Det sjuka behovet av snabba kickar och likes

Hej på er vänner. Mår ni bra idag? Jag själv mår helt okej tycker jag. Lite trött dock efter att ha vaknat vid halv fem av några höga smällar och skrik. Kollade ut och såg ett gäng ungdomar stå och skrika, sedan small det igen och de sprang. Och igen och så sprang de. Någon av dem ställde något i porten bredvid, det lät som glasflaskor så jag funderade över om jag skulle ringa polisen. Fast med tanke på smällarna och att polisstationen ligger nära så lär de ha hört det själva.

Men nu var det inte det jag skulle skriva om, utan om sociala medier, millennials och vårt störda mobilbeteende. Många av er har säkert sett filmen som sprids på Facebook där Simon Sinek (författare och föredragshållare) pratar om just detta. Främst pratar han om millennials, dvs ungdomar födda -94 och senare. Om hur annorlunda de är mot tidigare generationer. Avtrubbade, bortklemade och med en övertro på sig själva.

Men mycket av det han säger går att applicera på oss som är födda före nittiotalet också. För mer eller mindre alla, utom min pappa, har tagit till sig av den nya tidens beteende. Jag älskar tekniken vi har nu och internet. Tänk vad vi kan få fram information enkelt, inte minst som journalist är det ju en gudagåva att slippa att enbart lita till gamla fysiska arkiv (även om det har sin charm med mikrofilm). Vi kan snabbt få svar på det vi undrar över. Man kan ha kontakt med vänner långt borta, det är enkelt att meddela om man är sen till en träff. Det gick förr också men det är enklare nu. Och det älskar jag.

Här är en bild på en rulltrappa i city. Den gjorde mig glad genom sina fina färger. Så jag fotade och lade upp på Instagram. En enda person gillade den. Detta till skillnad från bilden innan som flera hundra hade gillat. Då började jag tvivla, kände mig lite dum. Det här var uppenbarligen en bild som inte passar in. Som inte gillades. Trots att jag själv blev glad av den. Så jag tog bort den. Hur jävla dumt?! Jag har inte lagt upp något sedan den här. Jag tappade lusten lite när jag insåg hur korkat ens beteende är. Hur kåta vi är på andras, okända, människors bekräftelse.

Men det har sina negativa sidor också. Nu söker vi inte bara dopaminkickar i sprit, spel och cigg. Nej nu får vi dessa kickar genom sociala medier. Vi blir gillade. Sedda. Man tar en bild, lägger upp den på Instagram och Facebook och hoppas på många likes. Ju fler likes desto mer omtyckta är vi ju. Ju fler följare desto bättre för det måste ju betyda att man är lite älskad? Och så fortsätter man posta fler bilder för att fortsätta vara omtyckt, känna sig mindre ensam. För många blir den här dopaminkicken superviktig. Så viktig att man måste kolla mobilen var femte minut. Oavsett om man är med vänner eller ligger i soffan och glor på tv. Det kan ha kommit några fler likes sedan sist. För en del går det så långt att man till och med måste kolla sina sociala medier i bilen. Medan man kör!

Detta är ett beteende jag predikat om tidigare och gör det för vänner som inte kan låta bli mobilen när de kör. Dels så klarar man sig utmärkt utan att se om man fått elva nya gillningar, men framförallt så blir man en trafikfara. Det kan hända saker på en sekund och sitter man då och kollar Instagram så hinner man kanske inte reagera på vad det nu kan vara som dyker upp. Ett djur, en tvär inbromsning eller något annat. Man riskerar inte bara sitt eget liv, utan även andras.

Om jag umgås med någon så vill jag ha den personens uppmärksamhet. Jag känner mig oviktig om vederbörande kollar mobilen titt som tätt. Okej om man väntar på något speciellt som man vet ska komma, men inte annars. Om det är en vän som tittar lika mycket i mobilen som på mig, ja då blir jag likadan. Jag känner att okej, vårt möte är inte så viktigt så jag gör väl likadant och kollar vad andra håller på med istället. Detta tänker jag bli bättre på. Jag kommer att säga ifrån mer och oftare. Låta min egen mobil ligga kvar i väskan. Detta kan bli knepigt med tanke på att jag bloggar. Jag förstår om en bloggare som faktiskt lever på detta har mobil och kamera i högsta hugg för olika event. Men jag hoppas bli bättre på att fokusera på vännen som faktiskt sitter framför mig. Att vara mer i nuet och faktiskt skita i vad andra gör just då. Att skita i om någon gillat min bild, för de där liksen finns ju faktiskt kvar sedan också. Då när jag ligger ensam i soffan.

Jag ska verkligen försöka att låta mobilen ligga i väskan. Och be vänner göra likadant. Det är ju deras gillade jag egentligen vill ha och inte tusen okända människors random likes på en bild. Även om det är kul det också.

Kolla mer

18 comments

  1. Hej,jag har sent omsider gått med i Facebook. Har på något sätt känt att jag inte har velat. På ett sätt ångrar jag mig nästan, känner fortfarande inget behov av att vara med förutom att de som redan är med verkar ha det som enda kanal att hålla kontakten med folk. Jag är nästan lite besviken över hur folk beter sig, folk jag känt länge visar en sida på Facebook som jag inte vet om jag tycker om. Faktiskt har det fått mig att börja tvivla på om jag verkligen gillar dem. Skumt och samtidigt lite intressant. Bloggar gillar jag på ett annat sätt, din är den första jag brukar gå in på. Känns mer ärligt på något sätt. Fast å andra sidan är ju jag här på andra sidan och ser på och delar inte med mig av mig själv. Det är nog mer komplext än många tror. Kram Helena

    1. Ja visst är det knepigt det där. Jag tror och hoppas att min blogg speglar mig för jag vill verkligen vara ärlig. Sedan visar jag ju givetvis bara en del av mig själv via bloggen. Men jag håller med om att det är konstigt när folk nästan spelar en roll på facebook och en annan i verkliga livet. Kram

  2. Jag håller helt med dig! Jag tycker det är hemskt när andra mitt i ett samtal kollar sin ständigt plingande mobil och man märker att de inte riktigt hänger med. Jag har förvisso varken fb, insta eller andra kanaler, så de ”fällorna” har jag inte hamnat i. Och jag förstår Helena också. Har bekanta som har öppna youtubekanaler som känns helt annat än de är när vi träffas.
    Kram på dig

    1. Jag kan helt ärligt bli lite sårad när folk sitter och spelar spel på sin mobil samtidigt som jag berättar om något. Vad gör du? ”Ah, jag lägger bara ett ord i wordfeud”. Wut? Det kan man väl göra när som. På tbanan, på toa, i soffan när man slötittar på tv eller vad som. Inte när man umgås. Sådant stör mig. Kram

  3. Hej där! Jag har inte Facebook eller instagram eller något sådant och jag vill inte ha det heller! Tror att jag skapar ett ” behov” som är onödigt för mig. Andra kanske trivs med olika sociala medier – upp till var och en – men det verkar vara mycket som är/blir jobbigt också……
    Ha de finfint:) Mvh Marita

    1. Samma här och det fungerar utmärkt, har bra kontakt med de jag vill ha kontakt med och hela lätet flödar med den information jag söker. 🙂

    2. Hej Marita. Ja visst klarar man sig utmärkt utan både facebook och instagram. Men det är kul också och enkelt att hålla kontakt med folk. Men som jag skriver så ger det upphov till smått sjuka beteenden också. Det gäller att hitta en sund balans. Kram

  4. Kunde inte sagt det bättre själv!
    Men själv gillar jag verkligen instagram och Facebook för jag kan hålla kontakten lätt Med släkt och vänner och det kan vara svårt annars för mig som är handikappad och kroniskt sjuk och inte ofta orkar lämna hemmet. Gillar även att dela med mig till släkten och vännerna av vad som pågår i mitt liv och även dela med mig av pyssel och sån inspiration.
    Fast jag struntar helt i om jag får likes och kommentarer. Jag kör på med sånt jag gillar!
    Men jag kollar inte på fb och instagram tusen gånger per dag bara för det och jag har inga som helst ljud på heller.
    Skulle aldrig sitta med mobilen när jag umgås med nån. Jag kan ha den framme om jag väntar viktigt samtal men annars lägger jag bort den. Jag vill ge full fokus på mina vänner och önskar detsamma tillbaka. Men tyvärr får man inte det.
    Vet ett par som tom när dom åker på semester för att umgås och mysa, sitter med mobilerna i högsta hugg och och ska dela med sig av allt.
    Självklart vill man fota på semestern och även sen dela med sig. Men då kan man ju göra det efteråt när man kommit hem. Inte så konstigt att förhållandet är dåligt.
    Så jag har nån form av hat kärlek till dagens teknik. Älskar som sagt var att lätt hålla kontakten, kunna hitta information om alla mina konstiga funderingar mm, men samtidigt är det hemskt att se hur mycket tekniken även förstör samspelet mellan människor.

    1. Ja jag gillar också Instagram och Facebook. Men just Facebook kan jag bli trött på. Jag gillar också att hålla kontakt och sådär, men man ser också att folk så desperat försöker visa hur lyckade de är, vilka perfekta liv de lever osv. Det är såklart kul att se vad andra gör och var de befinner sig, men för en del går det där överstyr. Jag kan skratta högt åt roliga klipp, älskar att det är enkelt att komma ihåg folks födelsedagar, att hitta gamla och nya vänner är skitlätt osv. Men…tja. Instagram är mer harmlöst på nåt sätt. Men där är det en ständig jakt på likes. Jag kollar själv in mina sociala medier flera gånger om dagen. Ibland fler än jag önskar. Kanske för att jag är singel och känner mig ensam.
      Jag håller med dig om det där med resor, en del verkar nästan tycka att det bästa med resan är att få fota och göra andra avundsjuka snarare än att njuta av själva resan. Inte alla såklart, men i en del fall. Det är knepigt det där. Mitt inlägg är mest för att få folk att tänka till lite så får var och en göra som de tycker är bäst.

  5. Jag kände för ett par månader sen att jag levde mitt liv genom insta och fb. Att jag var beroende av just likes och kommentarer. Postade allt, det handlade om att fota alla tillfällen (både roliga och tråkiga), inte för att spara utan för att publicera för andra. Trött och utarbetad var jag och plötsligt bestämde jag mig för att lägga min energi där den behövs. Inte där alla andra uppskattar den. Jag har detoxat mig sedan dess och känner mig lite mer närvarande i livet. Även om jag saknar att läsa andras inlägg och uppdateringar. Men själv känner jag att mina vänner och familj vill jag ha kontakt med, inte bara visa hur mitt liv ser ut och är. Jag är för fb och insta av de anledningar du skriver om; information, hålla kontakt osv, men jag behövde ta ett steg tillbaka för att uppskatta mig själv, livet och tillvaron mer. Inte göra något för andra, utan för mig och min familj. Tror att det är nyttigt att vara ifrån det lite, hitta tillbaka till det genuina och verkliga. Men kommer säkert att gå tillbaka till sociala medier men med en mer ”vettig” inställning och inte sukta efter berkäftelsen där, utan ge den till mig själv istället.

    Din och andras bloggar läser jag dock dagligen, för det ger mig massor av input i livet. Fortsätt med det du gör Lousie!

    Kram!

    1. Vad klokt du resonerar Carina. Det där beteendet är så himla vanligt och inte vidare sunt. Sociala medier kan både vara ett roligt sällskap, men de kan också få en att känna sig jäkligt ensam och smått misslyckad. Man ser andras ”perfekta” liv med vänner, resor, restaurangbesök och funderar över sitt eget skitliv. Och så gör man sitt bästa för att visa likadana bilder. Samma filter, samma tillkämpade lycka. Självklart ÄR man ju både glad och genuint lycklig många gånger och vill verkligen dela med sig av det. Men lika ofta kan bilder man ser nästan kännas som ett rop på hjälp. Som sagt, jag både älskar och hatar sociala medier. Det gäller att hitta ett sunt förhållningssätt.

      Tack för berömmet. Kram!

  6. Klokt! Jag tycker inte att jag håller på med telefonen så mk när jag har andra människor omkring mig men är jag ensam så kollar jag ofta, och det stör mig egentligen. Det skapar en rastlöshet och en stress som jag inte vill känna! Jag får lägga den i ett annat rum på kvällarna helt enkelt.

  7. Dessa förbannade sociala medier. De tar död på allt annat som är socialt på riktigt.
    Jag som också bloggar plockar också upp telefonen ofta men då för att ta bilder. Men ibland måste jag bestämma mig för att låta telefonen ligga i väskan precis som du säger. Det är ett sundhetstecken enligt mig. Man MÅSTE kunna leva och spara dessa minnen i sim egen hjärna. INTE i telefonens minne och på sociala medier.
    Ett mycket bra inlägg och du……. Rulltrappan var ascool och jag blev precis som du glad av bilden.
    Stor kram från mig till dig.
    /Petra

    1. Ja jag har en hatkärlek till sociala medier. I måttlig dos älskar jag dem. Men för många går det överstyr och den där hetsjakten på likes och bekräftelse blir smärtsam. Jag känner nog inte att jag ligger så väldigt illa till, men jag ska absolut bli bättre på att ta tillvara på stunderna och inte uppleva dem genom mobilens filter.
      Och ja, visst är rulltrappan fin! 😀
      Stor kram tillbaks/L

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.