Jag blir irriterad av högljudda människor

Hej på er kära läsare. Nu har jag sovit bort huvudvärken och det är så himla skönt, för fy vad det sliter på en att gå runt med en bankande skalle. Men efter tidig släckning och en okej natt så jäklar är jag redo för annan dag jul.

Jag har inga större planer än så länge. Det är skönt att bara fisa runt här hemma med mamma och pappa. Speciellt när man haft dagar med mycket människor, ljud och intryck. Jag tycker det är jätteroligt men när det blir för mycket drar jag mig gärna undan. Så har jag fungerat så länge jag kan minnas.

Jag tycker även det är skitjobbigt med höga ljud och bullriga miljöer. Som att mamma och pappa har radion på precis hela dagarna och sedan tv med skithögt ljud pga nedsatt hörsel. Det kan känna som om någon hoppar och stampar på mina nerver efter ett tag. Då måste jag dra mig undan för det gör nästan fysiskt ont i mig. Detta är något många inte förstår och tror att jag sur eller gnällig. Jag älskar musik, men det ska vara musik jag tycker om. Är det musik jag inte gillar stör det mig väldigt mycket. Och jag spelar sällan eller aldrig högt. Självklart någon låt eller så när man drar upp ljudet och vrålar med, det tror jag alla gör. Men överlag så vill jag ha det ganska lugnt. Kör jag bil själv så stänger jag till exempel oftast av ljudet.

Samma sak med folk som är jävligt högljudda. Jag och en kompis var ute och åt för ett tag sedan och vid bordet bredvid att tre tjejer och en kille och två av tjejerna pratade och skrattade sådär överdrivet högt. Ni vet ” hör så kul vi har, och så roliga vi är!”. De flesta kanske reagerar och tänker att gud vad högt de pratar, och sedan är det bra med det. För min del blir jag mer och mer irriterad och får lust att be dem hålla käften. Eller i alla fall dämpa sig lite. Nu gör jag oftast inte det. Men då kan mitt sällskap tycka att jag är gnällig. Eller för känslig.

Och det är just det senare jag är. Inte överkänslig, men högkänslig. Det är skillnad. Överkänslighet tänker jag mer är överdrivet och dramatiskt. Högkänslighet är någon man inte kan hjälpa och något 15-20% av män och kvinnor dras med. På gott och ont.

Jag citerar ett utdrag här från Sveriges Förening Högkänsliga’s hemsida. Länk här.

Högkänsliga personer, eller Highly Sensitive Persons (HSP), föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Detta gör högkänsliga personer extra mottagliga för sin emotionella och fysiska miljö. De lägger märke till mycket mer än andra och bearbetar allt på en djupare nivå. Därför behöver de mer tid och energi än andra att smälta alla intryck.

Det faktum att högkänsliga människor uppmärksammar så många detaljer och har svårt att filtrera allt inflöde gör att de lätt blir överstimulerade. Detta leder till att de blir överväldigade, känner sig uppjagade, blir stressade, får kortslutning … särskilt när de står inför stökiga situationer, upprörda människor, höga stimulansnivåer och plötsliga förändringar. I sådana situationer kan högkänsliga personer bli allt annat än empatiska! Då vill de helst bort därifrån! Därför behöver högkänsliga personer ofta dra sig undan för att få vila ifred på en mörk och tyst plats.

Eftersom känsliga personer föredrar att observera framför att agera när de kommer in i nya situationer har de ofta kallats blyga. Men blyghet är ett inlärt beteende, inte ett medfött. I själva verket är ca 30% av de högkänsliga personerna också extrovert utåtriktade, så känslighet behöver inte vara förknippad med en i övrigt introvert personlighet.

Att jag skriver om det just nu är för att just vid jul så träffar man ju släkt och vänner mer än vad man kanske annars gör och en del av oss kan då lätt få för mycket. Utan att mena illa på något sätt så kan man bli irriterad och trött. Då får man acceptera att den som känner det så kan behöva dra sig undan en stund.

Det är ju inte bara negativt att vara högkänslig. Faktum är att vi som är högkänsliga ofta njuter mer än andra. Både av stora och små saker. Vi är ofta kreativa och konstnärliga, har många idéer och ett rikt känsloliv. Bra saker jag tycker om att jag har. Och det andra hoppas jag att folk har eller kan få förståelse för. Det är inte att jag är sur och gnällig, det är bara att det blir för mycket med framförallt ljud ibland.

Att vara högkänslig är inte att ha en diagnos, men det kan vara skönt att veta varför man kan känna sig annorlunda. Det finns test där man själv kan se om man tillhör denna skara människor. Själv svarar jag ja på de flesta av påståendena. Dock är jag aldrig ”hangry”, dvs blir skitsur om man inte fått äta på några timmar. Då hade jag sett till att alltid ha något till hands i väskan. Men 75% av det andra stämmer in. Här kan ni själva göra ett TEST.

Puss och kram från hon som kan bli både irriterad och eller tyst i vissa sammanhang, men som förhoppningsvis är trevlig för det mesta 😉

Kolla mer

20 comments

  1. Jag kan inte koncentrera mug när det är höga ljud. Är det ungar som skriker kan jag inte höra mer än ungarnas skrik och inte det personen bredvid mig säger. Det är oerhört irriterande, både för att jag inte kan höra men även för att folk inte hajar det utan tror att jag är döv eller bara en idiot som irriterar mig på barn.

    1. Ja det är ibland svårt att hindra den där irritationen tyvärr och det handlar inte om att man hatar barn. Bara att höga ljud verkligen nästan gör ont.

  2. Är också HSP, vilket ställer till en hel del på många olika nivåer. Hörde någonstans att det ska bli en diagnos, undrar om det stämmer? Kanske är på gott och ont i så fall. Det kan ju ibland vara lättare att bli förstådd när man har en diagnos ”på riktigt”, men att ha en diagnos på pappret kan nog också upplevas som negativt. Vi får väl se hur det blir.

    1. För min del spelar det ingen roll om det är en diagnos, det är mer att jag själv tycker det är skönt att förstå och att jag gärna vill att andra ska förstår varför jag reagerar så hårt som jag gör ibland. Sedan får det kallas för vad det vill. Jag tror nog att det är bra om det inte är en diagnos faktiskt utan att man mer bara ser det som en förklaring och inte en stämpel liksom. Kram

  3. Ytterligare en hsp här. För mig handlar det, förutom känsligheten för ljud/ljus, om en en känslighet för andras sinnesstämning. Jag känner av och tolkar andra människor sekundsnabbt. Känner när ngt är fel lr när ngn undviker säga vad den har på hjärtat. Säger inte att jag alltid har rätt, men oftast är det så. Tyvärr får det mig orolig å fundersam, har svårt att koppla av.
    Kärlekslivet som hsp är en äkta bergodalbana!

  4. Jag gjorde HSP testet för ett par år sedan. Tyckte det var så himla märkligt – frågorna var ju så uppenbart självklara. Jag gav det till min man som också fick göra testet. Han svarade helt det motsatta. Jag har ju alltid vetat att vi är olika men att man inte alls upplever världen som jag gör var för mig lite av en chock. Jag är känslig för ljud, lukter och intryck men framförallt människors bemötande, känslor och signaler. För att inte tala om mina egna känslor… Så bra att man kan få en förklaring på varför man känner sig som ett ufo!

    1. Ja jag tycker också det var skönt att se att det finns en förklaring till att man reagerar så olika. Att man inte är sådär sur, gnällig och överkänslig som en del kan tycka. Utan att vi faktiskt är en del vars sinnen reagerar annorlunda utan att vi för den sakens skull är några surbollar som inte tål något.

  5. Jag har också en HSP-personlighet. Jag kan rekommendera att ni läser Maggan Hägglunds bok ”Drunkna inte i dina känslor” När jag läste boken var det så klockrent att det är ju såhär jag är. Jag tolkar också av människor snabbt, de behöver inte säga något rakt ut men jag känner ändå att det har något på hjärtat. Jag är även känslig för folk som är högljudda t.ex. Kram alla ni HSP:are.

    1. Ja den har jag också, men har inte läst hela trots att den är tunn. Jag vet inte varför jag inte kommer igenom den. Men visst känner man igen sig! Kram

  6. Jag vänder i dörren om ett cafe envisas med spela för hög musik.Det är
    bara jobbigt att tvingas lyssna till,l ett cafe låter det mkt ändå..De borde ha öronproppar i en skål brevid sockret! Likaså klädbutiker som drar på hög dålig musik..så irriterande.

    1. Ja fy, det känner jag igen. Just en del klädbutiker envisas med att ha jättehög musik. Jag förstår att det är för att uppmuntra till handel, men man handlar inte mer ju högre musiken är. Tvärtom blir det stressande om man spelar skithögt.

  7. Svarade ja på nästan alla Känner jätte mycket igen mig i vad du beskriver. Också i att man lätt uppfattas som ”gnällig” eller ”för känslig”. Kan vara bland det jobbigaste tycker jag… andra människors negativa omdömen om något man inte kan hjälpa.

    1. Ja det är ju tyvärr så att man kan uppfattas som en sur en som inte unnar andra att vara glada när man sitter bredvid ett gäng gapiga människor eller vad det nu kan vara. Men så är det ju inte. Ljud, dofter och annat landar väl helt enkelt hårdare hos oss och upplevs mycket intensivare vilket kan göra det otroligt jobbigt till slut. Utan att det är personligt menat. Jag själv är också väldigt mottaglig för andras känslolägen och humör men försöker lära mig att stänga ute det för det blir för mycket att ta in emellanåt. Då kanske man kan upplevas som kall och oempatisk, när det egentligen är tvärtom. Jag tycker också det är skitjobbigt när folk tycker att jag är gnällig och negativ.

  8. Jag kan känna igen mig i väldigt mycket men tycker att hsp”diagnosen” är löjlig. Som att göra sig själv alldeles extra speciell helt utan anledning. Alla har sitt att tampas med…

    1. Själv tycker jag att det är ett sätt att förstå sig själv och andra bättre, inte ett sätt att göra sig märkvärdig eller hur du menar. Men ja visst har alla sitt att tampas med.

    1. Nej det var inte riktigt alla som stämde in på mig heller, men tillräckligt många för att räkna mig som högkänslig. Det är ganska skönt att veta att man inte är ensam om detta. Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.