Hollywoodfruarna och att älska sin kropp oavsett form

Godkväll vänner. Allt väl? Jag sitter själv och kollar tv, dricker te och funderar. Bland annat över vad jag just sett. Svenska Hollywoodfruar. Jag blir nästan stum. Om jag tyckt att Maria Montazami kanske inte varit den vassaste av knivar förut, så verkar hon ju nästan kunna platsa i Mensa om man jämför med Elena Belle.

Börjar jag prata om hur urbota tom hon är så kommer jag inte att kunna sluta, så jag säger bara att jag hoppas att de tar bort henne till nästa säsong annars kommer jag inte att klara titta på det. Tomma människor gör att det liksom kliar i mig och det känns som om hjärnan skrumpnar lite. Jag hoppas verkligen att hennes dumhet är spelad. Enligt en som jobbar med programmet är hon störtskön. Hmm, i så fall är hon en riktigt bra skådis.

Jag tycker däremot att det är kul att Anna Anka är tillbaka. Hon må vara väldigt speciell och om galoscherna inte passar henne så blir hon otrevlig. Däremot kan hon vända och vara supergullig också. Just den biten har jag erfarenhet av, men bara via mail. Som hon själv säger så tillför hon något till programmet. Inte bara fjanteri med småhundar som de andra.

Jag vet att många tycker illa om Ankan, speciellt när hon säger att hon tycker att hon är snygg och älskar sig själv. Då drar många genast till med att hon ser ut som en skräcködla, att det bara är hundar som gillar ben osv. Sådant stör mig väldigt.

För precis som man ska respektera och acceptera tjockisar och mitt emellisar, så ska man acceptera smalisar. Om en vältränad kvinna säger att hon älskar sin kropp så är det väl samma sak om om en bodypositive kvinna säger att hon älskar sin? Såvida det inte är människor som skammar dem som inte ser ut som de själva. Men nu tänker jag utseendemässigt. Vi ska få älska våra kroppar oavsett hur vi ser ut.

Och det är också okej att inte tycka om hur ens kropp ser ut. Det är nästan hysteri nu att man ska älska sin kropp för annars är man en svikare, speciellt om man är influenser. Det är att hårdra det såklart, men lite så. Jag blir stressad. Jag är bara en helt vanlig människa. Jag tycker att jag duger som jag ser ut, men jag älskar inte mitt utseende. Jag vill gärna ändra på kroppen för att trivas mer. Men det vet ju redan ni som följer mig.

Jag vill vara så fin jag kan i kroppen jag har. Just nu ser den ut så här. Men jag vet att många saker skulle vara enklare om jag vore smalare. Som att hitta kläder, killar (män borde jag väl säga), jobb (ja många går ju efter det tyvärr) osv. Men framförallt det här med smärtan. Den önskar jag ingen. Så kära ni, om ni så är smala, mellan eller tjocka – älska gärna era kroppar, men träna också så kroppen håller.

Jag har inte varit snäll mot min och betalar det med pajade artrosknän redan vid 45. Nu har jag fått övningar av sjukgymnasten. Enkla övningar men jobbigare än jag trodde. Nästa gång tar vi steget in i gymmet så jag får såna övningar också.

Det var lite funderingar så här på tisdagskvällen. Med det sagt ska jag ner på golvet nu och göra övningarna för andra gången idag. Det vore väl fasen om jag inte ska kunna bli av med det onda.

Puss och kram på er raringar.

Kolla mer