Hemma igen

Nu är jag tillbaks i Stockholm.Resan upp var inte alls så bekväm som jag blivit bortskämd med. Det är en jäkla skillnad på x2000 och intercity,och då menar jag inte bara att snabbtågen är fräschare utan att klientelet är annorlunda på Inter city. Eftersom IC är billigare så tar barnfamiljerna såklart oftast det och därmed får vi som får halvpanik av skrikiga ungar sitta och lyssna på detta oljud i många timmar. Ett tag satt jag med Ebba Grön i lurarna och 800° var lugnare än de där gaphalsarna.

Det är som om folk tappar hyfs och vett i dessa tåg dessutom för det var kaos vid varje stopp. Ingen satt på sin angivna plats så det uppstod total förvirring och det blev stopp i gångarna av alla handlingsförlamade människor. Många hade sparat in på platsbiljett och satt sig på en ledig plats och vissa vågar inte säga till då. Eller så reste de i sällskap men hade inte kollat det här med att boka platser bredvid varann så ungen/frun/kompisen kom på sätet bakom i många fall på detta tåg. Därför byttes det platser hej vilt. Och fisar! Det stank fis med jämna mellanrum under hela resan. Ta en dimor för fan eller träna upp ringmuskeln. Trots att jag är fattig som en lus kommer det absolut att bli bara x2000 i framtiden för mig. Hellre att jag ger en hundring mer än känner mig som om jag sitter på en hönsbuss på väg till marknaden i Bogotá.

I övrigt är det ganska skönt att vara hemma igen. Framförallt är det helt ljuvligt med min egen säng! Idag har jag gjort det som man som singel faktiskt har lyxen att kunna göra ibland, det vill säga inte ett dugg! Jag har slappat precis hela dagen. Sovit lite, surfat lite, sovit igen. Sådant småbarnsföräldrar eller sambos inte gör. Istället för att sakna det jag inte har tänker jag omfamna det jag faktiskt har. Som att kunna vara ego en hel dag. Bara bry mig om mig själv och inte behöva göra ett dugg. Hur gött som helst faktiskt.

Nu ska jag fortsätta egotrippen med hårinpackning, ansiktsmask, manikyr och pedikyr. Kanske masar jag mig iväg för att köpa popcorn också.

Ha en skön kväll alla. Kramar /Louise

ps. Det kommer fortfarande in inlägg till väsktävlingen men den är avslutad. Håll utkik för jag kör snart ny tävling.

Kolla mer

5 comments

  1. hej hej! vad är det för samboförhållanden du levt i där man inte kan ägna sig åt sig själv och sitt ego om man känner för det?

    1. Klart man kan vara ego varje dag i ett samboförhållande om man vill och känna att man har ingen att ta hänsyn till. Komma hem när man känner för det, gå ut varje dag om om man vill det. Sova en hel dag för att man vill. Och sambon säger inget om det.Sure. Fast då förstår jag inte varför man är sambo. Att ta en dag för sig själv någon gång är en annan sak och det gjorde även jag på min sambotid. Men nej jag sov inte mig igenom en dag bara för att jag ville. För mig är den sociala biten i sambolivet det viktigaste annars kan man ju lika gärna vara särbos.
      Men nu skrev jag om fördelarna med att vara singel. Visst finns det kanske de som lever som singlar fast de är sambos eller har småbarn. Vad vet jag? Men nu tryckte jag som sagt på det hela ur mitt singelperspektiv.

    1. Anna: såklart! Nu drog jag till det ett varv extra för jag vet att det är många singlar därute som tycker det är astrist att vara just det. Jag försöker se fördelar med det för även jag längtar efter kärlek men den kan man ju inte direkt beställa på HM :)Må gott /Louise

  2. Jag fattar vad du menar!! Som småbarnsförälder handlar hela mitt liv om sömn just nu, vore superskönt med en sån där slappardag.
    Och hjälp vad jag oxå tycker illa om småbarn som skriker. Tycker däremot inte att det luktar fis i 2:a klass utan mer instängd svett. Skitäckligt är det i vart fall!

    Tyvärr kommer du inte undan på X2000 heller, för jag och min ettåring åker alltid 1:a klass i X2000 och vi är inte ensamma om det. Och en ettåring sitter inte still utan springer i gångarna. Fast springa i gångarna funkar inte i 6 timmar, så lite skrik blir det. Hatar att plåga sonen med långa tågresor, men svärmor bor långt bort och har ingen förståelse för varför vi inte vill hälsa på henne mer än 2 gånger om året. Vad gör man? På riktigt, vad gör man? Behöver absolut råd!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.