Nu har jag sett Skönheten och Odjuret på bio

Hej mina vänner. Idag (lördag även om klockan hunnit ticka över midnatt nu) har jag varit i city en sväng. Först gick jag och kollade i några butiker i cirka 35 minuter kanske och när klockan var tio i sex tänkte jag att äh, jag går inom Sergel biografen och kollar när Skönheten & Odjuren börjar och om det finns några platser. Det fanns EN på rad sju som är typ guldsäten då den raden har extra stort utrymme för benen och kostar 30 kronor extra. I övrigt fanns det platser typ längst fram där man får nackspärr. Men en plats var ju vad jag behövde så jag knep den och hade till min glädje kvar en fribiljett jag fick i höstas. Så det kostade gratis idag.


Ni som följt mig länge vet att jag fullkomligt älskar den tecknade versionen av filmen har jag sett den säkert hundra gånger. Jag kan den helt utantill. Så man kan ju säga att förväntningarna var minst sagt höga. Jag har sett trailers och bilder och hade gott hopp men ändå blir man ju lite nervös att de ska sabba ens favoritfilm. Som Askungen, den senaste var jag inte riktigt nöjd med. Söt och så men det var fel person i huvudrollen enligt mig och..tja..näe inte riktigt rätt.

Men här blev de rätt! Emma Watson som Belle är kaxig och tuff. Som Belle är. Jag gillar även att de i spelfilmen förklarar en del saker jag retat mig på i den tecknade. Som att det gått tio år och att prinsen ska fylla 21. Men ändå var han vuxen när han blev förtrollad? Det stör mig varje gång. Jag har även undrat över Belles mamma. Och hur fan det kunnat vara vinter och sommar om vartannat. I spelfilmen blev det mer tydligt. Dock är det fortfarande lite oklart hur Mrs Potts och hennes man kan ha en typ 7-årig son när de själva är bortåt 55-60.  Men det är ju inte helt omöjligt. Fast ändå.

Som alltid i Disneys filmer är det ofta sidofigurerna man fastnar mest för och inte huvudrollerna. Jag menar, Timon och Pumba klassar ju lätt ut Simba och Nala. Och i Beauty and The Beast är filmens stora stjärnor Gaston och LeFou. Luke Evans som Gaston är så jäkla rätt. Han sjunger jättebra och liknande rösten i den tecknade. Han är snygg och han har glimten i ögat. Samspelet med LeFou, eller Josh Gad är suveränt. Josh Gad har varit med i många musikaler och även tecknade filmer (Olaf i Frost, The Book of mormon bland andra) och jag bara älskar honom.


Jag tycker även att Odjuret är bra gjort. Han ser inte ut som en gubbe i skabbig lejonperuk liksom. Dock är hans peruk, ( eller styling av egna håret?) i sista scenen gräsligt fjolligt. Det vill jag inte att han ska vara efter att ha varit en stor hårig kille med svans och tassar liksom, men eftersom modet är sådant när filmen utspelas får man väl stå ut med de där krullorna vid öronen 😉 Sedan har vi Mrs Potts som tekanna…den där kannan känns jäkligt platt. Jag vet inte hur de skulle ha gjort henne, men inte sådär. Det var nog den av slottets förtrollade invånare jag blev mest besviken på. Emma Thompson gör rösten och karaktären charmig, men just tekannans utforming…mja…


Men överlag så älskade jag filmen. Den är vacker, följer originalet, har några extra sångnummer som är jättefina och låten i slutet(innan titelspåret) är vacker. Och ja, jag grät. Flera gånger trots att jag visste precis vad som skulle hända. Men jag gråter till den tecknade också. Alltid när de går nerför trappan och i slutet.

Så jag var i min egna lilla bubbla när jag gick ut. Dock lade jag ändå märke till Mauro Scocco som gick bredvid med barn och kvinna (son och fru antar jag). Jag tänkte sagt hej för han följer ju mig på Twitter, haha. Men nej, det gjorde jag inte utan jag gick mest och log och torkade lite tårar sådär.

Så om ni funderar på att se den – gör det!

Kolla mer

2 comments

  1. Tänkte se den idag, älskar också den tecknade versionen så förväntningar är höga. Såg du den i 3D? Fanns bara platser kvar till 3D.Fått för mig att jag inte gillar detHa en fin söndag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *