Är man verkligen körd vid 43?

Som ni vet så letar jag jobb. Jag har ett på frilansbasis, men det är bara 3 dagar i veckan och med låg lön. Så jag är på jakt efter annat. Då är det till att skriva ansökningar. Personliga brev och cv ska skickas. Det personliga brevet ska vara lagom roligt, men inte för roligt. Formellt men inte stelt. Inbjudande men inte för personligt. Och cv’t. Ja det ska helst inte innehålla luckor.

För om man har en lucka betyder det…ja vad tror en arbetsgivare egentligen att det betyder? Att man var lite lat just då och sket i att jobba? Att man varit en loser ingen ville ha? Så då kan man lika gärna välja bort honom eller henne redan från början. Så galet. Jag menar, om man har ett glapp så brukar det väl oftast betyda att den personen är ännu mer sugen på att komma igång än en som redan slösöker från ett annat jobb? Varför skulle den som redan har jobb vara mer benägen att göra ett bra arbete? Det retar mig att luckor ska vara viktigare än personen som söker.

Och så är det ålder. Det är svårt att vara över 40 och inte ha en milslång meritlista. Vid 43 kan jag emellanåt känna mig körd på arbetsmarknaden. I alla fall inom det jag främst söker och har utbildning för. Där ska man vara ung. Jag vet för sjutton folk som fick jobb redan när vi pluggade på högskolan och de tog en paus.Samma jobb jag inte kan få nu fast jag är färdigutbildad och har erfarenhet. Det känns sorgligt. Lite som en idrottsman som räknas som gammal vid 35.

Vårt samhälle är så otroligt åldersfixerat att jag kräks. Folk som inte gjort karriär vid 30 börjar bli stressade. Va fan? Nu gäller det att veta när man är 12 vad man ska göra i framtiden för annars är det typ kört. Men visst finns det undantag. Jag vet några till förutom jag som börjat plugga ”på äldre dar” (jag var 32 och näst äldst i klassen). Det är tufft att våga köra på och vilja göra en förändring i sitt liv när man är äldre. Sedan beror det väl en del på vilket yrkesområde man väljer också. En del skriker efter arbetskraft och då är det ju ett smart drag. Väljer man sådant där det finns gott om arbetskraft är det inte lika lätt, för då ska man konkurrera med de som är mycket yngre. De som är ”unga och hungriga”. För om man är över 40 verkar man förväntas vara mätt redan. Jag är ju inte det!

Jag vet att jag har kapacitet och kunskap, att jag kan tillföra mycket. Nu gäller det att få en arbetsgivare att förstå det. Eller verkligen komma igång med frilanseriet mer. Och att inte tapp sugen. Emellanåt gör man ju faktiskt det. Men nej, nya tag nu!

 

 

 

Kolla mer

6 comments

  1. På tal om att personliga brev och att de ska vara lagom roliga måste jag berätta en sak jag hörde i veckan. En kompis hade hjälpt en bekant med en ansökan. Vet ni hur han avslutade sitt personliga brev? ”Mitt livsmotto är att allt löser sig med en treo”
    Haha kör inte den 😉

  2. Det är inte klokt hur det blivit. Jag tillhör generationen som stannat kvar inom yrket och tom haft samma arbetsgivare halva livet. Så blir det ju aldrig mer.
    Stort lycka till!

  3. … fy vad livet är hårt och orättvist emellanåt. Lycka till nu le med ditt jobbsökande. Plötsligt händer det☺

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.