Min urringning är inte ett ja till att bli antastad

Igår kväll satt jag och läste en del kommentarstrådar på Facebook. Sådana som handlar om kampanjen #metoo, och om bland annat Lulu Carter och Martin Timell. Där sitter gubbar och kärringar (en del är det oavsett ålder) som menar att jo men den där Lulu har ju haft så mycket urringat och korta kjolar, så hon har nog bett om det. Och hon med silikonbröst och läppar söker ju uppmärksamhet och hon har ju faktiskt haft många sexpartners så hon är minsann ingen ängel.

Ursäkta?? Vad i helvete. Så om man har urringat bjuder man per automatik in män (och kvinnor för den delen) att tafsa på en? Komma med äckliga kommentarer och ses som villig till lite rajtan tajtan? För det säger kläderna ju. Jag blir så jävla arg (ja jag svär när jag är arg) på dessa människor och deras sunkiga äckliga kvinnosyn. Och om man haft flera sexpartners så är man ju också lite billig, och då får man tydligen ta att män inte kan hejda sig. What??

Ibland vill jag ha urringat. Jag råkar tycka att det är sexigt och snyggt. Jag har stora bröst så man lägger förmodligen märke till min urringning mer än om jag hade liten byst. Men nej, jag har inte sagt ”här, varsågod tafsa på” genom mina kläder. Om jag så går naken har jag inte bjudit in till det. JAG bestämmer vem som får röra mig.

En klänning jag provade men som jag tyckte blev för mycket. För det kan man tycka, att något kan bli smaklöst. Det tycker jag också. Men om jag nu hade köpt den och haft den på mig, ja då anser alltså en del på fullaste allvar att jag bett om det? Att jag hade fått skylla mig själv om jag blivit antastad.

Jag hoppas verkligen att den här kampanjen får både män och kvinnor att tänka till, rannsaka sig själva, och om man inser att man betett sig som ett svin – ändra sig. Det är aldrig för sent att bli en vettig människa.

 

Continue Reading

Me too

Jag har via min blogg och instagram en plattform där jag når ut till fler än bara mina vänner och bekanta. Oftast använder jag den till harmlösa blogginlägg om mode och skönhet, men det händer att jag skriver om mina känslor. Om hur det är att vara tjock, hur jag mår osv. Jag tar sällan eller aldrig upp politik eller ställningstaganden om samhället. Jag har många åsikter, tro mig, men jag anser att de får stå utanför bloggen.

Men nu fick jag frågan om vad jag anser om uppgifterna om Martin Timell och Fredrik Virtanen. Under hashtaggen #metoo berättar kvinnor om sexuella överfall och trakasserier de varit med om. Jag läser, tänker, förfäras och blir förbannad. De flesta kvinnor har nog varit med om detta på ett eller annat sätt. Jag också. Ju mer jag funderar desto mer kommer jag på. Några saker har jag dock inte brytt mig om, som en del kommentarer om hur kåta män blir på mig utan att jag bett om deras åsikt. Medan andra gör mig förbannad, rädd och ledsen.

Jag har många exempel på skitstövlar.
Ett av de som direkt dyker upp är mannen jag chattat med och som visste att jag var ledsen(över en annan kille). Han ville muntra upp mig som vän. Han hämtade upp mig efter jobbet för glögg, pepparkakor och snack. Trevligt och mysigt.

Det blev lite hångel. Sedan ville jag inte mer. Handen innanför tröjan. Nej jag vill inte mer. ”Men jag är ju kåt nu, vad ska jag göra då?”. Vid det här laget hade hans ansiktsuttryck ändrats så att han liksom var en annan människa nästan. Ehm, ja du får väl gå in på toa och runka sa jag sarkastiskt. Jag trodde att det var väldigt tydligt att jag var sarkastisk och skämtade.

Men nej, han ställde sig bredvid soffan, drog ner brallorna och runkade loss framför mig. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag blev så jävla ställd. Man GÖR inte så. Det naturliga vore att bara gå ut och smälla igen dörren. Men det där ansiktsuttrycket, jag blev rädd för honom. Det sjuka är att han tyckte att jag skulle vara så smickrad att han inte kunde hålla sig. Att jag gjorde honom så upphetsad att han bara var tvungen.

Direkt efteråt stack jag. Jag ville inte ens åka tunnelbana för allt kändes så sjukt. Det blev taxi så jag kom hem så fort som möjligt. Nu var det inte en fysisk våldtäkt. Men jag kände mig smutsig och funderade över vad jag själv gjort. Om det var mitt fel att han blev sådan? Och så tänker man att nej, jag kanske överreagerade som tog illa vid mig?

Ett annat minne är ett gäng barn som trakasserade mig. Ja BARN som omringade mig. 6-7 killar på 10-14 år kanske. De tog mig på brösten, rumpan och mellan benen. Jag blev så in åt helvete arg. Detta gäng gick på mig två gånger. Båda gångerna när jag hade händerna upptagna. Första gången gick jag med en cykel med sjuttioelva kassar på styret. Andra gången hade jag köpt korv på macken så jag hade den i ena handen, en påse samt bilnycklarna i andra. Då passade de på. Hur ska man reagera när det är barn? Det är skitsvårt kan jag berätta.

Jag har råkat ut för män som hållit fast mig efter att ha gett mig komplimanger och jag sagt tack. Får man inte vara vänlig tillbaka utan att det ses som nån jävla inbjudan? En del fattar inte att ett tack är vad de får och sedan skiljs våra vägar. Nej de har som sagt hållit fast mig, förföljt mig och när de tills slut fattat vinken har de i en del fall blivit hotfulla och skrikit saker efter mig. Stått och väntat och fortsatt. Skrämt mig. Män som spottat mig i ansiktet, män som inte tagit nej för nej. Att bli tafsad på ute på krogen har känts som något som nästan hör till.

En del saker som hänt har jag förträngt, andra pratar jag inte om med någon. Men det är inte mitt fel. Oavsett vad jag har på mig eller hur jag ser ut så ska folk ge fan i att ta sig rättigheter. Dickpics har jag fått så många att jag tappat räkningen. Jag blir inte ens upprörd. Jag tänker bara att varför tror han att jag vill se hans penis? Jag skiter i den. Vad vill han att jag ska säga? Ja den var ju…lilaröd? Bli upphetsad? Jag är ledsen killar men jag känner ingen tjej som går igång på snoppbilder.

Vad gäller Virtanen och Timell. Det som sägs om dem stämmer säkert. Män med makt har alltid utnyttjat den på ett eller annat sätt, ofta i sexuella sammanhang. De flesta män ser sig som schyssta och inte en av ”de där”. Jag undrar så hur de tror att ”de där” ser ut och är egentligen? Att man kan se på en man att han är ett svin? Det kan man inte.

Jag har blandade känslor för att media inte tar upp detta mer och namnger. Rent spontant känner jag ”häng ut de jävlarna”. Men jag är också medveten om pressetik. Jag har pluggat till journalist, då lär man sig etik, lagar och regler att förhålla sig till. Det är svårt ibland. Vetskapen om att de där två betett sig åt helvete minst sagt, verkar vara utbredd. Jag har dock inte vetat. Och det gör mig ont att någon jag sett upp till faller så hårt. Inte hans fall, utan det faktum att man inte kan se på någon att den är rutten visar sig stämma om och om igen.

Män, sluta bete er som jävla grisar. Ta ert ansvar.

Continue Reading