Till dom ensamma

Helg, något många ser fram emot. Jag också ibland. Men ofta är det lite lätt ångestframkallande. Det är då alla ska hitta på så mycket roligt med sina barn/fruar/män och vänner. Nog för att jag också gör roliga saker en del helger men ganska ofta är det så att mina vänner är upptagna med just de där sakerna. Som den här helgen. Jag tror inte att en enda av mina vänner varit i stan. Blörk kände jag och tyckte hemskt synd om mig själv där ett tag.

På väg in till city kom passande nog Maruo Scoccos låt Till dom ensamma upp i ipdoden (ja jag använder fortfarande den). Den är inte så upplyftande den sången. Väldigt fin men man får lite känslan av att vilja hoppa från närmsta bro för att det är mest synd om mig i heeeela vida världen. Skit i barnen som svälter och sådant, det är MIG det är synd om. Ja, ni vet. Så som man känner ibland. Och det är okej så länge man bara inte fastnar i den känslan.

Jag njöt lite av Mauros insikt i hur vi ensamma har det. Sedan åkte jag in till city och provade kläder istället. Efter det hem och lagade mat, pratade i telefon med mamma och mådde helt okej. Förutom det där att jag gärna hade köpt kläderna också och inte bara provat dem…Efter lite tvtittade fick jag ett ryck då jag började röja i köket. Diska, torka av ytor och sen gick jag vidare till att putsa alla mina speglar (har garderober med speglar bland annat), dammtorkade och bytte i sängen. Svettade ner mig och tog en dusch. Nu sitter jag alltså här i min säng med frächa krispiga lakan, doftar smultron och börjar bli skönt trött. Det blev en ganska skön söndag trots allt.
Imorgon är det nya tag. Puss på er ♥

Continue Reading

Det här blev personligt

Hej vänner! Idag blir det inget klädinlägg, bra för era plånböcker va? Skojar bara men det ligger ju ett visst korn av sanning i det. Kanske inte så mycket om era plånböcker som om min. För ibland är det ju så när jag är ute och provar att jag faktiskt blir ledsen över att inte ha råd att köpa kläderna själv. Den som inte läst mig så ofta länge eller noga kanske tror att jag verkligen är ute och köper ihjäl mig var och varannan dag. Så är det inte. Om man varit långtidssjukskriven, sedan blivit utförsäkrad och efter det varit uppsnurrad i ett system där den ene tyckt si och den andre så är det kämpigt ibland. Till exempel har arbetsförmedlingen tyckt att jag skulle vara sjukskriven och läkaren tyckt att jag ska vara i sysselsättning. På så vis har det varken blivit hackat eller malet, jag lämpas över till någon annan så man slipper ta itu med problemet Louise. 

Den mesta av min energi har gått åt till att försöka få det ekonomiska att funka snarare än att kunna använda min kraft åt att försöka få tillbaks styrkan och välmåendet. Jag skulle kunna skriva långt och mycket mer om detta galna som kallats mitt liv de senaste åren men jag funderar på att ta det i artikelform i stället.

Summan av kardemumman är i alla fall att jag haft och har det jäkligt knapert. En del kanske trott att jag tjänat en massa på att blogga men nej. På Amelia tjänade jag 700 kronor i månaden, och nu sedan jag kört under egen flagg har jag tjänat noll kronor och då är det ändå ganska mycket jobb jag lägger ner. Om jag bara skrev ner mina tankar hade det ju krävt sin tribut det också men att aktivt gå ut och leta kläder, prova dem, plåta, redigera och skriva om dem. Samt att ha stenkoll på nätbutikernas utbud tar tid. Nu menar jag inte att gnälla för jag gör ju det för att det är kul. För det mesta. Ibland blir det ett tvång och det är då jag funderar på att lägga ner. För det är ju ett jobb men jag kan inte kalla det att jag jobbar eftersom jag inte tjänar pengar. För det är jobb där man tjänar pengar som räknas. Och rent krasst är det ju vad som behövs för både anseende i samhället, att kunna betala hyra, mat osv.

Att inte ha jobb, ha ont om pengar och att ha varit sjukskriven länge är stigmatiserande. Det är pinsamt helt enkelt. Jag tycker det. Det är svinjobbigt när folk frågar mig vad jag jobbar med? Eeeh, öh..alltså…Jag är journalist men varit sjukskriven. Jaha vad jobbade du med innan? Jo jag har ju varit sjukskriven ett bra tag nu, ända sedan jag tog examen. Jaha. Ok. Detta är en av anledningarna till att jag i stort sett slutat dejta. Det är för jobbigt. För även om jag vet att jag är bra på många sätt. Jag vet att jag har huvudet på skaft och intellektet sitter där det ska. Att jag är ganska rolig när man lär känna mig. Att jag ser helt okej ut, trots extra kilon här och där. Men så är det den där sociala biten, samhällsbiten om var man passar in när man inte har jobb, inte mycket till pengar och dessutom sjuk gubevars. Ingen man ser som vinstlott direkt.

Allt detta jobbar jag dock med. Att se positivt på mig själv framförallt. Inte bara på utseende och sådant, utan jobba på min inre styrka. För den finns ju där. Någonstans. Men det är lätt till att svepas med när det är tufft runt en. Att liksom dansa runt som ett löv av vindens nycker. Då vinden i mitt fall varit af, soc, läkare och andra instanser. Men nu jävlar. Jag har satt tre lappar på min badrumsspegel. Den viktigaste är den där jag skrivit ” JAG bestämmer i MITT liv!”. Sedan har jag en som påminner mig själv om vad jag vill göra, känner att jag behöver göra. ”Jag ska skriva en bok” står det på den med ett hjärta runt så att det blir snällt och inget ok på axlarna. På den tredje står det ”Jag ska träna för att jag VILL det”. Den första är dock den jag jobbar mest med. De andra två kommer. Jag har lapparna där för att påminna mig. Att inte bara läsa orden utan ta in dem i mitt hjärta.

Hmm, det här blev långt och personligt. Egentligen hade jag faktiskt bara tänkt skriva om min gårdag med Nicklas. Men som vanligt far mina tankar iväg och fingrarna bara flyger över tangenterna och så kan det bli något helt annat. Mina oredigerade tankar rakt upp och ner.

♥♥♥ Ni vet att ni är fantastiska va? Ni som kommenterar och peppar mig. Kommer med glada tillrop och uppmuntrande kramar. Ni betyder så väldigt mycket. På riktigt. Stor stor kram till Er! ♥♥♥

/Louise

Continue Reading

Lördagen gick till grubblerier

Igår var det ju soligt och skönt ute. Folk verkade vara så glada och på toppenhumör överallt. Förutom jag då. Jag vaknade och hade en klump i magen som bara växte under dagen. Jag var skitledsen helt enkelt. Detta av en massa anledningar. Dels för att det var tre år sedan igår som min bror dog men även annat jag gick omkring och tänkte på. Som det här med att känna sig ensam.

Ibland när vänner inte har tid att ses och man som jag är singel så kan det kännas väldigt tomt emellanåt. Jag börjar grubbla på det här med om jag ska vara singel i all oändlighet? Om jag varit det i 15 år då jag var i mina ”bästa år”, hur ska jag då träffa ngn nu när jag är över 40? Nu hjälper det väl inte direkt att jag tröttnat på att dejta heller och bara gjort det en gång på 1½ år. Men ändå, jag dejtade massor förut och det sket sig varje gång. Det är då man (framförallt vi kvinnor) börjar fundera över vad det är för fel på mig? Och så går man igenom och listar en hel radda med negativa saker typ Jag är för tjock. Jag är för ful. Jag är arbetslös. Jag är fattig. Jag är för gammal. Jag pratar för mycket. Och så vidare. Jag är ganska duktig på det där med att hitta fel på mig själv trots att jag försöker tänka att det är den andres förlust, att det bara var kemin som inte stämde, tillfället just nu i livet var fel. 15 år senare har jag inte kommit på vad som är så otroligt frånstötande att killar bara vill en sak, och det är inte att gifta sig och skaffa barn direkt…Har storleken verkligen så stor betydelse?( svaret där blir tyvärr oftast ja oavsett vad storleken nu handlar om).

Jag vet ju tjejer som helt krasst är mycket dummare, tråkigare, elakare än mig som hittar kärleken ändå. Hmm, svårt det där. Jag är själv kräsen men inte SÅ kräsen som en del tycks tro. Jag letar inte fotomodeller men visst vill man bli attraherad fysiskt också. Som jag sagt så många gånger tidigare om det där fåniga ”vill du ha en snygg men dum kille eller en smart men ful?” så vidhåller jag att jag vill självklart ha en snygg men smart. Snygg i mina ögon. Varför ska det ena behöva utesluta det andra? Visst kan det vara så att de som alltid ansetts snygga kanske inte jobbat lika mycket med sin insida som de mindre lyckade rent utseendemässigt fått göra. Men det stämmer ju långt ifrån alltid. För det finns snygga som är smarta och fula som är dumma.

Detta om förhållande, tankar på att det förmodligen inte blir några barn för min del, att det är knepigt ekonomiskt och tuff arbetsmarknad, det var alltså min gårdag. Idag känns det dock bättre. Jag antar att det kan vara nyttigt att ha skitdagar ibland, tycka att man har det pissigast av alla och sen får man försöka studsa tillbaks så gott det går och försöka göra något åt saken istället. Kärlek är svårt att göra något åt, men det andra går ju. Jag ska ha jobb, försöka gå ner i vikt och odla vänskaper. Och bli lite snällare mot mig själv samt att försöka skita i omgivningens ofta klumpiga och oinsatta kommentarer. Dags att gå ut i solen för där spricker trollen för det mesta.

Puss på er och ha en fin dag.

Continue Reading

40 årspanik

Igår var jag barnvakt ett par timmar åt min vän Marikas och hennes man Anders barn. Miloo och Noomi. De här små tjejerna värmer verkligen mitt hjärta och får mig att själv känna viss längtan efter barn. Viss längtan säger jag för jag vet inte riktigt vad jag vill där. Vid nästan 40 fyllda har jag hunnit bli ganska bekväm. Jag kan sova hur länge jag vill om helgerna, jag kan sticka iväg på spontana aktiviteter och resor. Jag vet att om jag råkat förshoppa mig och har noll pesetas kvar i slutet av månaden så drabbar det ändå bara mig själv och jag kan ju leva på snabbmakaroner om det kniper. Så på det viset är jag bara måttligt sugen på att få barn.

Men sedan är det ju det här med kärleken till och från ett barn. Ett eget. Den man inte riktigt kan fatta förrän man själv har det. Det är jag nyfiken på. Och viss egoism är det ju också i att skaffa barn. Att se någon med sina egna drag både utseendemässigt och i personligheten. Det måste vara roligt. En del säger att å man han/hon är så lik mamman/pappan och många gånger ser jag inte det alls men jag nickar för det mesta medhållande för jag tror att föräldrar vill att ens barn ska vara lika dem själva. Sedan har vi den andra ego-orsaken, nämligen den att man inte vill bli ensam när man blir gammal. För det kan man nog lätt bli. Nu är det ju bara 40 jag fyller och inte 80 men visst funderar jag också. När mina föräldrar är borta (det vägrar jag förvisso acceptera), jag inte har man, syskon, syskonbarn eller egna. Fy så trist det måste bli. Förhoppningsvis hittar man väl andra saker att fylla sitt liv med istället. Men ändå.

Nu är jag ju som ni nog vet singel och har varit det i över 14 år. Förut dejtade jag friskt. Det var roliga dejter, romantiska, helt knasiga och tråkiga dejter. Jag funderade över att skriva en bok om allt detta dejteri men så bara tappade jag sugen. Mest för det här med att gå ut och träffa män som det ändå skiter sig med, och då tappade jag även sugen och den roliga twisten att skriva om alla killar jag träffat. Jag vet inte riktigt vart man hittar tappade dejtsugar men jag har bett några vänner leta. Dvs leta i sin bekantskapskrets om det kanske kan finnas någon passande där? Ja vi får väl se vad som händer helt enkelt. Kanske jag träffar en lämplig och fin kille som får det att spritta i äggstockarna på mig.

Åter till barnen så, om jag inte får egna är jag glad att flera av mina vänner har barn jag träffar regelbundet och verkligen gillar! Jag glömde ta bild på Miloo och Noomi idag (vill ju ha föräldrarnas tillstånd) men deras mamma fångade jag på bild när vi tog en fika på stan innan jag åkte hem mot mitt.

Min vackra vän Marika. Vi träffades när vi båda pluggade till journalist. När Marika hoppade av blev skolan med ens väldigt mycket tråkigare. Tur jag har henne kvar ändå såhär sju år senare! ♥
Mer te! Kusmi-te med smaken spicy chocolate smakare jag första gången hemma hos Marika och sedan dess var jag fast. Jag älskar det! Det visste hon (och hon har samma känslor för det) så jag fick den här påsen med te som tack för att jag tog hand om småtjejerna ett par timmar. Det hade jag gärna gjort utan present men det ÄR ju alltid kul med små omtänksamma gåvor.

Det var lite reflektioner kring barn från en singelkvinna med viss 40 årspanik. Det lär komma fler tankar kring andra ämnen också för jag tröttnar lite på det här med att bara ösa på med kläder titt som tätt. Varken ni eller jag har ju råd med allt det. Men att få drömma är ju inte fel det heller. Fast jag känner emellanåt att nej nu vill människan Louise ha lite att säga till om också så då får kläd,sko,väsk,accessoars-Louise vackert vänta.

Jag tror jag ska ha ett fråge inlägg snart. Ett där ni får fråga fritt om mig och mina tankar om kläder, livet, musik, politik och vad ni nu vill veta. Vad sägs?

Jag hoppas ni orkade igenom all text 🙂

♥♥♥ Puss o kram /Louise ♥♥♥

Continue Reading

All by myself

[vsw id=”NhZcSZknSqQ” source=”youtube” width=”425″ height=”344″ autoplay=”no”]

Idag har jag en riktig Bridget Jones-dag. Ni vet, lite för tjock, lite för singel, lite för många jättetrosor och tycker ganska synd om mig själv. Helger och speciellt fredagar då alla jävlar skriver om sitt förbannade fredagsmys på facebook är veckans värsta stund.Vad passar då bättre än att vältra mig i mest-singel-i-hela-världen sånger? Ibland är det skönt att bara tycka att jag har det värst. Skit i barnen i Afrika, jag har det värre. När man väl gjort det brukar det kännas bättre. När jag vältrat mig klart kanske min mr Darcy dyker upp…jodåsåattvahettere..

Puss på er

 

 

Continue Reading

Nattliga vikttankar

Nu har jag försökt sova i två timmar. Jag har legat på spikmattan, stoppat proppar i öronen och verkligen försökt slappna av och släppa alla tankar. Men icke. Att jag alls kom i säng i tid ikväll var för att jag var irriterad och att försöka sova då var ju en vacker tanke men helt omöjlig i realiteten. Jag har istället tänkt mer och mer och mer. Och retat upp mig i samma grad. Det är ungefär som att försöka ignorera en svärm bålgetingar. Lycka till med det liksom.

Så vad har jag tänkt på? Jo dels på kärlek och dels den där eviga vikten. Eftersom jag hunnit tänka mycket under dessa två timmar får jag försöka begränsa mig till att bara skriva av mig om det ena till en början. Och det blir vikten. För det var den jag irriterade mig på först. Inte vikten i sig utan på att folk hela tiden har så mycket åsikter om utseende. Som mamma och moster som gång på gång påpekat att jag inte är mig lik och att jag plutar så himla mycket med munnen på bild. Jaha? Vad svarar man på det? Förlåt, jag ska genast ta bort alla foton ni inte tycker om? ALLA gör miner på foton och när man kollar sig i spegeln. Varför måste folk kommentera varandras utseende så himla mycket? Jag säger inte att jag inte gör det själv, för det är väl klart att jag gör. Men varför i onödan?

Då kommer jag till det här med vikt(jag försöker tydliggöra mina tankebanor lite, mest för mig själv). Idag har jag sett första bilden från Twilfits kommande kampanj (v 40). Jag känner inte riktigt igen mig själv där( gissa om folk kommer få vatten på sin anklagande intelik-kvarn). Men i det här fallet beror det på att jag inte är van vid att någon annan lägger min makeup eller gör mitt hår.Vi står alla i trosor och bh. Olika set för vi är ju olika individer med olika kroppar. Det om något kommer kanske få folk att diskutera. Eller så blir det ingen reaktion alls, vad vet jag?

Men i mitt huvud kommenterar folk. Jag kan tänka mig att några av de som kommenterar allra mest är de som själva varit stora och som gått ner i vikt. Dessa människor blir ofta rent vidriga i sitt förakt för övervikt. En del har bloggar där de spyr ut sitt förakt över hur feta och äckliga de var förut. Och hur tror ni att det känns för oss som faktiskt drar xl eller mer? Vi är alltså feta och äckliga? ”Ja men nu pratar jag ju om MIG.Du är ju fin ändå”. Jo men skulle du vilja byta med mig då menar du? Nej givetvis skulle hon inte vilja det. Ja, alla har sitt eget helvete men sluta håll på om hur äcklig du* varit.Tänk det om du vill och ja säg det någon gång om du måste, men gör det inte i tid och tid och framförallt inte framför andra överviktiga. För nej, jag är då fan i mig inte äcklig för att jag är tjock!

Att jag alls ställde upp på kampanjbilden i underkläder var inte för att jag är tjock och stolt över det. Nej inte så. Men ja jag är stor. Tjock. Rund. Kalla det vad ni vill. Och jag tänker inte gömma mig längre. För vi är många som väger mer än vi ska och även om det vore hälsosammare att gå ner i vikt kommer övervikt alltid att finnas. Och vet ni, jag är lika mycket värd både kärlek, lycka, pengar,  jobb och snygga kläder som en slank tjej. Jag tänker inte nöja mig med skitfula tält och omoderna brallor på den där avdelningen normalviktiga springer skrikandes ifrån om de råkar förirra sig in dit. Vi ser olika ut och varför ska det inte finnas snygga kläder för alla? Både underkläder och vanliga.

Okej, dags att försöka sova igen. Kärlek och sextankarna tar jag en annan dag (jag strök typ hälften av mina nattliga tankar i den här texten. Kill your darlings med besked)

* ”Du” är ingen specifik person utan folk jag mött antingen i livet eller via bloggar och andra kanaler så det är alltså ingen som behöver ta åt sig.

Continue Reading

Söta läsare och söt blus, allt i samma inlägg

Hej mina fina! Tack igen(jag tackar och tackar men det är för att jag verkligen menar vartendaste litet tack som slinker ur mig) för alla uppmuntrande ord och kramar. Jag känner omtanken strömma mot mig och det gör mig glad(jag blev så rörd i eftermiddags att tårarna svämmade över). Faktum är att jag mår många snäpp bättre idag. Jag har fått en del magknipsframkallande ärenden ur välden och bara det gör att det känns bättre. Det andra, som jobb och annat får jag helt enkelt jobba på.

Jag vill ju inte vara någon deppgök som drar ner er energi utan tvärtom GE er energi och boost. Fast sådant där går väl upp och ner för de flesta, vi är ju bara människor. Och det är en vanlig människa jag vill vara i bloggen. Visst kunde jag också bara skriva om det fina och roliga som händer men jag själv blir inte så engagerad i människor som bara visar upp en sida för omvärlden. Samtidigt som jag kan förstå att en del kör med den stilen också. Själv är jag alldeles för mycket känslomänniska för att bara vara solig och glad hela tiden. Jag hoppas dock det ska bli en massa solsken och glädje framöver i vilket fall som helst.

Och då syftar jag inte (bara) på trisslotten utan på att jag ska tamefan få det som jag vill ha det ändå. Göra intervjuer och smattra iväg artiklar. Uppslagen har jag redan. Idag har varit en produktiv dag och imorgon blir också produktiv fast på ett annat sätt då jag och mamma ska iväg till en släkting och storstäda. Jag  har även tänkt hinna med en del annat när vi kommer hem igen.

Jag tog förresten några bilder på toppen jag köpte från indiska förut men jag har inte lagt in dem så ni får istället en blus som jag är 90% säker på att jag ska klicka hem.Irriterande nog finns det inget Indiska i närheten så jag slapp frakt och andra tillägg. Jag såg inte den i Helsingborg heller häromdagen för då hade jag klippt den. Min min! Den kanske funkar i tv men jag är kär i den sådär överlag bara och vill ha den!Länk HÄR.

Jag visste att det skulle bli såhär..jag blir kär i plagg titt som tätt nu när höstnyheterna börjar komma ut i butik. Det från HM…den här från Indiska. Passar mig ypperligt med det svarta men som ändå lyfts av de små virkade grytlapparna i ringningen. Tror nästan jag får beställa pronto så ni inte också blir kära och beställer slut på xl 😉 De andra får ni gärna ta. 349:-

Sussiluss och sussilo, nu ska vi sova din gamla ko. Puss!

Continue Reading

En blomma vid min broders grav

Tack kära ni som peppar. Och tack söta Linda som känner hur jag mår. Jag är nog mest förvirrad och så krockar allt liksom. Jag tror nog att det ordnar upp sig. Jag ska sätta mig ner och göra lite listor, det brukar alltid lugna mig. Jag skeppade även iväg en ansökan till tv4 om deltidsjobb. Det vore perfekt så kunde jag frilansa de andra 40 procenten. Dock är min mobil avstängd av någon mystisk anledning. Jag ska ringa och kolla igen imorgon och fråga vad som står på. Vill ju icke missa viktiga samtal. De som känner mig vet att de alltid kan ringa mig hos mamma och pappa .

Jag känner mig lite lugnare över allt och gladare överlag sedan jag gick upp till minneslunden(inte grav som rubriken säger) och satte en blomma till min bror. Det är alltid ledsamt men jag småpratade lite tyst med honom rakt ut i luften (man vet ju inte om de döda lyssnar) och när jag gick hem stack minsann solen fram i ett litet litet hål bland molnen. Jag tog det som ett tecken från Mikael. Älskade bror, hjälp mig via änglamakt eller hur ni jobbar där på andra sidan.

Det stod många vackra bundna buketter från affären så min var lite…tja..enkel. Men det var ett spontant infall att få till minneslunden så jag tog vad jag hittade längs vägen. Och ängs(ogräs)blommor har sin charm de också.

Nu ska denna sova känner jag för att imorgon ta itu med listorna jag börjar på ikväll. Det blir planen. Tack igen alla fina, kända som okända som peppar mig när jag faller. Jag hoppas jag kan finnas där och fånga upp er också. Kramar till er alla ♥

Continue Reading

Sveriges matchtröja och Zlatans sexighet

Såhär i efterdyningarna av Sveriges första match i EM tänkte jag kommentera två saker ut tjejig synvinkel, nämligen Sveriges matchdräkt och Zlatan. Först och främst, visst blev man helt snurrig av att Ukraina och Sverige har samma färger i sin flagga. Gult och blått överallt. Både på läktaren och på planen. Nu hade Ukraina första tjing på den gula bottnen med blå strecken. Det var bara bra för Sveriges del då vi fick ha bortatröjan. Mörkblå med gult streck på diagonalen. Väldigt mycket Polo Ralph Lauren över det hela. I like.

Ralph Laurens diagonala band över bröstet.
Sveriges bortamatch-tröja. Snygg! Mer sånt här tack.

Det var tröjorna det. Sedan kommer vi till det andra jag gillade med matchen ( i övrigt fanns det inte ett skit att gilla med matchen som slutade med vinst 2-1 till Ukraina) – nämligen Zlatan. Jag har inte varit något större fan av honom mer än rent fotbollsmässigt men nu när han är 30 år och är erkänd som en av världens bästa spelare har det hänt något. Det är inte så att jag är starstrucked (det hade jag nog varit om jag träffat honom) utan det är hans självförtroende. Det är sexigt med självförtroende.Både för män och kvinnor. Och detta utstrålar Zlatan i kubik. Jag måste träffa en man med självförtroende helt enkelt. Någon som har heta tips? 😉

Lite knäsvag gör han mig allt, den gode Zlatan. (bild aftonbladet)

Sovtajm nu, imorgon är det dags att åka tillbaks till Stockholm igen. Puss o kram /Louise

 

Continue Reading

Ensam och smått bitter

Lördag, fint väder och vår i luften. Eller försommar ska man väl säga. Hur som helst ska jag ge mig ut på en promenad in till city tror jag. Så småningom har jag tänkt laga cykelskrället som står nere i källaren också så jag kan ta mig runt på cykel istället. En gammal sak jag tog vid höststädningen för några år sedan. Utan växlar. Det blir spännande att se hur den rullar. Gamla cyklar har ju en tendens att rulla bättre än nya. Men det där att inte ha växlar kommer bli tufft i backarna, pust!

När jag kommer hem får jag se vad som händer. Inget mer spännande än att röja klart bland mina garderober och skohyllor. Det är det trista med helger i Stockholm när man är i 40 årsåldern och inflyttad utan barn – dvs att det kan vara jäkligt tråkigt och ensamt emellanåt. Så tankarna på att flytta tillbaks till skåne kommer allt oftare får jag ju erkänna. Där har jag släkt och vänner. I Stockholm är folk väldigt uppbokade. Jag har hört kvinnor sitta på tunnelbanan och prata om att ses typ 2-4 månader framåt. Vart tog spontaniteten vägen? Så fruktansvärt upptagen kan man väl inte vara? Tvättstugan i all ära, men..? Eller så är det bonniga Louise som har svårt att ta till sig det här med att man måste boka in allt. Ju fullare kalender desto mer lyckad är man både socialt och karriärsmässigt. Bitter? Ja faktiskt, jag är det. Jag erkänner.

Jag har till och med gett upp tanken på det här med att dejta. Inte än i alla fall. 14 år som singel och otaliga dejter under den tiden får en att tänka efter. Varför blir det aldrig något? Jag tror att jag är för kräsen helt enkelt. Jag har fortfarande kvar kraven på hur snygg en kille ska vara sedan tiden jag var smalare och kunde ha de kraven(givetvis med en insida som matchar men det säger ju sig självt). För så är det. Rent krasst är det så att man brukar ta någon från sin egen snygghets-skala liksom. Jämnsnygga.

Hur ofta ser man en alldaglig och/eller tjock tjej med en snygg och vältränad kille? Undantag finns alltid men de är som sagt just undantag. Jag är tjockare och äldre, och då är det helt enkelt så att killarna som hörs av också är lite tjockare och(mycket) äldre. Det är bara att tugga i sig . Så antingen sänker jag kraven eller så får jag skärpa till mig och börja träna. Och eftersom jag känner mig själv vet jag att jag inte kommer sänka kraven. Jag vill helt enkelt inte ha en 55 åring med tunt hår, ölkagge och tre barn på deltid.

Jag berättar från min synvinkel och min verklighet, glöm inte det. Andra kanske upplever saker annorlunda men det får stå för dem. I min blogg berättar jag om hur jag ser det.

Kram /Louise

 

Continue Reading