Mår som en påse skit

Just nu sitter jag på jobbet. Tårarna rinner och har gjort det sedan jag steg upp i morse. På vägen till jobbet, här på jobbet…Torkar och torkar. Jag mår inte bra. Tycker det känns skitjobbigt för jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag är galet trött som ni förstått. Hade jag fått välja hade jag bara sovit i en vecka. Det gör ont överallt. Jag känner mig jättelåg och vill inte hitta på saker. Det känns som om jag är på väg att bryta ihop, och jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Provrundor är jobbiga för jag vill helt inte se min spegelbild. Jag vill inte må så här. Jag har inte ens tid att må så här för jag måste ju jobba.

Vad ska jag göra? Har ni bra tips?

Kram

Kolla mer

47 comments

  1. 1. Torka tårarna och fixa sminket. Detta går över snart!
    2. Jobba klart och gå hem och sov ut. Se en mysig film och duscha och sköt om dig.
    3. Ät någon god mat och lägg dig tidigt och soooov. Om du inte kan sova så vila bara. Det är troligen inget
    4. Imorgon när du vaknar så försök känna glädje över att du har ett jobb att gå till. Jag är själv utan och det är värre, det vet du själv ❤
    5. Ta tag i din livsförändring nu. Sluta börja om och börja om. Ät nyttigare och börja motionera i sakta mak.

    Jag har följt din blogg länge och tycker du verkar vara en så himla go och snäll tjej Jag har själv haft en tuff tid senaste två år med hälsoproblem och arbetslöshet. Detta ovan är ungefär det som hjälpte mig… ❤❤❤

  2. 3. Det är troligen inget farligt eller livshotande. Utan du är jättetrött. Det tar på att börja på nytt jobb

  3. Hej, har du kollat upp så att du inte har problem med sköldkörteln/hypotyreos? Det kan ge alla möjliga konstiga symptom/problem. Om du inte kollat det, be vårdcentralen ta ett blodprov för att se.
    Hoppas att du hittar det sjuka och blir av med det!
    Kram Sara

  4. Hej! Blir orolig för dig! Jag tror att det är borrelian som spökar fortfarande. Dock bra idé att kolla upp sköldkörtel. Även en liten förskjutning i värden (som tom kan ligga innanför referenserna) kan påverka! Gå till läkare nu och kräv hjälp!

  5. Kära du! Du behöver hjälp. Nu! Du har ju mått dåligt till och från så länge. Kan du söka på en privat klinik så du kan få hjälp snabbt? Tyvärr känns det inte som om man blir tagen på allvar inom den allmänna sjukvården.

    Kramar i mängder från en trogen (men okänd) läsare

  6. Fy vilken jobbig ångest som lyser igenom- så tufft. Jag vet att du i ett inlägg skrev att du inte vill vara med i vv för du vill välja vad du ska äta. Jag hade inte alls samma övervikt som du säger dig ha men jag var i samma läge som du. Bara konstaterade att jag var orkeslös och väntade på förändring. Men så bara bestämde jag mig för att jag inte ville begränsas av min vikt för det gjorde jag! Hamnade i världens bästa grupp o var aktiv på deras positiva och inspirerande community. Långsamt gått ner 12 kg o 5 kvar. Bästa jag gjort och energi o glädje kommer på köpet. Löser inte allt men en del, kanske även för dig. Du är så rolig, smart och underhållande- värd att må bra. Ta hand om dig så bra du kan❤️

    1. Ja det är bättre att begränsa vad man äter och dricker än att vara begränsad av kroppen (och själen) pga av övervikt, har samma erfarenhet som du men med fler kilon och det gick det också. Tufft som attan och något man får leva med resten av sitt liv så att man inte trillar tillbaka.

  7. Hej vännen! Det låter inte alla kul och jag önskar att du kunde göra något för dig.
    Kan det vara så att kroppen ger märkliga men det egentligen är något psykiskt?
    Jag hade börjar med att gå och ta prover på ALLT! Sedan hade jag försökt få en tid hos en terapeut. Jag har själv gått i väggen och önskar ingen att hamna där. Ibland kan det lätta bara att få prata av sig om hur man mår.

    Provrundan ska du absolut slippa om du inte tycker att det är kul. Varför inte be oss läsa gå en provrundan och skicka in bilder till dig istället? Så kan vi alla hjälpas åt och skapa ett blogginlägg? Kan ju vara något man redan har hemma eller nytt i butik.

    Kram på dig och sjuka dig imorgon och sov ut!
    Kramar i massor

  8. Hej Louise. Det där låter inte bra. Jag tycker du skall gå till en Samtalsterapeut. Kanske det kan vara en början iaf?!
    Kram

  9. Hej! Hoppas du håller ut!
    Ja inte är det lätt att råda. Jag har följt dig i många år nu, kan inte riktigt säga hur länge dock.
    Jag vet hur du kämpat m vikten i perioder och så har du blivit sjuk och du har inte kunnat fortsätta.

    Jag vet att du pratade om en överviktsoperationför länge sen,men att du är skeptisk.
    Många tror att det är en genväg och att det är något man tar till för att fuska. Fördomarna haglar tyvärr.
    Men jag hade inte levt idag om jag inte gjort den för 12 år sen.
    Jag hade fått många problem som rygg och knän, astma och depression. Jag hade inte haft fetma i mer än ett år utan innan var jag lite överviktig med ca 10kg. Men jag satte igång att banta med olika kurer och bantade mig till fetma. För efter en bantarperiod åt jag och kroppen skrek efter mat och så gick jag upp allt och lite till..

    Idag kan jag äta en normalportion och tränar mkt. Alla mina besvär har försvunnit. Jag lever livet igen och efter KBT så mår jag mycket bättre.
    Den enda biverkning jag fickav op var att efter 40 kg viktnedgång så fick jag gallstensbesvär och till slut då fick jag operera bort gallan.
    Jag har fått vänner som oxå gjort en GBP och de mår också bra.

    Vill bara berätta ifall du fortfarande går i såna tankar.
    I alla fall måste du vara rädd om dig själv. Att prata med någon tror hag kan varken idé!
    Livet går fort och du är värd att må bra.
    Stor kram

  10. Låter inte alls bra men du skriver det själv att det är en livsstilsförändring du behöver göra för att trivas med dig själv. Ta hjälp av viktväktarna eller Itrim eller Lofsangruppen och så får du stöttning, råd och hjälp. Strunta i provrundor någon månad och fokusera på dig själv. Rensa kyl och skåp och köp hem det som är nyttigt så känner du att du har startat en bra förändring. Bryt ihop men kom igen! Kraaam

  11. Hej Louise! Har följt dig länge och nu är det inte bra med dig! Har du kontroll på dina blodvärden? Jag skulle rekommendera dig att (tillfälligt) flytta tillbaka till dina föräldrar och samla kraft. Lägenheten är inga problem att hyra ut till någon vettig hyresgäst!

  12. Jag har köpt kostprogram från Ulrika Davidsson för 599 kr som jag ska kombinera med Lofsans träningsapp Mized. Den kör du hemma utan vikter känns som en bra lagom början……

  13. Håller med Mia K. Kanske flytta till dina föräldrar en tid? Omge dig med familj som får dig att må bra?

  14. Jag tycker du är sjuk alldeles för ofta. Du måste söka för det här (ja, jag vet att du gjort det) och kräva att bli undersökt. Det är inte normalt att ha feber och vara trött så som ofta/ mkt som du är. Jag blir orolig!

    1. Har tagit kontakt med sjukvården igen och ska lämna sputumprov till att börja med. Får se vad som händer sen. Har dragit mig för doktorn eftersom de senaste två där inte tagit mig på allvar. Försökte mig på att kontakta ett ställe med specialister men de har stängt i sommar. Gah. Så jag har kontaktat vanliga vc igen och krävt en annan läkare. Men först sputumtest pga hostan alltså. Så får vi gå vidare sedan. För just nu är det asjobbigt.

      1. Håll ut och kräv att få hjälp. Det är du som är patient och du kan gott ställa krav på att få en läkare som lyssnar på dig. För det finns inget värre, att gå till läkaren och sen bli misstrodd. Det är ju en själv som känner sin kropp bäst och jag tvekar på att någon av oss skulle vara där om vi inte behövde. Har du någon du kan ta med dig på läkarbesöket? När jag mådde som sämst och verkligen behövde hjälp tog jag med mig min mamma. Inte bara är det svårt att beskriva hur man mår när man är på botten och allt känns kasst på en gång och då kan det vara skönt med lite hjälp från någon som verkligen känner en, det skickar också hinten om att man inte skämtar.

  15. Man får känna som du gör nu. Tror att många faktorer i ditt liv påverkar hur du mår just ny. Kan du få någon ledig dag och hälsa på din familj och få lite distans till allt? Känner verkligen med dig, hoppas du kan ta dig ur detta jobbiga känsloläge på något sätt.

  16. Hej! Jag tittar in till din blogg så gott som varje dag. Det är alltid roligt att kolla in dina provrundor och höra om dina skönhetstips. Jag tänker ofta på hur kul det hade varit att följa med dej på en shoppingtur (hade behövt ett och annat tips!) och sen efteråt hade jag gärna tagit en drink eller två. Tror att vi hade kunnat ha trevligt ihop! Ja, det är ju så jag mest ”känner dej” efter att ha läst din blogg. Men ok, jag vet också hur det känns när tillvaron blir dyster, när saker man gör går på rutin och livet bara tycks passera. Det är inte lätt att bli vän med sig själv. Att sluta fred, känna glädje och bli tillfreds. Jag vet det! Och jag har egentligen inga råd och knep att komma med. Men för mej har mycket handlat om att bara bestämma mej att ta tag i det jobbiga. Att strunta i omgivningens förväntningar och bara köra på med det som får välmåendet att öka. Ville nog mest berätta det, att jag läser det du skriver. Att jag vet vad det innebär att må kasst. Och att jag hoppas att du finner vägen mot Din lycka! Jag kommer fortsätta läsa din blogg så länge du har lust att fortsätta, med rapporter från provrundor eller inte. Kram!

  17. Men söta vännen…. De kan ju kanske vara nåt fel med sköldkörteln iallafall.
    Du kan inte gå så här längre, det tar ju kål på vem som helst!! Va rädd om dig, och sök igen för att se om de är något som felas.Kram //Marita

  18. Hej Louise!
    Jag förstår att du har det väldigt jobbigt nu. Vet du något om ME? Kallas även kroniskt trötthetssyndrom. Jag tycker du ska läsa lite om det för många av dina symptom stämmer in på det.
    Kram till dig!

  19. Har din arbetsgivare någon företagshälsovård? Kan gå snabbare och mer kontinuitet i läkarkontakten.

  20. Hej Louise <3

    Många här ovanför mig tipsar om att fokusera på viktnedgång – nej, nej, nej, säger jag. Lek med tanken att du går ner 15 kg under natten. Hade du mått tiptop då? Troligtvis inte, va… <3 Det sitter inte i vikten (även om du gärna vill gå ned en del. Ta det när du mår bra i övrigt, är mitt tips!).

    Jättebra att du kontaktat läkare och ska lämna prover. Som många andra skriver – man ska inte behöva vara sjuk och må dåligt så ofta.

    Sedan tycker jag också att du bör kontakta en samtalsterapeut av något slag. Tror det kan vara till väldigt stor hjälp.

    KRAM på dig o maila om du vill.

    1. Måendet kan även sitta i övervikten, det har jag erfarenhet av. Övervikt påverkar ens allmäntillstånd (både fysiskt och psykiskt) mer än vad man tror, något jag verkligen genom erfarenhet har lärt mig. Det löser inte alla problem att gå ner i vikt men man får mer ork och energi att ta tag i dem.

  21. Jag tänker dels på vitaminbrist, jag har haft det och tröttheten är omfattande. Själv hade jag både d vitamin, järnbrist och b12 brist. Nu var jag inte så sjuk som du verkar vara rätt ofta men tröttheten var enorm och orken vara katastrofal. Jag hade ingen energi alls.

    Sedan tänker jag på diabetes typ 2, jag har familj som insjuknat i det och jag upplevde en stor håglöshet, trötthet och olust att göra mer än absolut nödvändigt,

    Så, du behöver träffa en läkare som remiterar dig till alla möjliga och omöjliga blodprover som finns.

    Det är mina tips och råd!

  22. Jag har inte nämnt viktnedgång utan livsstilsförändring som innebär bra mat och motion som ger energi och balans för kroppen.

  23. Kära du. Ta detta på allvar. Jag tänker att det kan vara vad som helst. Klimakteriet? Psykisk ohälsa? Vitaminbrist? Sök hjälp. Ingen ska behöva må så. Själv har jag blivit hjälpt av motion (hm…). Men allt behöver inte ha en fysisk förklaring. Det kan också vara psykiskt. Men ta det på allvar. För din skull. För det är du värd.
    Om du har en dålig vårdcentral, sök dig någon annan stans. Privat eller nått. Hör dig för på jobbet, bland vänner, googla. Men ta det på allvar. Det är ditt liv. Det är VIKTIGT!!!

  24. Åh, Louise!
    Jag har inga tips, men lider med dig! Bra att du redan gått vidare till VC. Jag håller med i det Karolina skrev tidigare.
    Vi är många som tänker på dig och hejar på dig!
    Kram

  25. Vill bara sända en bamsekram ❤och hoppas att du blir hjälpt på vårdcentralen. Precis som många andra skriver är det verkligen inte normalt att vara sjuk och febrig så ofta som du är.Ta hand om dig ❤

  26. Jag tycker du ska ta paus från alla sociala medier. Umgås med människor som ger dig energi. Prata med din läkare (byta VC om de inte lyssnar på dig) ta diverse prover och be om remiss till psykolog. Tror du behöver få reda i vad som är vad. Du måste gå till botten med vad det är som gör att du mår som du mår.

  27. Hej !
    Kolla upp sköldkörteln sen talar du om för läkaren exakt hur du mår. Orolig för att du har drabbats av utmattningsdepression. Kram

  28. Hej !
    Kanske du kan prova att vara utan livsmedel och smink som det är citronsyra i . Finns en grupp på facebook som du kan kolla på ( Fri från allergi genom att undvika E330 _ citronsyra ) . Många är allergiska mot citronsyra som är framställt av svartmögel , tror inte det är så nyttigt att få i sig . Önskar jag dig en snar bättring och lycka till . Kram

  29. Hoppas du mår bättre snart ❤️ Ibland är livet extra tufft men det brukar lösa sig, även om det inte alltid blir som man tänkt. Jag läser din blogg för att jag gillar dig och inte pga provrundor eller annat. Tror att de allra flesta läsarna finns kvar även om du tar en välbehövlig vilopaus. Kram.

  30. Hej Louise! En hälsning från en trogen bloggläsare! Uppskattar din blogg så mycket, och blir bekymrad när du mår så dåligt.
    Jag önskar att jag hade något bra tips att komma med för att få dig att må bättre, men jag kan bara tipsa om hur jag gjort för en bättre hälsa.
    Det största var att jag helt la om min kost, slutade med kött (inte pang bom, utan trappade ner – drog först ner mycket på hela konsumtionen, slutade sedan helt med rött kött, sedan med kyckling, och nu äter jag fortfarande fisk och skaldjur men i väldigt liten utsträckning). Har även dragit ner på mjölkprodukter, äter det någon gång i veckan bara. Att leva mer växtbaserat har verkligen fått mig att må bättre, så mycket mer energi och ork! Det har även fått mig att tappa en hel del kilon, och jag har fått mycket finare hy. Och jag äter alltid väldigt god mat!
    Jag tror att så mycket av hur vi mår har att göra med vad vi stoppar i oss, och att man kan komma en lång bit på vägen genom att göra bra val med vad vi lägger på tallriken. Nu vet jag ju inget om hur dina matvanor ser ut, men för mig vad det något jag behövde ändra på, och skillnaden är som sagt stor.
    Och så vill jag säga att jag tycker att det är superviktigt att du tar tag i detta med hur du mår, var riktigt obekväm hos läkaren och kräv att få en ordentlig utredning! Eller sök dig någon annanstans än till vårdcentralen om du inte upplever att du får rätt hjälp där. Det finns alltid alternativ, kanske homeopati eller akupunktur eller akupressur kan hjälpa, om du är öppen för det.
    Att må bra är det allra viktigaste, ingen kommer att tacka en för att man sliter ut sig på jobbet och trycker ner sin egen hälsa till förmån för att chefen ska bli nöjd.

    Jag hoppas verkligen att allt vänder för dig snart, stor kram!

  31. Hej Louise! Jag vill bara skicka lite virtuell pepp och styrka. Det måste tära på både kropp och knopp att må dåligt så länge som du har gjort, hoppas verkligen att du får ordentlig hjälp snarast. Kram Lina

  32. Jag mår också skit nu. Vill helst bara ligga i sängen och sova, men det gör sambon galen och han skriker och gapar om att vi måste göra ditten, datten och dutten och jag bara känner stressen skölja över mig.
    I mitt fall beror det mest troligt på all stress jag bär på (smutsig skilsmässa, polisanmälningarna mot exet, kampen om att få ett arbetsvisum, hot om utvisning pga exet osv) samt en bihåleinflmmation som verkat bli kronisk och ger mig sjuk huvudvärk och feber när det minst passar.
    Det värsta är dock att folk inte fattar (det ska de iofs inte heller behöva göra, men de behöver inte vara okänsliga) och gör en mer frustrerad med välmenande kommentarer om att det är onödigt att gråta och stressa upp sig…
    Så jag vet kanske lite hur det känns (eller kanske inte), hoppas VC kan hjälpa dig så du mår bättre snart.

  33. Vet du? Jag mådde precis som du beskriver och jag fick veta att jag har diabetes typ 2. 34 år gammal det går väl inte tänkte jag? Känns jättekonstigt men ju mer jag får ordning på det desto mer kommer livet tillbaka. Kolla upp ditt blodsocker ❤

  34. Hej Louise,
    Jag har ingen personlig erfarenhet av borelia men jag har läst om människor som inte blivit botade i Sverige utan har rest till Tyskland och fått en annan slags antibiotika än den som skrivs ut här och blivit hjälpta efter att ha mått dåligt länge.
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *