Så många fina reaktioner

Tack alla för era fina kommentarer och mail angående mitt inlägg och intervjun med mig på svt som handlar om ensamhet. Jag har förstått att det här är ett ganska angeläget ämne för det är många som faktiskt är ensamma och mår dåligt över det. Många vill däremot inte prata om det för det är liksom lite skamligt och tabu att erkänna att man är ensam. Man ska vara populär, ha många vänner, många inbjudningar och ett späckat schema.

På sociala medier i alla fall. I verkligheten ser det ju sällan ut så, det måste man komma ihåg. Det vi ser på Instagram och Facebook är ju bara en utvald del av folks liv. Den delen man vill visa upp.

Ibland vill jag bara stänga ner alla såna kanaler, men samtidigt ger det mig en hel del också. På Instagram kollar jag mest bara igenom flödet, gillar en del bilder och kommenterar ibland. Men jag kollar sällan folks storys. Jag orkar helt enkelt inte engagera mig för mycket i andras liv. Det blir för mycket.

Jag tror att det kan vara bra att banta det där ständiga kollandet i sociala medier. Jag vet inte om det minskar ensamheten, men känslan av misslyckande kan nog bli större om man ständigt glor på vad andra gör för roliga saker.

Jag tror dessutom på att prata om sin ensamhet. Vi är många. Och vi har ingen anledning att tycka att skämmas. På riktigt. Så länge man försöker gör sitt bästa med att vara en trevlig och bra människa.

Ibland mår man inte bra. Då är det bra att prata om det också. Berätta för sina vänner att just nu är jag kass på att höra av mig, träffa folk, vara social. För att må dåligt psykiskt tar på både ork och kraft. Men om ens närhet inte vet om det så kan de tolka det som om man är nonchalant och helt enkelt skiter i dem. Trots att det egentligen handlar om något annat.

Jag själv mår som sagt inte så bra just nu. Det är mycket som ramlat över mig. Jag tog beslutet att inte jobba heltid under några veckor nu. Att gå hem två timmar tidigare. Det har lättat trycket över bröstet lite. För även om jag älskar att jobba, och helst ha mycket att göra, så är det tufft ibland. Men just nu tar jag hänsyn och försöker lyssna på mig själv också. Ingen kommer att tacka mig om jag går in i väggen. Ingen. Det enda som händer är att jag kommer att få en sjuhelvetes mycket längre startsträcka för att komma tillbaka till mig själv igen.

Ta hand om er vänner.
Kärlek till er ♥

Kolla mer

1 comment

  1. Hår läst dina senaste inlägg om och om igen. Det jag läser står med stora bokstäver. Stress med hyperspeed mot utbrändhet. Många saker du skriver om ger symtomen av sorg. Separation, osäkerhet merarbete och ev avsaknad av pengar och sorgen över ensamheten. Stress och depression känsla pekar en klar riktning mot utbrändhet. Mycket hänger ihop. När jag först blev sjuk, så backade mina ”vänner” undan. Kändes som om man hade en tatuering i pannan som så ”akta smittsam”. Önskar jag hade ekonomiska möjligheter att köpa en biljett till dig för just nu känner jag att du behöver en mammas/pappas kärlek och omtanke. Pengar är viktigt men utan din hälsa så är livet inte mycket värt ändå. Var rädd om dig. Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.