Tankar om singelliv, kropp och själ.

En sak jag verkligen inte gillar att höra är den gamla klyschan om att du måste älska dig själv för att någon annan ska kunna älska dig. Oftast sagt av folk i förhållanden. Och det är sånt bullshit. För inte fasen har alla som är  förhållanden jättebra självkänsla och självförtroende och älskar sig själva. Icke! Tvärtom i många fall för hur många är inte i förhållanden för att bli bekräftade, för att slippa vara ensamma. En del går direkt från ett förhållande till ett annat dessutom.

Så nej, det där tror jag inte ett skit på. Faktum är att många singlar jag känner trivs så bra med sig själva att de hellre är singlar än är med någon de inte känner hundra procent för.

Men visst är det bra att älska sig själv, till en viss grad. En del verkar älska sig själva lite väl mycket och det är inte vidare attraktivt. Men annars är självförtroende sexigt. Och att trivas med sig själv är skönt. Så alla borde jobba på att älska sig själva, men inte för att någon annan ska kunna älska en tillbaks. För det kan de göra ändå.

Faktum är att jag trivs ganska bra med mig. Jag är långt ifrån perfekt, men det är det ingen som är, så det är inte något jag strävar efter. Men bra nog. Jag tycker nog att jag ar gott om humor, jag är social (när jag vill, ibland har jag ingen som helst lust att vara det och det är också helt okej), allmänbildad, ganska smart, driven. Jag tror att jag är ganska snäll och omtänksam. Visst har jag vassa sidor och jag älskar ironi och jag kommer aldrig att bli en leende ängel hela tiden. Det är inte inte min personlighet och inget jag vill heller.

Sedan har vi utsidan. Den som tyvärr många räknar mest. Den har givetvis betydelse för mig också om jag ska bli attraherad av någon. Hur mina vänner ser ut bryr jag mig såklart inte ett dugg om. Men om jag ska bli kär i en man så vill jag gilla både in- och utsidan. En del kanske tror att jag bara dejtat vältränade jättesnygga killar och att det är därför det skitit sig. Nooo! Jag har träffat fotomodeller, men mest har jag dejtat helt vanliga killar. Såna som jobbar med helt vanliga jobb, har lite för mycket kring magen och inte är speciellt intresserade av att fixa med sitt utseende.

Så att det skitit sig beror inte på att jag väljer ouppnåeliga män för mig. För det är så att jag är tjock. Det är fakta. Många vill inte ha en tjock partner. Det är också fakta – hur beskt det än är att tugga i sig. Visst finns det de som tycker att jag är fin ändå. Det vet jag. Jag är själv helt okej med hur jag ser ut, om jag vore nättare. För det nättare hade gjort mitt klädintresse SÅ mycket enklare, jag hade förmodligen haft mindre ont i rygg och knä. Mer kondis och mer ork. Fakta.

Däremot!! Och det är med utropstecken, så försöker jag vara så fin jag kan i kroppen jag har nu. Jag tänker inte låta den hindra mig från sådant jag kan styra själv. Som att gå till stranden och ha bikini på mig. Att ha på mig en tajt klänning jag tycker att jag passar i. Att odla mitt skönhets- och modeintresse. Sådana saker styr jag själv över.

Vissa andra saker kan vara svåra rent fysiskt om man är för tung, men som sagt – låt inte era egna tankar hindra er från att göra saker. Eller vad ni tror att andra ska tänka. För det är många av oss bra på, dvs att bestämma vad andra ska tycka redan innan de själva haft en chans att faktiskt tycka något. Och om nu någon skulle tycka att nej, fy fan, du har tjocka ben så du ska inte ha klänning, eller tjock mage så du ska inte ha bikini eller vad fasen det nu är….låt dem tycka det då. Man kan inte hindra folk från att tänka saker. Det gör ju vi själva också.

Men ska man inte ta att folk skriver eller snackar en massa skit om tjocka. Det gör jag inte. Jag blir arg. Jag försöker att inte bli ledsen, även om jag ju blir det också ibland för jag är ju bara människa. Men mer arg på alla idioter. För det är vad de är. Känner man behov av att uttrycka sig nedsättande så ligger ju problemet oftast hos den som säger eller skriver det. De känner sig lite bättre själva av att få trycka till någon. Och tjockisar är ju ganska tacksamma måltavlor.

Men tack och lov är vi ganska många som ryter ifrån. Som inte tar all idioti som en del kräker ur sig. Det önskar jag att alla kunde göra, inte sitta stillatigande och ta emot.

Hur som helst, du duger som du är. Smal, tjock, lång, kort, svart, vit, gul, blond, brunhårig, skallig osv osv. Och om du känner att du vill göra en förändring – gör det!

Puss, kram och kärlek  

Kolla mer

6 comments

  1. Jag håller helt och hållet med dig om att många människor är i ett halvdåligt förhållande för att de inte vågar vara singlar. När jag själv blev singel för 5 år sedan (då 29 år gammal) fick jag höra från vänner att jag skulle sluta dejta runt. För varje dag som singel var ju ett misslyckande? WHAT!? Det är väl tusen gånger bättre att trivas så bra med sig själv att man inte ger sin (dyrbara!) tid till någon som inte är bra för mig? Att vara singel handlar också om respekt för sig själv och att veta att man förtjänar en bra partner. Något som många i dåliga förhållanden missat helt och hållet!

    Dåliga förhållanden är piss för självkänslan och kan göra att man mår sämre. Därför tycker jag det är coolt med människor som är singlar och faktiskt är ok med det i väntan på en bra partner. Även om man samtidigt längtar efter någon så har man iaf inte varit så desperat (ja jag tycker det är desperat och patetiskt) att man varit tillsammans med någon bara för att man är så rädd för att vara ensam.

    Jag misstänker att ägaren av denna bloggen är just en sådan person, en sådan som hellre är ensam än i ett dåligt förhållande. En sån som hellre väntar än flyttar ihop med första bästa för att man ska vara sambo vid en viss ålder. Just därför tycker jag att du är cool och en smart tjej!

  2. Kan inte annat än att instämma i vad du skriver, kloka kvinna. Har varit singel länge, frivilligt och lite ofrivilligt, men har nu träffat en man som jag tror jag kan bli lycklig med. Är hellre singel än att vara i ett förhållande som är olyckligt. Att vara ensam fast man har en partner är hemskt. Sedan detta eviga tuggande om utseende och vikt. Är själv kurvig och har ett par kilo för mycket, men tränar och tänker på vad jag äter. Älskar kläder och att se snygg ut, det är väl förunnat alla oavsett vikt.

  3. Har läst din blogg ett litet tag och blir nyfiken…köper du alla kläder du visar? Eller du provar o visar för att ge tips? Känns för mig som handlar kläder typ en gång i halvåret som wow, liksom hur mycket kläder kan man äga? Hinner man bära alla kläder och oxå hur stor del av sin inkomst är man beredd o lägga på kläder. Är ej otrevlig utan bara nyfiken. Ha go dag!

    1. Hej Li. Nej självklart köper jag inte allt jag visar Det mesta provar jag för att tipsa om bara. Har varken råd eller plats för allt jag visar i bloggen.

  4. Hej
    Många män väljer också bort kvinnor på grund av ålder, alltså siffran som står i personnumret. Jag har fyllt 60+ och män är skiträdda för kvinnor i min ålder.
    De män som är i min ålder vill ha yngre kvinnor.
    Jag vill träffa en man i min egen ålder, men det verkar väldigt svårt. Då tittar man mycket mer på utsidan än på insidan igen.
    Bra rutet, Louise, håller med dig om allt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *