Åksjuk av livets berg- och dalbana

Hej kära ni. Hur har ni det? Jag vet att några av er blivit lite oroliga eftersom jag inte skrivit på många dagar nu. Jag har haft dåligt samvete för det ska ni veta. Anledningen är väl helt enkelt att jag inte mår så bra. Rent konkreta saker är tänderna och smärtan i dem.

Jag har varit hos tandläkaren flera gånger där de rensat nerver och lagat provisoriskt, senast i fredags kväll då jag satt på en pinnstol eftersom de egentligen hade stängt. Men hon lade i lite sånt där vitt i tanden(vet inte vad det provisoriska är gjort av då det som gjordes några dagar innan hade ramlat bort. Bra så.

Men senare på kvällen ramlade det nya också bort. Trots att jag inte pillat (bara med tungan). Så nu har jag nåt vasst elände där inne i munnen som jag konstant känner på med tungan. Bara att gå tillbaka igen imorgon. Så jäkla kul.

Det var tänderna. Sen har vi knäna och benen. De gör ont. Så jävla ont. Inte bara en stund på natten och inget på dan – utan hela tiden. Mest när jag går såklart. Detta gör mig så ledsen då jag vet att det inte är tillfälligt utan kroniskt. Jätteproblem att gå vid 45 på grund av artros. Skit.

Det var det fysiska. Den smärtan är väldigt påtaglig och enkel att beskriva. Folk fattar. Ok, knäna och tänderna – kan relatera. Men det är det andra också, som gör minst lika, eller faktiskt ännu mer ont. Kärleken. Att det kan göra så himla ont i hjärtat. Så det liksom sprider sig i hela magen och ibland nästan förlamar en. Så man bara vill krypa ihop till en liten boll (okej, liten är väl att underdriva kraftigt, men ni fattar).

För jag älskar, han tvekar. Om man nu ska hålla det kort. Väldigt kort. Det gör ont. Det värker i mig. Jag vill att vi båda ska må bra, vara lyckliga.

Så på sätt och vis är det väl bra att jag ska flytta till Stockholm, även om det jag mest av allt vill är att få ett jobb här i Malmö som jag trivs med och vara nära honom. Flytta ihop, bli en familj, gifta oss. Det hade jag velat. . Jag har fått jobb i Stockholm för jag får inte napp på något sätt här i stan, jag vet inte varför heller då jag har kompetensen och tycker att jag är en ganska bra människa. Så bra att de vill ha mig i Stockholm.

Så jag letar lägenhet. Det är deppigt i sig. Att få förslag på pyttesmå lyor a 25 kvadratmeter utanför stan för över 10 000 i månaden känns sådär. Det kom en ljusglimt häromdagen med en tjej som ville hyra ut sin etta på 37 kvm (med andra ord, man kan gå in utan att behöva backa ut) på Kungsholmen. Perfekt! Men så ångrade hon sig.

Det där med att det skiter sig har jag varit med om lite för många gånger nu. Så nu letar jag vidare. Det är inte kul alls. Inte med tanke på att jag var i den här situationen hela sommaren och hösten. Det är enormt stressande. Och flytten i sig bävar jag för eftersom jag hatar att flytta. Att göra det 4 gånger på ett halvår då…ja ni fattar.

Jag är givetvis jätteglad för det nya jobbet, så tro inget annat. Jag kan bara önska att det låg i Malmö. Men eftersom det inte går så lysande på förhållandefronten är det det väl lika bra att jag sticker härifrån. Startar på ny kula. Igen. Jag undrar hur många nya kulor jag ska starta på egentligen? Ska man se det positivt så är det inte mycket slentrian i mitt liv i alla fall. Det är berg och det är dalar. Det är toppar och det är djupa svackor. Ibland önskar jag dock att kasten inte vore lika tvära, för jag känner mig helt åksjuk av livet just nu.

Louise


Kolla mer

25 comments

  1. Det kan ju lösa sig med jobb i Malmö då får du ju mer lugn i ditt liv. Du kan bo kvar och satsa tid på kärleken.
    Att hitta bostad i Stockholm är ett litet h-e, hjälper inte med jobb och ekonomi heller, jag vet.
    Hoppas så att du få ett jobb i Malmö istället!!! Måtte allt ordna sig!

  2. Kan det vara möjligt att jobba på ditt nya jobb på distans? Tänker eftersom det handlar om webb? Kanske nåt du redan kollat upp men om inte så kanske det kan fungera.
    Önskar dig all lycka till med kärleken och jobbet och att allt i slutändan blir som du vill. Du har många följare som hejar på dig!

  3. När allt såg så ljust ut…. :'(
    Hoppas han inser vilken fin människa han riskerar att förlora!
    Håller tummarna för dig att allt fr tänder, kärlek till boende ordnar sig! <3
    Kram och ta hand om dig!

  4. Önskar du kunde få ro med allt snart. Ang knät har jag haft artros i 5 år och lidit så jag förstår dig. Opererat in ny knäled för 5 v sedan och är en ny människa, fantastiskt . Vet inte om det är något du funderat på?
    Håller tummarna att du hittar boende snart, har 3 barn på 26,28 och 30 så vet hur svårt och dyrt det är att hyra. Kram

    1. Tack fina. Jo jag funderar också på operation, men de tycker väl att jag är för ung än. Men vi får se. Något måste göras i alla fall. Så skönt att det gått så bra för dig <3 Kram

  5. Nämen fy vad tråkigt att hörafattar verkligen att livet suger just nu….Hoppas det ordnar sig…kram på dig ❤

  6. Åh nej, vad tråkigt vad att läsa. 🙁
    Jag hoppas att det ordnar sig till det bästa, vad det bästa än månde visa sig vara. Kramar ✨

  7. Godkväll!
    Fy o blä, lider verkligen med dig.
    Hoppas att det snart vänder, o att livet blir gött att leva.
    Sköt om dig!..
    Kram från en trogen läsare.

  8. Ser det såhär med kärleken, behöver man ens fundera över vad man känner, då är det inte rätt. Kärlek känns! Dumpa honom, han är inte värd att gå och fundera på eller hoppas på.

  9. Anna: Men riktigt så enkelt är det ju inte alltid när det finns barn inblandade. Då blir allt genast mer komplicerat, och hur kär man än är kan det finnas situationer när föräldrar väljer bort kärleken pga komplexa förhållanden runt barnen!
    (observera att jag inte alls vet hur det är i Louise fall, men jag har sett barn gå före stor förälskelse och kärlek i andra fall)

    1. Med all respekt för att barn gör saker och ting mer komplext. Men samtidigt tycker jag inte att det är konstigt om man är ärlig mot sina barn om att man träffar/dejtar, att man har en dialog på barnets mognatsnivå om vart man befinner sig, vad som händer i förälderns liv. Barn märker ju på föräldrar om deras känslor/mående ändras. Sen behöver man inte tvinga på att träffas/umgås (Barn och nya kärleken) utan invänta när det känns rätt. Min uppfattning är att ta hänsyn barn bara är svepskäl för något annat, att man inte är tillräckligt intresserad.

  10. Vännen gör om och gör rätt. Bjud ut honom på middag!

    Börja cykla, som sagt.

    Sök jobb som lärarvikarie, bli kvar i Skåne.

    Börja sjunga i kör!

  11. Är köpa en lägenhet inte ett alternativ? Verkar ju hopplöst att hitta hyres i Sthlm, särskilt som du vill bo såpass centralt

  12. Hur kan du säga att du älskar honom redan efter (som vad jag förstår det) några månaders dejting? Det kanske är så att han blir lite skrämd av så starka känslor direkt? Det är något jag skulle bli iallafall. Skönare att kanske ta det lite långsammare och verkligen lära känna varandra.
    Försöker bara ge lite goda råd då du har haft lite jobbigt när det kommer till kärlek. För jag tror det verkligen lönar sig att försöka vara lite laid back när det gäller att träffa en ny kärlek och inte kasta in sig i termer som ”älska” och ”gifta sig” efter bara några månader.

    1. Jag förstår dig och skulle heller inte säga så efter bara några månader. Men vi har känt varandra och haft känslor fram och tillbaka i nästan 20 år, så det är inte nytt. Vi känner varandra. Jag är nog egentligen minst ”på” av oss, så det handlar inte om känslor som skrämmer.

  13. Förstår inte varför man inte skulle kunna älska nån efter kort tid.
    Ibland slår kärleken snabbt till med buller och bång!
    Det gjorde den för mig och min man i juli 2001. Tre veckor senare förlovade Vi oss och en vecka senare flyttade vi ihop.
    Knappt 6 månader efter första ögonkastet gifte vi oss och tre månader efter det köpte vi hus.
    Jag är fortfarande förälskad och han får det att pirra i magen.
    Så visst kan man älska nån väldigt snabbt.
    Förstår inte alls att man ska behöva vara laid back?? Känns det rätt så gör det.
    Det viktiga tycker jag är att man lyssnar på sina känslor och känns det rätt för båda så kör på.
    Gör det inte det så gör det inte.
    Men det jag vill få fram är att det inte finns rätt och fel när det gäller hur snabbt man säger att man älskar nån eller gifter sig. Vi är alla olika och alla situationer är olika.
    Hoppas i alla fall att allt löser sig till det bästa för dig Louise. Både med kärleken, boende och jobb!

    1. Å vad fint! Vad härligt att ni fortfarande är lika kära kära än! Och visst kan det gå jättesnabbt för en del. Dessutom kanske snabbare ju äldre man blir. En av mina bästa vänner blev också blixtkär och sambo efter bara några månader och gifte sig på ettårsdagen av när de först träffades. Så visst kan man älska utan att det behöver gå en viss tid. I mitt fall nu så har vi dock känt varandra i snart 20 år så det är inget förhastat. Vi sa båda nyligen att vi är nog där andra kanske är efter typ 8-9 månader eller mer med tanke på att vi känt varandra så länge. Men strulet beror inte på om vi sagt jag älskar dig eller inte. Jag tog bort en del av texten just pga spekulationer om både barn och sådant. Stor kram

      1. Nä jag förstod att det nog var annat inblandat och det är ju er privatsak.
        Ibland kan kärleken finnas men annat som hindrar.
        Jag reagerade mest på en kommentar om att man ska ta det lugnt för det lönar sig.
        Alla försöker nog följa sitt hjärta och göra det som är rätt för just dom.

        Jag är väldigt tacksam för att jag träffade min man. Jag var 25 och han 32. Var många som hade åsikter och förutspådde snabb skilsmässa mm.
        Men man kan ju inte leva livet för andra och efter deras åsikter.
        Oavsett vad det gäller.
        Tycker du gör det bra som inte ger upp efter alla dina motgångar utan fortsätter kämpa och försöka hitta lösningar. Du flyttar och flyttar igen och verkligen ger allt.
        Heja dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.