En bra dag med lunch och shopping

Hej vänner. Idag har jag haft en bra dag. Jag och Cecilia möttes för lunch, som vi drog ut i ganska många timmar. Det blev en shoppingrunda och sedan fika också innan vi skildes åt.

img_6011.jpgVi köpte med oss varsin kaffe och munk från Dunkin’ donuts och satte oss i Kungsträdgården där vi kollade in folk.

Men innan vi fikade så åt vi lunch. Man ska ju börja i rätt ände.

Sedan gick vi bort till Zoe’s shoes. Där såg jag dessa tofflor från Birkenstock. Just de där rosa såg jag i skohyllan på gymmet igår. De är liksom fulsnygga. Helfula kanske någon tycker, men si det struntar jag i för när jag sedan provade dem så var de helt underbara. De väger typ mindre än en näbbmus.

Jag vill verkligen ha dessa. Skööna! Svarta är ju mer diskreta.

Men de rosa är roligare. De är som en karamell. Kostar 349:-

Sedan åkte vi in till city en sväng. Kappahl på Sergels torg hade brandutförsäljning med 50% på allt. Jag stod emot jeansen jag tänkte köpt och lite annat. Det blev två par av mina favorittrosor. De håller in magen men utan att vara hårda hålla-in utan mer som vanliga trosor.Rullar inte ner under magen heller, det avskyr jag. Det är både skitfult och framförallt obekvämt.  Inte sexigast i världen kanske men det är sällan någon ser mina underbyxor så det är strunt samma. Har hellre lite plattare mage då.

Det här var dagens outfit. Jeans och den där svarta toppen från H&M.

Jag tog mig även en provrunda när Cecilia åkt hem, men det får ni se imorgon.
Puss o kram

Continue Reading

Varför är det pinsamt med psykisk ohälsa?

Nu ska vi tala om tabletter, tillskott och hälsa. Jag tog just min dos tabletter här. Dels är det antibiotika som jag ska ta i två veckor, men det är också en tablett magnesium och så ett antidepressivt piller. Den första är det ingen som direkt reagerar på och inget man undviker att nämna. Alla vet ju att antibiotika tar man för att bota någon sorts sjukdom. En sjukdom man oftast kan mäta och kanske se. En som för det mesta går över med en dos antibiotika. Inget konstigt.

Sedan har vi magnesium. Det tar jag bland annat för att jag det senaste året haft nån märklig kramp på utsidan av foten. Det gör svinont och doktorn sa åt mig att testa magnesium som hjälper musklerna att slappna av. Och det hjälper. Om jag inte tagit det på några dagar så märker jag att fotsmärtan kommer tillbaks. Sedan hjälper magnesium mot mycket annat också. Det kan hjälpa (säger inte att det gör det, men för en del funkar det) mot PMS, migrän, depression, just muskelkramper, sömnproblem, benskörhet, det kan minska sötsug som det efter just choklad. Ja det finns en massa bra anledningar att äta lite extra magnesium. Googla så ska ni se. Inte heller det här med att ta kosttillskott som d-vitamin, magnesium eller annat reagerar folk speciellt mycket på och det är inget man drar sig för att berätta.

Men så kommer vi till de antidepressiva. Det är väldigt väldigt vanligt att folk äter antidepressiva. En läkare sa till mig en gång att det är otroligt många fler än du kan tro i din närhet som äter det. Och så är det. När ämnet kommit upp så händer det väldigt ofta att den jag pratar med säger att han eller hon också äter det. Så med denna vanlighet borde det ju inte vara något att hymla om kan man tycka. Men det är det för många. Det är lite pinsamt att erkänna att jo jag behöver hjälp för det psykiska funkar inte som det ska. Förr kallades det att man var nervsjuk, eller nervklen. Det var ”nerverna”. Ofta lite nedsättande och kanske till och med så att man sänkte rösten. Detta hänger tyvärr kvar i mångt och mycket. Äter man antidepressiva så är det ju lite fel på en. Man är klen och inte lika stark som andra.

Så jävla fel. Det är många högpresterande människor som tar hjälp av antidepressiva. Den som är totalt okunnig kanske kallar dem ”lyckopiller” som man också sa förr (helvete vad fördomsfulla folk var när man tänker på det). Men inte blir man lycklig av antidepressiva. Jag brukar snarare se det som att de hjälper till att fylla igen de allra värsta groparna på vägen. De där man lätt kan ramla ned i och ha svårt att ta sig upp ur. Hur groparna ser ut varierar ju från person till person. Mina gropar gör att jag nedvärderar mig själv. Känner mig värdelös, ful, misslyckad och överflödig på jorden för jag gör ju ingen nytta och tillför inget för någon. Mig kan ingen älska. Och får svårt att ta mig för saker. Inte av lathet som man kanske kan tro om man är dum i huvudet.

Nej det handlar om något annat. Rent fysiskt handlar det om serotininbrist. Att signalsubstanserna inte fungerar som de ska. För en del kan det kännas enklare att faktiskt kunna referera till psykiskt illamående med en fysisk förklaring. För psyket är mysisktiskt. Vi ser inte det, vi förstår oftast inte det. Är det då något som strular är det ännu svårare. Och så det här med att man ses som klen. Som en svag människa.

För i vårt samhälle ska man vara stark. Man ska tjäna mycket pengar så man har råd att åka på semestrar, ha massor av vänner, välartade barn, ha en karriär andra avundas (en fulltecknad kalender där man inte riktigt har tid för vänner betyder att man jobbar lite hårdare än andra). Man ska träna mycket, äta bra kost (fy fan för folk som äter snabbmat, vilket slödder…lite så) och så vidare. Lite som den här urfåniga artikeln beskriver det.

Och ja, självklart hårddrar jag det nu. Men det jag menar är att kravet på att vara lyckad är så stort att folk håller på att gå under i många fall. Och att erkänna att man behöver hjälp psykiskt, ja det passar ju inte in i den lyckliga facebook-mallen som blivit en del av vår vardag. Nu mådde folk dåligt innan sociala medier också, men jag tror absolut att det påverkar. Se bara på alla unga där psykisk ohälsa ökar stadigt. Fönstret att jämföra sig med andra är så mycket större. Kraven på utseende och annat ökar. Och även vi vuxna jämför oss. Det är nog en del av att vara människa. Jag försöker att inte göra det, men det går inte att komma ifrån att jag jämför mitt liv med andras.

Så nu tar jag min tredje tablett för att må bättre. För att fylla igen groparna. För att ta mig framåt och uppåt. Och jag tänker inte skämmas över det.

Puss, kram och kärlek till er

Continue Reading

Fuck kroppsidealen, jag har bikini för det är varmt

Hej på er! Visst är det varmt och skönt nu? Äntligen sommar! Jag är ju kvar i Osby så jag njuter för fulla drag. I bikini. Jepp, jag går i bikini dagarna långa. Jag klippte gräs och rengjorde och bytte vatten i fågelbadet i bikini. Jag hojar ner till sjön och badar i bikini. Jag ligger i trädgården och solar i bikini. Jag kommer att bada i havet i bikini när jag kommer dit.

Jag och min vän Jessica pratade ideal häromdagen. Vi är båda uppvuxna med ”hon är så smal och fin” när man pratar utseende. Smal är alltså lika med fin. Ett ideal som är lika aktuellt nu som någonsin när jag och Jessica var små. Då var våra referensramar att vi jämförde oss med våra kompisar, de lite äldre populära tjejerna och de där som var söta i Vekorevyn och Frida. Filmstjärnorna och sångerskor som Madonna ville man ju också se ut som. Men där handlade det mer om stil och hår. Det var inte lika extremt fokus på kroppen då som det är nu. Visst fanns det då också. Absolut. Tjocka tjejer var inte vidare populära då heller.

img_4668.jpg
Om någon undrar så provar jag bikinin på Kappahl. Det där vita är en etikett.

Men nu är klimatet annorlunda. Världen har blivit mindre. Med internet kom vi flera steg närmare varandra. Nu har vi bokstavligt talat all världens kroppar att jämföra oss med i handen. Instagram, Facebook, Snapchat osv. Det läggs ut otroliga mängder på kroppar varje dag. Vi kollar, tar in och tänker att så där ska man se ut. Det är normen. En smal, långhårig, vit tjej.

Jag är vit men jag är inte smal. Idag lade jag ut en bild i bikini på Instagram. Den här ovan. Först tänkte jag att äh, det är kanske lite dumt. Det har ju varit många sådana bilder i sociala medier på sistone. Det var precis vad mamma också sa. Det är väl så många som gör det så varför ska du det? Men jo, det är ju det som är BRA. Att så många tjejer med olika kroppsformer, även tjocka, faktiskt lägger upp bilder. För ju fler som gör det, desto mer vanligt blir det ju. Det är till slut ingen som hajar till och tycker det är något skrattretande eller på andra hållet beundransvärt. Det vanliga är ju liksom inget konstigt. Men så länge som man som storlek större känner att det bara är de ”smala och fina” som har rätt att synas och att man själv gärna gömmer sig i några lager kläder på sommaren, ja då är det ändå läge att försöka peppa. Pusha. Berätta att vi duger som vi är.

Så därför ger jag fingret åt alla jävla ideal och normer idag. För jag är varm och jag vill ha bikini. Och jag tänker inte skämmas ett dugg.

Puss på er vänner /Louise

Continue Reading

Jag ska vara med i Nyhetsmorgon…igen :)

13174066_10154702746149918_4301992995231880964_nDen 7 augusti gör det här gänget comeback i Nyhetsmorgon. De ringde mig igår morse och frågade om jag vill vara med igen för de var så nöjda med vår förra medverkan att de nu vill göra höstmode. Eftersom jag ju tyckte att det var en himla rolig upplevelse så tackade jag såklart ja. De skulle även fråga Linda-Marie och Anna. Än vet jag att Linda-Marie tackat ja i alla fall. Kul 🙂

Den här gången tänkte jag nog lägga mig mer i hur jag ska se ut. För nu när jag varit här nere i Osby har jag fått lite feedback på min förra medverkan. Det har jag ju fått även när jag var i Stockholm, men menar från barndomsvänner och så. Det alla har gemensamt är att jag såg obekväm ut i mitt första set. Det med jeanskjol och ljusblå skjorta (har ingen bild och har inte kollat klippet än så jag har inte tagit stillbild). Och det stämde ju. Det var inte alls jag och stylingen var långt ifrån hur jag personligen hade stylat en tjej med putmage och breda lår. Det blev fyrkantigt. Klänningen här på bilden var så mycket mer jag.

Och så ska vi som sagt var visa höstmode. Eller förhöst blir det ju eftersom det väl inte hunnit komma ut så mycket höst än i början av augusti. Men som ni vet så tycker jag ju så mycket mer om höstens mode än sommarens. Det är mycket mycket snyggare! Så det kommer bli ännu roligare att vara med. Jag tänkte prata ihop mig lite med Frida (stylisten) innan. Och nu vet jag hur det kommer gå till så jag kommer inte att vara alls lika nervös som sist. Nu ser jag bara fram emot det, till skillnad från sist då jag även hade halvpanik och kräkte och magsjukade mig genom natten innan sändning. Så om min kompis tyckte att jag såg rynkig ut i tv så kanske det stämde med tanke på att jag sovit en timme. Men nästa gång ska jag vara solbränd, pigg och fräsch. Ja jävlar! 😀

Så nu vet ni. 7 augusti.
Puss och kram!

Continue Reading

Tar selfies men älskar andra än mig själv.

img_5072.jpgIdag har jag hängt med den här damen. Ni som följt mig länge känner kanske igen henne. Det är Svea. Min mormor. Världens goaste och vi skrattar alltid som sjutton när vi träffas. Så idag tog jag bilen och körde iväg till Älmhult för att hjälpa henne handla inför mors dag. Har man tillgång till bil så är det klart vi ska handla liksom. Sedan åkte vi hem för lunch (fiskgratäng) och efterrätt (jordgubbar). Jag passade även på att dra runt med dammsugaren. Är man 96 år så förtjänar man en piga ibland 😀

Efter några timmar med mormor var det dags att dra hemåt Osby igen. Det var dags för nästa släktbesök. Två av mina kusiner kom nämligen förbi på kaffe, melon, jordgubbar (jepp, igen..älskar det) och några småkakor. Och givetvis minnen. Vi ses inte ofta så vi hade desto mer att prata om. Caroline hade jag inte träffat på sex år. Therese var nog inte lika många år sedan. Eller…hmm..minnet är..sådär när det kommer till just när man senast har träffat folk.

Hur som helst så hade vi en jättetrevlig kväll. Jag glömde dock ta bilder. Jag misstänker förvisso att de inte hade velat vara med på bild ändå 😀

För ni har väl läst den senaste undersökningen om foton? Eller foton på sig själv närmare bestämt. Att den som tar selfies är mer narcissistisk än andra och att man uppfattar sig själv som snyggare än vad man egentligen är. Tja…vad ska man säga om detta? Det stämmer säkert i en del fall. Och i andra inte. Och egentligen, vem f-n bryr sig? Om man nu lägger upp en bild på sig själv i bilen (se nedan) är man alltså en odräglig jävel som älskar sin egen spegelbild så mycket att man kan drunkna i den (på tal om Narcissus).

Men jag vet inte om det är värre än alla som lägger upp bilder på sina ”perfekta” liv med ny uteplats, semesterresor och drinkglas. Eller på sina duktiga barn. Eller sin nya bil. Eller på sin mat. Folk lägger upp bilder på det de själva har lust med helt enkelt. Och bakom en selfie finns det ju ofta en story. Inte alltid, en del tar bara bilder för att de tycker att de är så jäkla snygga och lägger upp på Instagram bara av den anledningen. Det är upp till dem. Men som sagt, ofta kan det ju finnas en story.

Äkta trutande narcissistisk selfie, komplett med segertecken (dock utan en massa snyggifierande filter så där skiter sig klyschan lite. plutande munnen är ploj..även om det ju framhäver kindbenen extra att göra så. haha). Min story här är att det är kul att köra bil och att jag önskar att jag hade en. Men i Stockholm är det inte lönt. Dels så bor jag så centralt att jag inte behöver, och dels är det otroligt dyrt med parkering och grejor. Så nä. Men flyttar jag ifrån innerstan så är det en annan femma. Det är jäkligt skönt att inte behöva bry sig om tider på tåg, bussar och sådant utan bara dra.

Nu ska den här släktälskade narcissisten krypa till kojs.
Puss, kram och sov gott alla.

Continue Reading

Jag älskar inte min kropp men jag duger fint ändå

Inför min medverkan i Nyhetsmorgon förra söndagen funderade jag en del över det här med mig själv och min kropp. För till skillnad från de andra tjejerna som skulle vara med så brukar jag ju inte skriva eller säga att jag älskar min kropp. Linda-Marie och Anna älskar sina kroppar och det är jättehärligt. Själv har jag skrivit flera gånger om att jag vill gå ner i vikt. Blir man en förrädare då? För man måste kanske älska sin kropp för att inspirera någon? För det ville jag ju om jag skulle vara med i tv. Inspirera någon att våga ta för sig. Våga vara fin.

Men nej. Jag måste inte älska min kropp. Som jag skrev förut idag på Instagram så älskar jag inte den, men jag hatar inte heller den. Jag gillar inte att jag får ont av den och att en del av knä- och ryggproblemen förmodligen beror på att jag är tung. Så är det bara. Men jag har midja, helt okej bröst och kan bära upp urringat och rockar klänningar. Jag är vig och stark. Det är bra.

Det jag däremot inte tänker göra är att skämmas. Jag tänker inte gömma min kropp eller mig själv bara för att samhällets norm säger att man ska vara smalare än jag för att anses som snygg. Vem bestämde det? Inför programmet googlade jag. Jag kom då över det där klippet där en viss LCHF häxa satt hos Malou och på riktigt sa att man skrattar åt tjockisar. Att hon inte känner en enda som inte skrattar åt tjocka människor. Med andra ord så garvade hon och hennes kompisar läppen av sig när de såg oss tre tjejer visa kläder för större storlekar.

Men vet ni? Då får de göra det. Så fula människor försöker jag skaka av mig. Det är inte lätt, för självklart tar man åt sig när någon beter sig illa och sårar en. Men det är bara att jobba på det, på självförtroende och självkänsla. För inte ska nötter få inflytande över mitt liv.

Så jag fortsätter att prova bikinis. Jag tänker som vanligt sola och bada och ha en snygg bikini. Jag tänker fortsätta ha tajta toppar och klänningar. Jag gillar det så varför ska jag lyssna på vad andra eventuellt skulle tycka om den saken?

Som jag också skrivit tidigare så tycker jag att det är jättebra med träning, och då inte bara för tjockisar utan även smala som inte rör på sig borde ta itu med den saken. För kroppen tycker om det. Mår bra av det. Men jag tränar inte för att duga. Det gör jag ändå. Och det gör du också. Glöm inte det när du står där och provar bikinis i hårt provhyttsljus.
Puss och kärlek till er.

Continue Reading

Helgen är kommen och med den en slav

happy-friday-let-the-weekend-begin-quote-1

Hej vänner! Nu är det fredag eftermiddag och nedräkning inför helgen. Jag har inga direkta planer för egen del. Tror jag, det känns som om jag kan ha glömt något eller någon, men jag hoppas att den personen påminner mig i så fall. Men jag tror inte det. En dejt hade varit kul för det var längesen nu. Så jag kikade in på en dejtingsida jag är med på, jag tänkte att man vet ju fasen aldrig alltså. Prinsen KAN ju ha hittat mig där. Men nä. En av de som skrivit var en som vill bli min slav. Jag fattar inte vad det är för fel på män? Eller snarare varför så många knäppgökar dras till just mig?

Dagens kap ville alltså vara min slav(jag har fått massor av slagförfrågningar, vad är det i min personlighet som lockar just slav-män?). Han ville betala mina räkningar (med egna pengar kan en undra, det kan han väl få om han så gärna vill det…), laga mat, städa, servera, massera mina fötter och vara min fotpall. Jodå…Han kräver inget tillbaks skrev han. Inte sex eller så. Om det nu inte skulle vara vad jag krävde. Han kan gärna gå i koppel också. Va fan! Var finns alla normala män?

Jag har fått frågan om vad jag söker och det är just en normal man. En rolig (det är förvisso roligt att ha en kille som fotpall, jag skulle nog fnissa ihjäl mig), snygg (nej jag kräver inte modellsnygghet men jag vill inte ha nåt roadkill heller), social (inte klängig dock), allmänbildad (jag vill kunna diskutera mer än vem som leder allsvenskan) man i lagom ålder (jag får mest förslag från killar under 26 eller över 51. Inget fel alls på en man över 50 förvisso, bara han inte hunnit bli gubbe redan).  Och manlig ska han också vara. Jag (och förmodligen resten av Sveriges kvinnor) avskyr när en man pratar med Nasse/Nalle Puh-röst utan att vara ironisk, utan försöker vara gullig. NO! Bort! Sluta!

Ja lite så vill jag nog ha det. Eller så får jag väl ta slaven då. Jag behöver faktiskt få det städat här 😉

Puss och kram på er /Louise

Continue Reading

Svar på era frågor del 2

Hej på er! Nu kommer del två av svaren på era frågor. Det blir ganska långa svar och därmed ett lång inlägg. Men det är ju bara att scrolla vidare till sådant man hellre läser om man tycker det är för tjötigt.

Asta frågar:
Jag är nyfiken på mer om Louise. På din bror, din uppväxt, varför du lämnade Skåne.

Svar: Hej Asta. Det kan bli hur långt som helst 🙂 Men i korta drag så hade jag en bra uppväxt. Vi bodde i huset där mamma och pappa bor kvar än. Det var minst två ungar i varje hus i kvarteret så vi var ett stort gäng som lekte, ofta utomhus. Vi hittade på lekar som kunde vara en hel sommar.

I skolan var jag dock inte populär och hade inte så många kompisar där. Vi var ojämnt antal tjejer i klassen och då hamnar ofta en utanför. Det var jag. Jag var den som dög när någon var sjuk. Jag var dessutom liten (yngst i klassen) och hade när till gråten vilket ju var tacksamt. Så det behöver inte alls handla om utseende för att någon ska bli hackkyckling. Det var aldrig någon som frågade chans på mig och på partyn när vi lekte såna där puss och kram-lekar så var det alltid kram.  Av någon anledning vände det när jag började högstadiet. Då började killarna se mig och jag blev väl sedd som en av de ”snygga” och blev kompis med en av skolans populäraste tjejer. Och hade även en bästis i klassen.

Min bror var fem år äldre än mig och vi hade en typisk syskonrelation med mycket bråk när vi var små. Han var den snygga killen som fick brudarna han ville ha och han och hans kompisar var nog riktiga players, haha. När jag kom ikapp i ålder (alltså när jag blev typ 20) så var han ganska stolt över att vara min storebror. Han hamnade tyvärr snett med spelberoende och skit så vi kom ifrån varandra en del men behöll alltid kontakten. Djupare om det tar jag till mina memoarer eller nåt. Han dog för sex år sedan av att hjärtat gav upp. Det där är något som stört mig sedan dess. Vet du att inte en enda har frågat varken mig eller mina föräldrar vad han dog av? Detta trots att jag kommer från en by där folk gärna snackar. Jag är ganska säker på att det varit mycket snack, för det var det innan han dog. Folk har så jävla mycket teorier och fördomar. Detta istället för att fråga.

När jag var 18 träffade jag min dåvarande pojkvän. Vi var ihop och sambos till några månader innan jag skulle fylla 26 då han gjorde slut. Jag bodde kvar i Osby tills jag var 32 då jag kom in på journalistutbildning i Stockholm. Då var det dags att röra på mig. Göra nya saker. Till dess hade jag bara bott i Osby, med en avstickare till Leksand där jag bodde på internat och pluggade till dekoratör ett halvår.

Det var ett långt svar men det är svårt att svara kort på en så omfattande fråga 🙂

—————————————————————————————————————

Anna skriver:
Hur strukturerar du din garderob? Typ, brukar du lägga bort plagg säsongsvis? Har du lätt för att rensa eller är du en nostalgisk behåller-allt? 🙂

Och vad är ditt bästa respektive sämsta köp i klädes- och i skoväg? (Jag förstår för mitt liv inte hur vissa plagg kan vara så fina i affären, men sen använder man de knappt…)

Svar: Hej Anna. Ja eftersom jag bor litet med få garderober så får vinter och sommargarderoben helt enkelt byta plats när det är dags för säsongsbyte. Jag är ganska duktig på att rensa faktiskt men visst finns det en del plagg jag behåller. Dels sådana som jag hoppas komma i igen och dels sådana som är förknippade med en massa minnen.

Mitt bästa skoköp är nog när jag köper sneakers. De använder jag mest. Som mina Adidas superstar. Sämsta är ett par dyra Clarks som faktiskt var ett felskick av nätbutiken. De var dessutom använda. Blev jag färdig att skicka tillbaks? Nope. Så de där skorna ligger där som en påminnelse om hur dum jag var. De är snygga men ashöga så jag kan inte gå i dem. Riktigt irriterande. Bästa klädköp vet jag inte riktigt. Hmm, kanske någon vinterkappa jag haft. Sämsta är nog när jag köpt plagg som jag hoppats komma i om jag bara går ner lite i vikt. Det är otroligt dumt. Bättre att köpa plagg som passar nu, och sedan köpa nya om och när man gått ner i vikt i så fall.

———————————————————————————————————

Gloss skriver:
Visst bor du i en andrahandslägenhet? Hur länge har du haft den och är du rädd att bli ”utkastad”? Flyttade själv 5 ggr på 10 månader när jag kom till Sthlm, bodde 5,5 år i andra hand i samma lägenhet innan jag köpte men hade mer eller mindre konstant ångest för brev på hallmattan eller samtal om uppsägning. 🙂

Svar: Hej Gloss. Ja jag bor i andra hand. Jag har bott här i ca sju år nu. Men ja, visst är jag rädd att damen som äger lägenheten ska sälja den eller flytta hem igen. Att köpa finns inte ens på kartan då det är svindyrt är. Min etta här kostar mer än ett fint hus i Osby. Galet.

——————————————————————————————————

Camilla frågar:
Jag vill veta om du har tips på någon bra uppstramande kräm. Har rätt fin hy i övrigt, men halsen börjar redan bli skrynklig och jag gillar inte det det minsta!

Svar: Hej Camilla. Jag vet hur du menar, jag är inte heller förtjust i rynkor. Inte på mig själv i alla fall. Jag antar att du använder serum och kräm även ner på halsen och gärna ner mot dekolletaget? För huden där är ju en förlängning av ansiktet. Den allra bästa krämen för mig är Bioline Primaluce som jag skrev om för en månad sedan. Inlägg HÄR. Jag har provat många olika men den krämen plus serumet (det är serumet som jobbar längre ner och förebygger) gör att jag tycker att huden ser fräschare och fastare ut.

—————————————————————————————————–

Appi frågar:
Hur har det gått med det där jobbet som du skrev om ganska nyligen? Är det klart?

Svar: Hej Appi. Nej det blev inget. Vi kom inte överens om lön eftersom de krävde nystartsjobb-ersättning men ville ändå inte ge den lön som facket rekommenderar. Plus ett skambud som ingångslön för den första månaden.

Continue Reading

Det är minsann ohälsosamt att vara tjock!

Nu när programmet där jag medverkade och visade kläder och pratade om mode för större är sänt, ja då kommer kommentarerna. Jag har läst på Nyhetsmorgons och Tv4’s facebooksidor. Det är mestadels positiva kommentarer från vettiga människor som också tycker att det saknas mycket inom modet för större storlekar. För det tycker jag. Det känns ofta rakt, tråkigt, tantigt och formlöst. Lite omodernt liksom (men med undantag så klart, annars hade jag aldrig haft något att visa här i bloggen. Även om mycket kommer från icke-plus size). Jag pratade om ”skämshörnan” i butikerna. För det är ju ofta där de samlas, kläderna för större. De finns inte bland det övriga sortimentet utan i en liten avgränsad specialyta för sig. De flesta avskyr det här. Men det finns även de som tycker att det är jättepraktiskt och VILL ha sin egen hörna i butiken.

Jag tror inte att de här människorna förstår att det vi andra är ute efter är inte att de där få plaggen ska spridas ut i resten av affären så man får ha skattkarta och pannlampa för att hitta dem. Självklart är det så att jag (och andra) vill att det ska finnas plagg upp i storlekarna i HELA butiken. Så som Lindex ska göra nu. Dvs låta plaggen finnas för alla. De som tror att man vill att de tjockiskläderna ska finnas lite här, en klick där osv, ja de måste ha lite otur när de tänker.

Samma otur som de där som alltid alltid ska påpeka och skriva i kommentarsfält att tjocka minsann kostar samhället jättemycket pengar. För de som är storlek xl och mer har ju ingen koll själva. Då måste dessa självpåtagna samhällsupplysare göra sin plikt förstår ni.

För alla tjockisar är ohälsosamma. Det vet man ju. De är lata, lite korkade och så får alla förr eller senare sjukdomar som fettlever och diabetes. Detta måste dessa människor påpeka även om det handlar om mode.  För nej, varför ska det finnas fina kläder för tjocka när de istället borde koncentrera sig på att gå ner i vikt? För det är ohälsosamt att vara tjock! Oftast sägs detta av smala människor. Sådana med fettfobi.

Men vet ni, det är inte alla tjocka som är ohälsosamma. Chockerande, jag vet. Men det finns de som tränar och äter hälsosamt. Men som ändå inte går ner. Och som faktiskt är friskare än smala medsystrar och bröder. För ni vet det här med att vara smal innebär inte att man är så jävla frisk alla gånger. Rör man inte på sig och äter skräp fast man är smal så har man i många fall lika dåliga, eller till och med sämre värden än en tjockis. Smala får också sjukdomar som är livsstilsrelaterade. De kostar också samhället pengar. Det finns många tjocka, lata människor, absolut. Många har ingen lust att träna och ligger hellre i soffan och kollar tv-serier. Men det är precis samma sak med smala. Men en tjockis som är lat är en sämre människa. Så tycker många. Det är gräsligt, lågt och framförallt ointelligent.

 

Continue Reading

Ser fram emot maj


Hej på er! Har ni haft en bra Valborg? Att döma av alla bilder i sociala medier så verkar alla haft det jättebra med vänner,barn, eldar, båtpremiärer, god mat osv. För egen del var det ensamt och lågt. Jag ska inte gå in på det djupare för jag vill också egentligen visa upp den där positiva fasaden och mitt lyckade liv. Men nu är det inte så. Inte just nu. Jag mår inte bra. Men jag hoppas att det ska vända.

Vintern och våren har varit jävliga. Men nu kommer maj och med den förhoppningsvis mer värme och sol. Bara det gör att man får mer energi och får lite ny kraft. Och det behöver jag. Mycket. Skitmycket. För att jobba i uppförsbacke år efter år och sedan äntligen få lite flyt, bara för att åka ännu djupare ner i skiten, ja det tär enormt mycket och det är jobbigt att ta sig upp.

Sedan är det ju inte en ny månad i sig som gör skillnad, precis som det inte gör skillnad att det blir nytt år och man hoppas på så mycket. Nej det är ju fortfarande upp till en själv att göra den där skillnaden. Men samtidigt, kan man få extra skjuts av nytt år, eller ny månad så är det ju bara bra. Och som sagt, sol, ljus och värme har ju även en fysiskt positiv effekt.

Lite så här kände jag mig igår. Allvarlig och ledsen. Fast det var inte meningen att bilden skulle bli sådan. Det var snarare solen som gjorde det. Att man försöker undvika att grimasera plus att ta bilden snabbt som attan för det känns ändå lite fånigt att ta selfies bland folk. Det gör det.

Här var jag i ännu mer sol på Bysistorget som ligger ett hundratal meter hemifrån. Jag försökte verkligen att inte grimasera. Men med illsol rakt i plytet så det ju inte att se normal ut 😉

Jag har inga läckra matbilder att bjuda på, men jag gjorde mig en smoothie. Mango, banan, lite kesella och mjölk. Enkelt och gott. Jag tror jag ska ta och festa till det på en sådan idag också.

Det var mina söndagstankar det. Jag skulle kunna utveckla mycket mer, men det blir för jobbigt. Sedan kommer det ju en del personligt när jag ger svar på era frågor. Så jag grottar inte ner mig mer än så här nu och hoppas att det kommer att vända snart.

By the way, jag tänkte ha en liten loppis här i bloggen. Bland annat med klänningen jag vann från La Redoute. Den sitter inte bra i ryggen på mig. Ev tar jag med jackan också då den också är lite för liten. Jag har dock inte bestämt mig om den än för den är så fin. Skor och väskor brukar ni inte vilja köpa så inget sådant. Jag ska se om jag hittar fler klänningar också för det brukar ni gilla mest. Och så ska jag lägga in min motionscykel på blocket. Ingen här som är sugen? Tar kanske med en bild på den också i bloppisen om utifall att någon är på jakt efter en billig motionscykel.

Kram /Louise

Continue Reading