Att skriva av sig om kärlek

Kärlek. Vad himla stort och svårt det kan vara. Och enkel och härligt. Och allt på samma gång. Det är inte konstigt att det sjungs och diktas om det, skrivs böcker och pjäser, diskuteras och analyseras. För det berör alla på olika sätt. Och jäklar vad det kan ta upp mycket tankemöda. Man kan helt enkelt grubbla sig gråhårig(are) ibland. Jag har gjort det mycket på sistone. Jag har funderat över förhållanden och insett att ja, visst måste man kompromissa med mycket, men inte med vetskapen om att den andra älskar en.

Igår var jag hemma hos min vän sedan 40 år, Lena, och hennes ganska nyblivne make Tobias. De där två fick mig att återfå tron på kärleken. De är så himla kära och verkar ha väldigt roligt tillsammans. De håller varandra i handen i soffan, pussas och säger så fina saker till och varandra. Samtidigt som de kan fjanta, vara ironiska och slänga käft. Så som det i mina ögon ska vara.

Visst finns det de som tycker att ett förhållande kan vara ”friends with benefits”, dvs man är vänner som ses ibland, myser och har sex, men som inte har några krav på varandra. Det är väl en lite mjukare beteckning av kk (knullkompisar) som låter råare, men väl egentligen innebär samma sak. Det är helt okej om man inte vill eller orkar engagera sig djupare, så länge båda är med på det.

Jag känner flera som har sådana relationer och verkar trivas med det, och det har jag inga synpunker på. Är båda med på det och mår bra så fine.  MEN om den ena parten har mer känslor blir det en obalans som kan bli väldigt sårande och i längden ohållbar. Då får man göra slut. Att låta någon dingla på kroken som en annan metmask tills man själv beslutar sig för att satsa är inte schysst.

Jag har varit där flera gånger och då i maskens situation, det tänker jag inte vara fler gånger. För mig är det antingen eller. Jag är värd mer. Ingen som halvfjöser och inte vågar satsa. Det är ni andra som också upplevt detta. Det finns män och kvinnor som vill ha DIG. Inte bara när det passar hen utan som vill något på riktigt. Livet är faktiskt för kort för att vara i något man inte trivs med.

Samma för den som är på andra sidan masken, den som håller i spöet liksom. Släpp om du är för feg för att satsa eller inte är kär nog för att tänka dig ett förhållande. Men återigen, detta gäller alltså om den ena parten vill mer än den andre. Vill båda bara ses nån gång då och då är det ju okej. Men nu snackar jag alltså kärlek på riktigt, och inte vänskap med sex som bonus.

Folk säger att jag måste inse att jag är värd mer. Och det VET jag. Självklart vet jag det. Men ibland är ju hjärtat och hjärnan inte överens. Att jag skriver nu är inte för att jag är ledsen eller olyckligt kär, jag bara skriver av mig tankar jag haft i några dagar. Jag ser mig själv som singel för om man faktiskt frågar sig själv om man är singel om man dejtar någon, ja då ÄR man det. Man vet nog när man inte är singel längre. Men jag vet att många är i grubbelsituationen, kanske är ledsna, förvirrade och så vidare, därför skriver jag. För jag vet att kärleken faktiskt finns på riktigt. Jag har sett den. För längesen upplevde jag den. Jag tänker inte nöja mig med smulor, jag ska ta me fan ha hela fucking kakan. Det är vi värda.

Puss på er

Kolla mer

3 comments

  1. Man ska helt klart umgås med någon som har samma ambitioner.

    Äh du är smart, smarta kvinnor gifter sig alltid sist…. så är iaf jag uppfordrad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *