Om kärlek, pms och klimakteriet

God eftermiddag mina fina. Alles gut? Här är det ganska bra, till skillnad från senast när jag skrev mer personligt. Mitt liv är ju som jag skrev då en berg- och dalbana. Ser man det positiva med det så blir det aldrig långtråkigt, och ser man det negativa kan man bli åksjuk om man inte får lite raksträckor ibland också. Och har jag pms, ja då jäklar är det ingen liten fis-karusell på Gröna Lund, utan en rejäl såndär i Japan där det ser ut att kunna gå åt helvete vilken sekund som helst.

För pms är ett elände. Mens också för den delen om man tillhör de som har ont. Det är nog en av de sakerna jag ser fram emot med klimakteriet, eller när man är över det snarare- det vill säga att slippa pms. Men under klimakteriet så lever hormonerna rövare ändå har jag förstått. Och det där närmar ju sig.

Jag hoppas dock att den resan ska bli lugnare än vanlig pms för då blir mina känslor stora och dramatiska, jag blir känslig och ledsen. Inte speciellt argsint dock vilket kan vara skönt för omgivningen. Med det sagt så menar jag ändå att det ÄR mycket nu, pms eller inte. Flytt till Stockholm, nytt jobb, leta lägenhet, kolla flyttfirmor, fixa hyresgäst till min lya i Malmö, PACKA, bära, kånka…Blöh!

Och sen tänderna som är halvfärdiga och där den tillfälliga lagningen släpper hela tiden. Och knäna…ja allt jag skrev om sist. Dock inte kärleken. Den är jag mer säker på.

Det var någon sist som kommenterade och tyckte det var för tidigt att säga de där tre små, men ack så betydelsefulla, orden. ”Jag älskar dig”. Och prata om giftemål och grejs. Att man inte kan säga det efter bara några månader. Men jo, visst kan man det. För en del går det fort, och för andra tar det längre tid med kärlek och att bli säker på vad man känner. Så säker att man vill säga det. För min del är ”jag älskar dig” inget jag säger lättvindigt. Icke i helsike! Men jag kan berätta lite mer om mitt förhållande, glänta på dörren så smått.

Vi känt varandra i snart 20 år. Vi träffades i Malmö på Lilla torg en sommarkväll. Han stegade fram och frågade om jag hade mobiltelefon med mig (alla hade ju inte riktigt det för nästan 20 år sen). Det hade jag. Han knappade då in sitt nummer i min mobil, och sen var det inte mer med det. Jag tog mod till mig och hörde av mig ett par dagar efter. Så det är inget nytt. Inte känslorna vi har för varandra heller heller. Och har vi inte kunnat släppa den andre på snart två decennier, så lär vi inte göra det nu heller. Även om det känns jobbigt i och med flytten.

Jag är inte riktigt där än, haha 😛

För vi har setts mycket de senaste månaderna, och han är gullig och omtänksam mot mig. Han är den som är bra på att visa med handlingar vad han känner, och jag är bättre på att säga det. Jag är sopig på att visa det ibland. Därför kan det bli förtvivlat och desperat i hjärtat emellanåt när vi pratar olika språk så att säga. Men när känslorna är starka, ja då fixar man avstånd och allt annat också.

Tack alla som kommenterat, mailat och messat när jag tyckt att det varit kämpigt. Men som Camilla brukar säga om mig,
– Du är en gummianka Louise. Du ploppar alltid upp till ytan igen.
Och det gör jag som tur är. Saker och ting brukar lösa sig till det bästa.
Stor kram <3 <3 <3

Kolla mer

9 comments

  1. Pms är verkligen skit! Försvårar mitt liv varje månad…

    Och visst kan man uttrycka kärlek ”tidigt” i ett förhållande, som du skriver är det olika. Själv flyttade jag in till min man första kvällen vi flörtade (känt varann innan) och det är nu 12 år, ett giftermål och två barn sedan 🙂

    1. Ja det är dubbelskit till och med. Ibland är jag så nere att jag inte vet vart jag ska ta vägen, men så kommer mensen och jag vet vad det berodde på. Men ibland (trots tusen år av mens och pms) så glömmer jag ändå vad det där ledsna beror på. Vad härligt att ni vågade köra på! Känns det rätt så gör det. <3

  2. Jag har en app, womanlog, men finns många varianter. Det finurliga med den är att man kan fylla i humör, mens osv sen räknar den ut varje månad när de där jobbiga dagarna kommer så då vet jag att aha just det nu brukar jag må såhär.

    1. Jag har också den, men glömmer fylla i. Dock kommer jag ihåg ibland att kolla när mensen ska komma och ser då att ah- det är pms!

  3. hej Louise
    visst kan man säga jag älskar dig tidigt:) min man sa det första kvällen, flyttade in efter en vecka, friade efter tre månader. Vi gifte oss efter att ha känt varann i 10månader. I februari firade vi 18årig bröllopsdag 🙂
    Så nä, det är bara att köra om man känner för det. Är det rätt så är det
    Kram

  4. Hej där!
    Tack för en bra blogg! Har läst den i flera år nu och gillar den skarpt!
    Ibland behöver man lite ny input så därför är min fråga till dig: läser Du någon bra blogg som du kan tipsa om? En djungel out there och sällan jag fastnar för någon när jag surfar runt.
    Tack på förhand och lycka till med allt det nya!

    1. Tack för berömmet och vad kul att du hänger kvar <3 Jag följer inte så många bloggar själv faktiskt, men några jag gillar är Claudia Galli, Tramsfrans (aftonbladet) och så brukar jag kolla in Bloggbevakning. Den senare får jag dock lite ont i magen av för tonen är jäkligt hård där emellanåt och folk älskar att sätta åt en del bloggare extra mycket. Så det är med blandade känslor jag skriver just Bloggbevakning. Jag tycker om Frida Fahrman också, hon är så himla rar utan att spela det, som en del andra kända människor man ser i media. Kram!

  5. åh, va romatiskt det låter! Rena Hollywoodfilmen… =)

    Jag vet hur det är att hitta kärleken sent. Var väldigt länge singel och hade svårt att släppa nån nära men jösses när det väl funkade. Då var det liksom otroligt lätt, även om vi haft våra upp och ner. Men känslan mellan oss har aldrig varit tveksam. =)

  6. Tack för att du delar med dig om din kärlek! Set är så härligt att få ta del av när det går bra också, man hejar liksom på dig nu 🙂

    Men man har ju massa följdfrågor!! Vem är han? Vad jobbar han med? Hur var företa dejten nu när du flyttt ner? När visste du att det var ni? Åh pepp på din kärlek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.