Fler tankar kring barnlöshet

32143603-origpic-fa1e07Hej på er fina läsare

Tack för alla reaktioner på mina senaste inlägg. Det är alltid så kul att läsa vad ni tycker och tänker om olika ämnen jag tar upp. Som nu senast om hår och barnlöshet. Jag brukar försöka svara i kommentarsfältet men jag vet att det inte är alla som läser där så jag tänkte ge en replik i ett inlägg också.

För det är en fråga som berör det här med att inte ha barn av olika orsaker. En del för att de har svårt rent fysiskt att bli gravida. Andra, som jag, för att de inte ens haft möjligheten att testa. Eftersom jag själv inte har hållit på med ivf och sådant kan jag inte uttala mig om det mer än att jag tycker det är för jävligt att par som har svårt att få barn inte ska få försöka mer än till 40. Sedan kostar det mycket. Skitmycket. Nu får även singelkvinnor i Sverige insemineras, jag har inte hittat klar info om hur gammal man ”får” vara men det här såg jag ”åldersgränsen kan variera något men ungefär så bör inte en kvinna vara äldre än 38 år när en behandling påbörjas. På privata kliniker kan åldersgränsen vara något högre, ungefär 42 år”.

Så om man är under 38 går det under vårdgarantin och högkostnadskort om jag förstått det rätt. Det är inte skrivet i sten men ungeför så. Men åker man till Danmark där de verkar vara mer generösa med att inseminera även 40 plussare så kostar det. Någon skrev 5000 kronor. Jag vet inte om det stämmer. Men det är för en gång.

Är man 30år har man cirka 25% chans att bli gravid på första försöket. Är man över 40 har man 8% chans. Det betyder att man både som 30 och 40 kan behöva göra flera försök. Ju äldre, desto fler försök. Jag hittade info om att en dansk klinik skrev att 40-45åringar kunde behöva cirka 11 försök med insemination innan man blir gravid. Då handlar det inte längre om 5000 kr. Sedan tillkommer resor (många resor om man måste göra 11 försök), ev övernattningar, andra undersökningar, hormoner osv. Så det är en kostsam process det där med insemination.

Så nej, att åka till Danmark och skaffa barn på egen hand är nog inget för mig. Jag hade hoppats få på naturlig väg med en man jag älskar. Något många ser som en självklarhet. Det är det dock inte. Inte heller letar jag efter en perfekt man. Men självklart tar man väl inte första bästa som visar intresse för det. Jag tycker att man SKA vara kräsen. Normalt kräsen. Inte som jag skrivit om förut där en del jag känner tycker att nej han eller hon är inte snygg nog, fast de själva kanske inte är vackrast i världen. Så man får väl vara lite realistisk också. Och det anser jag mig vara.

Nu har jag inte själv gått och längtat efter barn hela livet heller. Jag har som sagt trott att det kommer när jag träffar rätt man. Men den rätte är jävligt svår att hitta har det ju visat sig. Att träffa någon som bara vill ligga är inte ett dugg svårt, men vill man mer är det en helt annan femma. Och just i Stockholm är det ännu svårare än i resten av landet. Det är världens mest singeltäta stad. Delvis för att folk är så galet kräsna och utbudet är så stort. Ni vet ju vad jag skrivit om det tidigare. Inte ens på Tinder som numera anses som en ”ligga-app” är det så lätt att få napp i Stockholm. Det är väldigt mycket lättare i Köpenhamn. Där är killarna snyggare och mer tillgängliga (benägna att swipa höger) än på Stockholms-Tinder. Men nu bor jag ju inte där.

Folk har frågat om jag inte ska flytta till Skåne? Kanske. Jag får se. Det är många saker som spelar in. Jag bor billigt, centralt och det är i Stockholm de flesta jobben finns. Plus att jag gillar staden som sådan, den är vacker. Det är de mest bidragande orsakerna till att jag just nu bor där jag bor.

Okej, nog om det här för nu. Jag blir bara ledsen av att tänka på att tiden, och med den många möjligheter, springer iväg. Nu ska jag försöka tänka på fördelarna med att vara över 40 istället. Det andra får bli som det blir. Så det kommer kanske ett inlägg snart med allt som är bra med medelåldern 😉

Kram på er alla /Louise

 

 

Kolla mer

4 comments

  1. Jag blir 36 i maj, min sambo blir 40 om en veckas tid, vi vill båda ha barn. Förnuftet säger att jag borde ha ett jobb först, men hjärtat känner ibland att barn kan man väl ändå inte planera, att vi nog ändå skulle klara oss. Och det finns väl egentligen ingen tid som är bättre än någon annan, det dyker ju alltid upp något som kan ses som en anledning att vänta. Det som skrämmer mig lite är att vi ju inte VET att vi kan få barn. Det är ingen självklarhet. Det kan vara helt omöjligt. Det kan bli för sent. Men ett liv helt utan barn känns otänkbart! Kan inte vi få egna barn, så finns det andra barn som längtar efter någon som oss. Trygghet. Kärlek. Och jag tänkte på det när jag läste ditt inlägg. Hittar du inte rätt, vill eller kan du inte göra barnresan på egen hand, så finns det fortfarande möjlighet till barn i ditt liv. Jag tror att varenda kommun i hela landet söker efter någon som just dig <3

  2. Ja livet tar många gånger helt andra vägar än vad man ens kunde drömma om som ung. (både på gott och på ont) <3

  3. Du är beundransvärt modig, ärlig och etisk här tycker jag. Om saker ändrar sig för dig så vet jag en fantastisk läkare i Prag som gör fina bebisar med både ägg- och spermadonationer (flera av mina +50-väninnor är föräldrar nu tack vare henom).
    Kram.

  4. Louise, du är en modig tjej. Sunt resonerat, det här med barn är inte enkelt och självklart. Som du skriver är det dyrt, du behöver också ett bra socialt nät för att skaffa barn själv, det är inte självklart att ta det beslutet. Jag har varit i samma situation som du. Singel, +40 och ville ha barn. Det ville sig inte och nu har jag träffat han den där med två bonusbarn. Det är jättekul och jag älskar dem som attan men de är ju inte mina barn… på riktigt. De har ju en mamma.
    Mycket känslor och tankar. Bra att du vågar och tack för att du vågar ! Lycka till !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.