarna for att ett vaccin snart ska vara tillgangligt.

Av: louise

louise — Wed, 03 Jun 2020 23:08:24 +0000

Som svar på Knix. Jag förstår att folk känner sig ensamma och isolerade och hur det tär på psyket. Jag förstår också att man vill träffa nära och kära - det vill vi alla. Sen kan man ju som sagt välja att göra det på ett vettigt sätt. Jag försöker att inte döma för hårt, men en del ÄR korkade. Att vilja ha mänsklig kontakt är helt naturligt och som tur är har de flesta (de som är friska) sluppit några längre karantänperioder i Sverige. Jag förstår att du om någon måste vara ännu tröttade på eländet än vi som inte har daglig kontakt med sjukdomen. Vi andra som kan stänga av på ett annat sätt. Kämpa på. Kram

Av: Knix

Knix — Wed, 03 Jun 2020 22:57:31 +0000

Jag jobbar med Covid-19 patienter… och jag är innerligt trött både fysiskt och psykiskt. De enda jag träffar är sjuka, eller kolleger- vilket börjar bli samma sak. Jag har ätit middag mer med Anders Tegnell på tvn de senaste månaderna än jag har sett mina vänners ansikten, och rent ärligt det spökar. Jag känner mig helt isolerad och behöver snart något socialt innan jag går under mentalt i mina mardrömmar, sömnsvårigheter och stress. Jag förstår att folk börjar lätta på restriktionerna, men gör det smart. Utomhus och begränsat med vilka man träffar, inga kramar och bara om man känner sig helt frisk. Jag längtar till den dagen jag får krama mina syskonbarn igen, eller min mormor, och jag önskar så att det är över. Men försök att inte döma alla som bryter restriktionerna för hårt- ofrivillig ensamhet är mentalt påfrestande och leder till en för tidig död. Samtalen till självmordslinjen har ökat markant för att folk känner sig ensamma….

Av: louise

louise — Tue, 02 Jun 2020 22:06:51 +0000

Som svar på Helena i Västerås. Ja det är skön att slippa sitta inne i en liten lägenhet nu när man måste vara hemma. Jag kommer också att följa rekommendationerna. Det vore kul att få åka till Stockholm och träffa vänner, men det får komma när det kommer helt enkelt.

Av: louise

louise — Tue, 02 Jun 2020 22:05:07 +0000

Som svar på Mirjam. Ja det är bara att inse att det mesta är inställt i år och så får vi komma igen nästa år. Hoppas dock att alla nötter som beter sig korkat och skiter i avstånd osv kommer till insikt. Men jag tvivlar. Är man dum så är man. Kram Mirjam

Av: louise

louise — Tue, 02 Jun 2020 22:02:52 +0000

Som svar på Andrea. Du är en hjälte, och jag kan inte ens tänka mig hur hemskt det måste vara att ha all utrustning på sig när man ska jobba. Även om de tär för att skydda är det ju så mycket bökigare. Det är bara att tänka hur vanligt folk i Sverige hade klagat om man var tvungen att ha munskydd. Jag kan inte heller förstå hur dumma i huvudet folk faktiskt är. fortfarande. Att de tror att nu bara för att solen lyser så kan man skita i alla restriktioner. Idioter! Jag hoppas för din och allas skull att det här snart är över så vi kan leva normala liv igen. Kämpa på kära du! Kram!

Av: louise

louise — Tue, 02 Jun 2020 21:59:25 +0000

Som svar på Helene. Usch ja, vi är många som ber om att det snart ska ta slut :(

Av: louise

louise — Tue, 02 Jun 2020 20:12:20 +0000

Som svar på Tess. Så härligt att ha den möjligheten och jag fattar att det måste kännas skitkonstigt att liksom bli ”förvisad”. Jag träffade mamma och pappa 17 april på mammas 75årsdag, men jag velade i en vecka först och hade dåligt samvete. Men jag och Thomas träffar iofs inga andra än hans barn i 4 dagar var 13e dag. Och när vi handlar. Dock noga med avstånd då. Hatar den här skiten

Av: Tess

Tess — Tue, 02 Jun 2020 20:07:13 +0000

Det är hemskt!! Jag hade turen att kunna besöka mina föräldrar i några dagar. De har ett gästhus (med toalett) och då det skulle bli fint väder så kunde vi göra allt utomhus (på behörigt avstånd). De är så gulliga och har servat mig med mat utomhus så att vi inte ska ungås inne. Idag blev dock inte vädret som tänkt…. iskallt så jag fick gå till gästhuset och de gick in för att kika på tv. Känns sååå konstigt men så klart nödvändigt! Men glad det gick att lösa ändå så jag fick ombyte från lyan i Stockholm. Hoppas verkligen detta SKITRN är över snart och att inga fler ska behöva sätta livet till :(((

Av: Helene

Helene — Tue, 02 Jun 2020 18:16:03 +0000

Jobbar på ett sjukhus i Stockholm och åker i trång tunnelbana varje dag, hemskt! Jobbar administrativt och går omvägar förbi covid avdelningarna och ber att det snart är slut.