Varför är du så tjock?

Grubbel grubbel

”Varför är du så tjock?” Det är en fråga som är skitjobbig att få. Den ställs ofta av barn och jag har fått den ganska många gånger. Jag mår alltid lite dåligt av de där orden. Senast jag fick frågan var för några veckor sedan. Jag svarade först..öh…uhm..jag har väl ätit för mycket. Sen sa jag att jo det är på grund av en sjukdom tror jag (Lipödem) som gör att jag har så tjocka ben. – Och mage! fyllde hon i…
Ja den är också tjock. Jag berättade att jag är lite ledsen över det. Sen pratade vi inte så mycket mer om det. Vad säger man till en sexåring liksom?

Men inombords har en monolog fortsatt. Jag har känt att nej jag är en dålig bloggare och eventuell förebild om jag skriver om mina negativa tankar. För det är mest tjocka tjejer som trivs med sin vikt som syns i mina sociala kanaler. De visar sig i underkläder på Instagram och känner sig jättefina trots övervikt. Då känner jag mig som en förrädare. För jag känner inte fin alls, och har till och med börjat fundera över operation igen. Förmodligen för att flera av mina vänner lyckats gå ner i vikt på olika sätt på sistone. Jag är en av få tjockisar kvar. Tjockast i släkten och bland de tjockaste i vänskapskretsen. Det är skitjobbigt. Jag är glad för vännernas nyfunna slankhet, tro inte annat, men visst blir jag avundsjuk och än mer medveten om hur jag själv ser ut när de pratar om att de inte kan ha sina gamla kläder längre. Det kan inte jag heller, fast på andra hållet.

Igår var jag inne på Zara och tänkte som alltid att vilken otrolig känsla det måste vara att komma in i en butik och kunna välja vad man tycker är snyggt, inte bara gå på den lilla klicken av plagg man kommer i och välja utifrån det. Utan få hela kakan liksom! Jag minns inte den känslan. Jag vill känna den igen.

Jag var även på anställningsintervju igår. Jag såg stolarna. Smala med otäcka armstöd som skär in i mina sidor. Första stolen gjorde ont. Jag flyttade till en annan som också klämde, men som inte gjorde ont i alla fall. Det är inte första gånger jag sitter i en stol gjord för smala och som gör ont på mig under en anställningsintervju. Jag försöker att inte tänka på det, men redan där finns risken att man känner sig lite dum och fel. Nu spottade jag ändå upp mig och jag tror inte det märktes hur jag kände mig i den där smala stolen.

För jag har gått upp i vikt på sistone. Jag hatar det. Verkligen. Jag skäms och känner att jag drar mig undan lite. Jag grubblar och grubblar. Det var tid för läkarbesök i måndags och jag tänkte då ta upp det här med vikt bland annat. Prata om lipödem. För jag tänker att om jag har det (väldigt troligt) så hjälper kanske inte gastric bypass. Jag blir kanske skitsmal upptill och med stor rumpa och tjocka ben. Tjusigt. Som en slags cellulittjock, blond Kardashian eller så.

Och så funderar jag över sköldkörteln. Jag har hört någonstans att problem med den och lipödem kan höra ihop. Någon som vet?

Jag vill inte vara tjock mer nu. Jag vill bli frisk, start och snyggare. Inte grubbla över min kroppsform, jag har annat att göra liksom. Vi får väl se om läkaren kan hjälpa mig på rätt väg (besöket i går blev inställt pga sjuka barn). Och nej, jag vill INTE få råd om Viktväktarna, iTrim och liknande. Hade jag velat det hade jag redan gått där. Jag har varit med i vv dessutom. Men alla jag känner som gått ner av sånt har gått upp igen. Så tack, men nej tack. Andra får göra som de vill. Jag skriver bara av mig här nu. Fast frågan om sköldkörtel och lipödem får ni gärna svara på.

Här har ni även en liten förklaring till något färre provbilder. Jag känner mig inte fin helt enkelt. Bara tjockfläbbig.

Det var dagens ärliga tankar.
Kram på er!

 

Kolla mer

39 comments

  1. Hej! Jag tycker du är väldigt modig som tar upp sånt här, det är inte lätt att vara utanför norm. Jag har en autistisk bonusdotter som gärna pratar om hur mycket någon eller något väger, vi har pratat flera gånger om att jag inte tycker man pratar om vikt utan hur någon är istället. Härom dagen sa hon då ”men du är ju så mjuk och mysig”. Så ibland är det nog inte för att vara ”sån” utan för att man kanske har andra funderingar? Jag tycker själv det är sjukt jobbigt när människor pratar om tjocka som ”duktiga om de går ner”, vi andra då? Vi som inte går ner? Är vi bara värdelösa?

    Vad gäller sköldkörtel så är det bra att kolla den, särskilt om du har huvudvärk, lite deppig, trött etc. På tex http://skoldkortelforbundet.se/ kan du läsa om symptom. Sen är det ingen mirakelkur till att bli smal men man kan ju må bättre på vägen.

    Lycka till ! Och vet att jag tycker din blogg är väldigt trevlig.

    1. Ja gud ja, barn gör det ju inte för att vara elaka, det menar jag inte alls. De bara funderar. Rakt och ärligt. Men det får också mina tankar att gå igång.
      Och ja, att gå ner i vikt är nog bland det finaste man kan göra. Det man får flest komplimanger för.
      Jag ska absolut be dem att ta prover igen. Jag har legat på gränsen tidigare och då får man ingen hjälp. Så vi får se vad läkaren säger den 17e. Jag har en hel novell med frågor 😀
      Tack och kram!

  2. Nää…va sorgligt det låter så klart att jag likadant som du , hade velat vara smal. Innerst inne….De kan jag inte heller sticka under stol med. Men det är så svårt!!
    Jag har underfunktion i min sköldkörtel-vet inte om en kan skylla på det? Iofs kan jag göra så gott som allt jag vill- typ inte handla vilka kläder som helst men annars. Jag yogar har ett städjobb plus jobb i en mataffär.
    Så jag rör mig mycket!
    Fattar inte vad felet är?
    Jobbigt att vi ska vara ledsna och nere för detta egentligen.
    Jag har ju ingen dödlig sjukdom så jag borde inte jämra mig.
    Men det går i vågor för mig- ibland tycker jag att det är ok som det är -ibland inte.
    Vet inte om gastric-op. är lösningen heller. Träffade en man på jobbet som skulle operera tillbaka sig. Han tappade hår ,tänder, dåliga naglar och tuppade av då och då pga. op.
    Då blev jag rädd!!
    Oj va långt detta blev!! Många kramar till dig från mig och hoppas du kommer på en lösning att må bättre // Marita

  3. Förstår att det känns när någon frågar varför du är tjock men då tänker jag ner hur vuxna pratar med barn? Vad är tjockt? Normalt? Jag har två nära vänner som gjort operationen och dom är idag lika överviktiga som innan. Inte alltid det hjälper. Se på Loulou på biggest loser. Man måste först ta reda på varför man är överviktig och rätta till det, i ditt fall kanske lipödem påverkar och i mitt fall är det fel kost och alkohol och för lite träning. Jag äter nu bra och dricker vin max 1 gångi månaden och kör cardioträning 60 minuter 3 ggr i veckan. Nu har det börjat vända. Använder appen viktklubb för att hålla koll på kalorierna. Kanske prata med någon PT och få lite råd. Lofsangruppen vid Mariatorget är jätteduktiga. Fick hjälp där med hur jag ska tänka kring framförallt kosten och vad som kan göra att jag inte går ner i vikt.
    Kram

  4. Åh 🙁 Det här inlägget gjorde ont att läsa. Jag får upp en massa tankar, en massa ”råd” både kring dieter, självrespekt (att jag tycker du är jättefin) och vad man bör säga till barn men vet att det är inte det du vill höra.
    Jag har ju 4-5 kg som jag skulle kunna tänka mej att gå ner, 4-5 kg som jag börjar lära mej acceptera men jag har ofta tänkt att det är klart att det känns övermäktigt när det handlar om att gå ner 30-40 kg (säger inte att du har det till ”normalvikt”, bara att jag tänkt så om människor som tjocka.
    Precis som Filippa ovan skrev så ligger det så mkt värderingar i det här med kroppsform. Folk som går ner är duktiga, de som gått ner är fina osv… och motsatsen blir då? Tjock/ fet blir synonymer med ful trots att det inte alls är så. Tjocka ses som ohälsosamma trots att man kan vara precis lika ohälsosam som smal.
    Mitt enda råd blir att prata med de professionella. Läkare och kuratorer.
    Jag känner stor motvilja mot operation, det är förenat med stora risker och jag har sett så många fått problem men det där avgör du och läkare bättre tillsammans.
    Stor kram <3

  5. Jag tycker att detta inlägg var exakt vad man behöver höra och prata om.
    Har själv varit överviktig och vägde som mest 98kg (då var jag 18 år).

    Fick magkatarr o förlorade en massa kilo.

    Jag tycker att mjuka människor är otroligt vackra. De är oxå oftast snällare I sitt beteende, mer ödmjuka.
    När jag har vänner som gått ner i vikt så har jag ofta tänkt just på de ord vissa säger… Fan vad snygg du blivit etc.

    Själv så försöker jag poängtera att de var det även innan viktnedgång ❤️

    Tack för att du delar med dig.
    Stor kram ❤️

  6. Lillan, varför ska man bara skriva om allt som är rosenrött i livet???? Jag är så tacksam över att du tar upp andra saker oxå, som faktiskt finns i livet, men som man kan känna obehag över!!!

    Jag vet hur det är att vara störst i vänskapskretsen! Hur man slitit och dragit i kläderna när man träffats, för att gömma ”volangerna”, hur klumpig man känt sig då man på 90 -talet klämde in så många det gick i en bil för att alla skulle få plats till discot. Att sitta i någons knä i bilen fanns inte på min världskarta. Oftast var det direkt att jag fick sitta fram, då jag var störst. Tack som fan, liksom!

    Jag har hypotyreos, överskott av sköldkörtel hormon (giftstruma). Innan jag gick till läkaren hade jag rasat 12 kg i vikt. Jag märkte det knappt själv, då jag mådde så dåligt av alla symptom. Men andra talade om hur mina jeans hängde som Gällivarehäng i baken!! Men efter ett besök på vågen insåg jag det!
    Nu har jag ätit medicin i 1½ år och väntar på en ny läkartid, då det ska utredas om jag ska operera bort sköldkörteln eller inte.

    Men det jag vill komma till att medicinen har gjort att jag gått upp så mycket i vikt att jag mår SKITDÅLIGT!!!
    Jag håller igen med gotter, läsk och annat gött. Jag köpte mig en motionscykel och har trampat 45 min/ dag i 4 månader nu, men inget händer! INGENTING!!!
    ALDRIG har jag haft så stora storlekar i kläder som jag har nu!
    Har gått från storlek 42/44 till 50 på mindre än ett år!!!
    Men Lillan, vi VET att det är en sjukdom som gör att vi är stora och inte kan gå ner i vikt!
    Vad andra tycker är jobbigt som fasen att höra, men den som inte varit där vi är, har svårt att förstå och det är hemskt att oförståelse ska ha en så stor innebörd!

    Även jag har funderat mycket på att operera mig, då 2 närstående har gjort det.
    Men du. Dom är faktiskt inte lyckligare nu än innan. Snarare tvärtom!
    En gjorde operationen för 5 år sedan och ser sig själv som tjock fortfarande!
    Hon är visst glad att kunna köpa kläder som ”alla andra”, men fan vad hon får jobba för att hålla vikten! Dagliga promenader och gymbesök, äter hon för mycket har hon ont och vrider sig i plågor då hon kan få en ”dumping”.
    Vikten försvinner snabbt, men hjärnan hänger ju inte med!
    Och det drar mer med sig!
    Vem vill tappa håret och bli tunnhårig, som många blir efter en bypass operation? TYVÄRR inget läkarna talar om!
    Jag vill inte operera mig, då det inte finns några rön hur kroppen reagerar vid åldrandet efter en operation!

    Ja, det kan finnas samband mellan sköldkörtelproblem och Lipödem!
    Om man har underskott av sköldkörtelhormon (Hypotyreos).
    Hittade en artikel om det..
    https://www.allers.se/lipodem-behandling/

    Va rädd om dig!!!
    Kramen

  7. Du får känna så! Skitjobbigt när inte kropp och huvud är överrens. Fick inte igen fjolårets nya dyra vinterjacka imorse och kände mig fruktansvärt misslyckad. Utbrändhet och sjukakrivning bakom viktuppgången men ändå skammar jag mig själv. Googlade nya jackor på lunchen och vet du vad min första tanke var- hm undrar om Louise lagt ut något inspirerande om snygga jackor. Du är en förebild i med- och motgång.

  8. Hej,
    jag vet inte alls om lipödem och sköldkörtelproblem kan hänga ihop men om du misstänker sköldkörtelproblem gå till vårdcentralen och be dem ta ett blodprov för det. Tyvärr går man ju inte ned i vikt när man börjar med medicinen men i alla fall försvann alla mina andra symptom såsom trötthet, ryggvärk, hårproblem och en smygande känsla av depression.

    Kramar Sara

  9. Vill bara skicka en stor kram till dig. Har läst din blogg i flera år och hoppas verkligen att du ska hitta en väg som passar DIG. Jag tror det är viktigt att jobba med insidan och att det kommer vara avgörande för vilken väg du väljer. Tex vid en operation är det nog minst lika viktigt att jobba med mentaliteten och inställningen till mat och kost. Har en nära vän som opererat sig men nu tyvärr efter en depression är på väg att gå upp i kilon igen.
    Var hård med vården och se till så att de hjälper dig med prover etc. Det är du värd!

  10. Egentligen är det väl ganska sjukt att ett barn frågar varför man är tjock? Vad svarar man tillbaks, jadu, varför är du smal? Alla människor ser olika ut. Så är det. Det ska iaf jag lära min son.
    Undrar vad föräldrarna säger till sina barn egentligen när dom frågar varför man är tjock. Visserligen är dom bara barn och barn frågar om allt. Men antar ett en smal person aldrig fått frågan varför han/hon är smal.
    Jag tycker du är superfin, du ser så ung och fräsch ut. Jag är 26 och tycker du ser ut att vara i min ålder. Men jag förstår hur du känner dig. Är själv överviktig och kämpar på med vv nu för andra gången. Förra gången gick jag ner ca 15kg. sen blev jag gravid och gick upp allt. Ångrar mig som sjutton att jag inte höll i pointsräknandet. Då hade jag varit smal nu. Så det är väl lite som du skrev, man går upp igen. Iaf så fort man släpper taget lite. Så antar att jag får kämpa som sjutton med vv och hålla i det hela livet för att hålla vikten. Men är livrädd för operation, så just nu känns det som ända sättet för mig.

  11. Tror inte att operation är lösningen på allt. Ursprungsproblemen till viktuppgången tas inte hänsyn till och finns kvar efter operationen. Detta kan leda till annat missbruk eller fortsatt användande av maten som tröst, belöning alt överätande. Jag tror att hålla koll på kaloriintaget varje dag och minska ca 1000 kalorier/dag alt, ca 500 kalorier vilket ger 1- 0.5 kg varje vecka i viktminskning. Detta i kombination med mera rörelse. (Även proffesionell hjälp kanske behövs i vissa fall.) Jag säger inte att det är lätt, väger själv 40 kg för mycket och kämpar och har kämpat många gånger. Har tusen olika ursäkter och blundar framför spegeln. Vet allt om mat och vad som är bra och inte att äta. Vet att det inte finns någon genväg och nu har jag tagit tag i mig igen och anmält mig till viktklubb.Där får jag hjälp att äta rätt mängd mat och att jag kan äta allt och att det inte finns några förbud. Tror det tänket är mer rätt än förbud och håller i längden.Tänker på att hungern går över efter magsäcken vant sig med mindre mat och att jag måste lära mig att jag inte kan äta så stora portioner som jag gjort förut. Det fungerar och jag mår redan bättre efter 2 veckor. Ville bara dela med mig lite av mina tankar. Kände igen mig så väl i dina ord och känslan av att dra sig undan, kläderna sitter inte bra och egentligen är jag precis som du en social och rolig tjej. Det blir en ond spiral. Vore kul om du gjorde mig sällskap på resan i viktklubb, så kan vi peppa varandra!

  12. Kommer att tänka på biggest loser VIP. Om du vill få hjälp att kolla din hälsa och få hjälp av proffs så kan det vara ett alternativ kanske? Du är ju välkänd bloggare och borde platsa där! Jag älskar programmet och skulle gärna följa din resa! Sen tycker jag också genuint illa om synen och attityden på överviktiga eftersom hjärtat och människan ALLTID är viktigast men du frågade om tips och jag tänker att det inte hjälper dig att nå ditt mål genom att skicka miljoner cyberkramar.. fast stor kram ändå!

  13. Jag vet precis hur det känns. Jag var rätt så stor förr om åren och jag provade allt. Gick ner 11 kg med vv men sen hände nåt och jag gick upp det dubbla..
    Sen har jag testat diverse dieter och till slut en dietist.
    Men när inte det funkade gick jag till vårdcentralen och bad om en gastric bypass.
    Jag tänkte att nu får jag nog göra ett val. Antingen gör jag en op eller så är jag tjock (kanske till och med ännu tjockare) resten av livet. ”Jag kommer aldrig gå ner i vikt utan hjälp när jag inte lyckats under dess år.”
    Jag gjorde en op och det har jag inte ångrat. Jag är inte ”smal” idag men jag trivs med mig själv och kan ha kläder och röra mig.
    Alla gör som de vill men jag ville bara berätta min story.
    PS. Även fast du inte känner dig fin så tycker jag (och många fler) att du är jättesnygg!
    Kram från Anna

  14. Fina du, jag känner igen mig i allt du skriver. Det är svåra beslut att fatta om en operation. Men jag valde efter 30 år av diethets och viktuppgång att göra en gastric sleeve för ett och ett halvt år sedan. Har aldrig ångrat mig även om det är tufft ibland. Jag har fått många hälsovinster och upplever att jag lever ett annat mer aktivt liv än förut. Det handlar inte bara om att köpa kläder i mindre storlek utan andra dagliga situationer som du beskriver, typ för små stolar eller trånga utrymmen där man känner sig extra stor. Framförallt har jag mer ork och vill göra saker mer än förut. Jag har följt dig i många år och gillar dig och din blogg. Du har så sunda åsikter. Håller tummarna att du får hjälp. Kram❤️

  15. Skickar en kram o täckfärg din ärlighet.
    Är själv på all time high efter att ha tappat kontrollen på mina hälsofaktorer under en period med kraftig stress och på gränsen till utmattning. Jag har genom Företagshälsan fått samtalsstöd och några verktyg att lätta stressen och dess effekter, för att vända min hälsa, som jag tycker är viktigare än vikten, har jag nu tagit hjälp av Mammafitness PT online för kostrådgivning, måltidsplaner och träningsupplägg. Jag tror tyvärr inte på operation.
    Lycka till, du förtjänar att må bra tjejen kram Anna

  16. Jag har hypotyreos och fibromyalgi och mår jäkligt dåligt ibland. Tycker mycket av det du beskriver laddar in. Har träffat många med liknade diagnoser och flera av dem som gjort gb. Ingen mådde bättre. Tycker absolut det kan vara ert alternativ om du vill det men då måste oxå huvudet få vara med på resan.
    Mycket viktigt är iaf att bli ordentligt undersökt och lyssna på av en läkare som har tid! Det är steg ett till att gå vidare. Vet att det är svårt men inget går att lösa på en kvart och med ett blodprov.
    Kram!

  17. Hej!
    Denna texten sved…. särskilt eftersom jag känner igen mig. Kunde vara jag som skrev den….
    Så därför har jag inga tips på hur man gör. För jag har storlek 54 och fasen inte hur man gör.
    Det jag vill med min kommentar är att skriva att du inte är ensam. Jag kan inte handla i fysisk affär i Sverige, ingen sätter sig sidan om mig på bussen och jag känner mig också fet.
    Men vet du vad… din blogg har sedan länge varit en ”frizon” där jag känner mig som en i mängden.
    Jag förstår att du inte alltid orkar peppa alla andra. Så nu vill jag (vi!) peppa dig!
    Alla fina kommentarer på bloggen genom åren (japp har läst lääääänge) visar vilka fina människor vi ”överviktiga” är.
    Inget av detta är en riktig tröst när man känner sig skit, det förstår jag.
    Glöm inte att du inte är ensam om dina känslor!!!
    Kram

  18. Fina fina Louise!!
    Jag läser ofta din blogg men kommenterar nästan aldrig. Jag känner igen mig i det du skriver. Jag var kraftigt överviktig i tonåren och fram till 20 års ålder. Min vikt pendlade rejält upp och ner. Många år senare fick jag veta att jag har underfunktion i sköldkörteln. När jag fick medicin så balanserade sig min vikt. Även mycket stress och trauman under hela livet har påverkat min vikt.

    Jag förstår om du tappar modet och känner dig usel. Men du är faktiskt otroligt vacker!!Du har ett glow och väldigt bra stil! Jag önskar att jag hade lite av din utstrålning..

    Stå på dig i kontakt med sjukvården så att dom utreder dig och din hälsa grundligt.

    Tack för en underbar blogg!
    Kram❤

  19. Tror att kombinera 5:2 med periodisk fasta 16:8 är effektivt.
    Man äter ”som vanligt” i 5 dagar och 500 kcal i två dagar (5:2) samtidigt som man har ett ätfönster mellan 12-20 (16:8). Tiden mellan 20-12 så fastar man (alla dagar)och då hinner kroppen att förbränna kalorier under natt och förmiddag.
    Man äter alltså inget mellan 20 på kvällen och 12 på förmiddagen och startar sitt första mål med lunch – detta leder till ökad fettförbränning. Tre mål/dag brukar man säga att man ska äta under periodisk fasta – inga mellamål (småätande bromsar viktminskning) utan man ska äta sina tre mål när man är hungrig och då äta så att man är nöjd. Även om man ska äta ”som vanligt” i 5 dagar så kan man ändå tänka på att helt utesluta socker och snabba kolhydrater (bröd, pasta, ris osv), dra ner på mejeriprodukter (mjölksocker), äta frukt undantagsvis och istället äta bär, ”ovan jord”-grönsaker, kött, fisk osv. Sen säger man även att man ska äta olika mängd kalorier per dag och vid olika tidpunkter för att kroppen ska ha olika förutsättningar att jobba med.
    Är man extra hungrig vid något ät-tillfälle då ätfönstret är öppet så kan man äta något som är mer fett, ex en klick riktigt örtsmör till köttet, bär med vispad grädde eller liknade. Om man vill ta det lugnt i början så kan man testa periodisk fasta att börja med så att man hinner vänja sig med fastan mellan 20-12 och sedan när man gjort det även tillämpa 5:2. Ur fettförbränningsynpunkt så är det bäst att träna före måltiderna. Jag älskar att cykla, bor centralt (Malmö) och cyklar överallt vilket är ett jättebra sätt att röra på sig och även bygga stora muskelgrupper i benen som hjälper till att förbränna i vila. Det är verkligen ett starkt tips – cykla en runda varje dag. Helt underbart skönt, man kommer fram snabbt och kan ställa ifrån sig cykeln överallt.Ekonomiskt och miljövänligt är det också.

  20. Tillägg: Riktig cykel ska det vara (ej träningscykel)så att man får upp flåset i motvind och backar och får variationen med att cykla och stoppa/stanna vid rödljus osv emellanåt.

  21. Förlåt såg nu att du inte ville ha råd om metoder.
    Jag har haft underfunktion i sköldkörteln i ca 15 år och upplever inte att Levaxin gjort något med vikten.

  22. Åh vad jag känner igen mig. Men för 1,5 år sedan fick jag nog av att vara störst i gänget. La om min kost, räknade kalorier, var jättepetig med vad jag stoppade i mig. Men åt riktig mat, ingen svältkost. Jag började styrketräna, första 3 månaderna var det bara roddmaskinen som gällde, sedan började jag lägga på vikter och då tappade jag flera kilo. Är 53 år och har haft värk i kroppen i flera år, idag efter 16 kilos viktnedgång äter jag inga smärtstillande. Tackar styrketräningen för det. Det är inte lätt att gå ner i vikt, men det går. Snälla operera dig inte, vet flera som inte mår bra efter det.

  23. Louise,
    Det är absolut ok att tänka som du gör. Vi som följer din blogg gör ju det därför att vi beundrar dig som tar upp de här viktiga frågorna. Och du märker på kommentarerna att igenkänningen är stor bland oss!

    Sen tror jag inte ”smala” (fast jag värjer mig i princip mot att definiera någon enda människa efter kropp) har det så där lätt som vi tror. De ser andra skavanker. Min pinnsmala kompis hade aldrig shorts för hon hade ”så knotiga knän”.

    Skillnaden mellan henne och mig är och förblir enbart det medicinska: när våra kroppar tar stryk av vår vikt.

    Alla andra skillnader är oss påklistrade. För varje dag blir jag mer och mer varse hur min upplevda fulhet och tjocklek lett till självpåtagna begränsningar och hämningar. Det är sorgligt.

    Vad du gör genom din blogg är att förmedla glädje kring kropp och utseende. Men till skillnad från många andra bloggar ger du oss också människan bakom bloggen. Det är henne vi gillar och följer!

  24. Min mamma hade problem med sköldkörteln och rasade i vikt (inte på ett bra sätt). Läkaren sa då att när sköldkörteln inte fungerar som den ska så kan den antingen överproducera eller underproducera, dvs antingen så rasar man i vikt eller så blir man större. Så sköldkörteln är alltid bra att kolla upp.

    Jag blir så berörd av ditt inlägg och känner så väl igen mig. Jag måste bara få säga att du duger precis som du är. Sen är det en annan grej att vilja vara slankare, vad du väljer att göra eller inte göra med din kropp är ditt val men försök att påminna dig om att du är en lika bra människa nu som du kommer att vara som smal. En del verkar tro att en smalare kropp innebär en direktbiljett till lycka, men så är det inte. Det är skit att vårt samhälle är så centrerat runt smalhet, personen som designade dessa stolar exempelvis kan ju aldrig ens ha tänkt på hur någon annan en han sitter i den.

    Jag hoppas att du kan hitta en metod som du tycker om och som hjälper dig med det du vill!

  25. Hej Louise. Vill bara säga att jag gillar din blogg så mycket. Härligt att få läsa en blogg av en ”vanlig/normal” kvinna. Vad som nu är normalt… Hoppas allt löser sig till det bästa för dej. Och var glad att du varit på anställningsintervju då är du ju en bland de utvalda☺. Lycka till med allt!

  26. Det är så SVÅRT men det är maten som är problemet. Fika, godis, drinkar men också bröd och pasta, alla mjölkprodukter och färdigmat/utemat ska bort. Inte överäta utan hålla normala portioner. Inte ”unna sig”på helger eller högtider. Jag brukar tänka: vill du äta bulle i 30 sek eller vill du behålla vikten/hälsan/ glädjen som kommer med framstegen. Man måste ha järnvilja och hålla koll jämt – som en nykter alkoholist. Gå tillbaka till rutiner så fort man man halkar. Inte deppa över misslyckanden. Tips: se ”sockerfilmen” finns nog ännu på svt play för en mental kickstart! Jag hejjar på dig! Det går! Träning är inte så noga för viktnedgång. Promenera lite då och då. Med träning kommer massa andra fördelar och jag tränar också men det gjorde jag inte i början av viktnedgången. Det kom senare.

  27. För det första så tycker jag att det är viktigt att försöka lära barnen att tjock inte ska vara ett laddat ord. För många små barn är det inte det, det är helt enkelt bara en kroppstyp. Det är vi vuxna som hela tiden gör det laddat och negativt, vilket är jävligt synd.

    Jag gjorde en överviktsoperation i april i år och det enda jag ångrar är att jag inte gjorde den tidigare. Vem vet, om fem-tio år kanske jag väger över 100 kilo igen det finns ju aldrig några garantier. Men just nu mår jag jättebra. Hör gärna av dig om du har några tankar eller frågor kring operation.

  28. Inser att du skrev att du inte vill ha tips, men jag vill bara berätta för er alla att det är möjligt att gå ner i vikt utan dyra klubbar, gym och produkter. Och att viktnedgång för många av oss inte är ett ”projekt” som blir färdigt. Jag har inte smal kroppstyp, jag måste jobba jättehårt för resultatet.

    1. Nu verkar det som vissa är bara gått till sin familjeläkare, bett om att få en GP operation och sedan blivit opererade. I vårt landsting är det en låååång väg fram till en ev operation även för de med över 40 i BMI, man kräver kostförändring och motion på minst 10000 steg i 3 – 6 månader för att ens komma på introduktionssamtal på Överviktsenheten. (även de med medicinska följdsjukdomar pga av övervikten). Det har varit så många som återgått till gamla vanor/vikt att de tvingats skärpa kraven.

  29. Din blogg har varit dämpad länge. Förstår att det känns tungt för dig. Du skriver att du inte vill ha råd, det respekterar jag, men nånting måste du göra.

    Du har skrivit tidigare att du lider av IBS. Det finns hjälp. Leta på fodmap, där har du en lista över bra och dålig mat för IBS-magar. Det fungerar JÄTTEBRA + att det är riktig mat. Inte mackor, pasta eller ersättningsprodukter. Det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater, a och o är att läsa på och förstå hur maten fungerar i kroppen. Äter du riktig mat kommer du att gå ner i vikt! Jag har provat fodmap och på bara några få dagar blev magen lugn och fin, inget rusa till toa så fort jag ätit något. Det hjälper!

  30. Jag jobbar med barn och får ibland frågan varför jag är tjock, har så stor rumpa/mage etc. Jag brukar svara att ”det är för att det passar min kropp som den ser ut, om vi skulle byta så jag skulle få din lilla mage på min kropp och du skulle få min stora mage på din kropp så skulle det ju se väldigt knasigt ut, vi har helt enkelt den magen som passar vår kropp bäst”

    Tycker det svaret är det som har fungerat bäst! Självklart skulle jag gärna gå ner i vikt, men jag får bara inte till det, det är så sjukt svårt att komma igång med träning och bra kost!

  31. Känner igen mig i det du skriver. De dörr kommentarerna och blickarna (ÄR hon gravid eller inte?) gör ont. Önskar, liksom du, att kunna gå in i en affär och välja fritt bland ”normala” storlekar. Kämpar hårt med självacceptansen men det är svårt att ställa om den inre rösten som sagt åt mig att jag är för tjock sedan lågstadiet, oavsett om jag varit normalviktig eller överviktig. Min nuvarande plan är att jobba hårt med kärleken till mig själv och utifrån den få kraft och motivation att skala av några kilo för min egen skull.

  32. Känner med dig. Jag är en jojo. Förra hösten gick jag ner 17 kilo. På vår och sommar har jag gått upp 20. Nu har jag ”tagit tag”i mat/godis/glass och tar kvällspromenader. Resultat – ner 12 kilo på 3 månader. Vill ner 8-10 till.

    Jag har inte så svårt för att gå ner, men tycker för mycket om livets godsaker för att stanna som ”normal-smal”. (Finns det något som är normal-smalt?) Min garderob rymmer kläder från storlek 38 till 46.

    Stress, känslor, livet och jobbet påverkar mig. Tröstäter i perioder och äter för att jag är glad ibland.

    VI DUGER BRA ÄNDÅ! Kram på dig

  33. Har själv gjort en GPB och skulle inte rekommendera någon att göra det! Har inte gått ner i vikt eftersom den är ”misslyckad” och den går inte att göra om eller tillbaka. Lever dock med en mängd ”biverkningar” som dumping, magkatarr, myrkrypningar i benen samt vitaminbrist delux.
    Fina du, gör det inte. Det är inte värt det!

  34. Jag har inga bra tips eller råd men känner som så många andra igen det du beskriver alltför väl. Jag blir mer och mer rädd för det kalla samhälle vi lever i. Allt handlar om utseende och hur mycket man ”lyckas”.
    Jag har en underfunktion i sköldkörteln och har ätit medicin i 20 år(jag är 42). Det jag har insett är att ingen medicin fungerar som ersättning av en frisk sköldkörtel. Jag må ligga bra i labvärden men har många symtom som jag får lära mig leva med. Som att det krävs 3 gånger större insats för att tappa några kilon. Eller att håret är sprött och faller av oavsett produkter. Och att tröttheten är så överväldigande att jag mår fysiskt illa om jag inte får lägga mig ner. Värst är den periodiska känslan av att inte ”orka bry sig”. Det är inga tröstande ord tyvärr och det hade jag mer än gärna gett dig men jag tänker att du vill ha input från olika håll?!
    Ta hand om dig,stå på dig och påminn dig själv om att du är den där smarta och strålande vackra kvinnan som vi ser!

  35. Min tanke är att man måste hitta något som passar just för en själv. För reglera och anpassa maten om man vill gå ner i vikt måste man göra, det gäller bara att hitta en metod som passar. För någon är vv bra, för en annan operation. Om man har följt en metod och sedan slutar så går man upp i vikt, det måste ju vara en livslång anpassning.
    Jag har hittat något som passar mig, tror jag. På vardagarna äter jag strikt och enligt en mall, men tillåter mer på helger och fest. Personligen skulle jag känna mig begränsad av en operation och aldrig få/kunna ”festa loss” på varken mat eller vin. Hoppas du hittar något som passar dig! Kram

  36. Känner väl igen mig i vad du skrivit. Det är så jobbigt att inte vara smal i den tid vi lever i. Önskar ibland jag levde förr i tiden då det var på modet att vara tjockare och det ansågs vara fint i samhällets ögon.
    Jag har hypotyreos och av alla kommentarer här så verkar många ha det. Jag läste väldigt väldigt mycket om den sjukdomen men tyvärr så efter en stroke så har jag tappat bort det mesta av informationen från minnet. Men vad jag kommer ihåg är att i Sverige så är läkare inte kunniga i den sjukdomen och de är väldigt sena att ta till sig ny forskning. Så mitt tips är läs på om sköldskörteln, om du tror du har fel på den så kräv av din läkare att ta prover och lita inte på hen säger att det ser bra ut för gränserna Sverige har för den sjukdomen är hög och de flesta mår bäst när det är nära 0 på tsh.
    Det är många av oss som har hypotyreos som inte blir bättre av levaxin som vi får, vi behöver tillägg på liothyronin eller till och med NDT men det vill inte läkare ge i Sverige nu för tiden. Jag har tjatat till mig att få prova liothyronin och hoppas att jag kommer märka bättring.
    Har inget minne i mitt dåliga minne att lipödem och hypotyreos har kopplingar med varandra, men det verkar vara liknade sköldskötelsjukdomar att de inte är så mycket forskat om dem så det kan ju finnas nån koppling då man kan få myxödem av hypotyreos.
    Det jag läst om de båda sjukdomarna är att det kan vara smart att inte äta ex gluten som skapar inflammationer i kroppen och att de sitter i hela tiden tills man helt slutar äta det. Dessa inflammationer kan skapa massa olika sjukdomar bla ibs, hypotyreos Hasimotos och fibromyalgi.
    Tycker du är väldigt modig och du ger oss som läser din blogg energi och mod att vara oss själva så vill ge dig en varm, kärleksfull och energifull kram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *